Hur många strängar är standard för dig?

[BBQV]

Länge fanns det bara fyrsträngade basar. Se'n kom nå'n på att lägga till en femte sträng och nu finns alla upptänkliga kombinationer mellan fyra och tolv strängar tillgängliga i serietillverkning.

Dansband och metalheads av de mörkare sorterna verkar föredra femmor medan blues- och jazznissar är mer trogna ursprunget även i instrumentvalet.

Jag räknar mig inte till nå'n av ovanstående kategorier, men har länge ansett femmor vara det optimala instrumentet. Nu har jag dock börjat snegla på fyrorna igen, de räcker till i nio fall av tio. Däremot gillar jag fortfarande att rocka loss på en åttasträngad i triosammanhang!
Måste jag välja bara en bas för resten av livet så blir det nog en gammal Fender med fyra strängar...

Vad är en standardbas för dig? Bandlös sexa? Eller Tony Levins trestängade StingRay kanske?

[mikkejohansson]

Jag tänker rätt ofta att jag skulle klara mig med två-tre strängar...stämda G-C-F typ.

Tycker det är väldigt sällan de låååga tonerna från en femma "sätter sig" med övriga klanger i ett band/ensemble. Ofta känns det att det blir alltför långt mellan keyboards/gitarrers klangområden ner till lågbasen. Klart att i ett Nu-metalband där gitarrerna redan är i basens område finns ju det motsatta problemet då, att det krockar...

Har märkt att jag inte ens använder låga E,F,F# på E-strängen heller värst ofta, utan oftast väljer att lägga de tonerna en bit upp på A-strängen. Gillar klangen bättre där med.

Fast tills vidare kör jag på med fyrsträngat all the way, blir jag sugen på riktigt låg bas tror jag hellre jag strängar om en fyra B-E-A-D


Edit: Men det vore coolt att testa en 8-strängad (antar att vi pratar om 4 strängar med oktavsträngar och inte ett Conklin-monster?), kunde nog vara väldigt "rätt" i många sammanhang, specielt triospel!

[Saad]

6-strängat (B, E, A, D, G, C) är standar för mig.
Tycker det känns som det ultimata i den musik jag ägnar mig åt.

[Simon Andersson]

en bas ska låta bas. alltså blir en 5-strängad den optimala basen för mig. dess register gör att man kan lira nerstämt utan att stämma ner, lägga upp walking-spel lättare i vissa lägen, samtidigt behålla de ljusare tonerna från en "vanlig" 4-strängad etc...

sen beror det på vilken musik man lirar. ibland räcker en sträng och ibland kanske man måste ha sexton...

[Pocahontus]

4-strängar är givet det är ju trots allt bas vi spelar eller är föredrar kanske många här inne Michel Manring och hans sätt att traktera en bas på. :s

Föga imponerande el. inspererande om ni frågar mig.

Vill man ha mer basbotten så håller jag på idén med att stränga en fyra med B-E-A-D, dvs de fyra lägsta på en femsträngad.

[Gröna Lyktan]

Jag har gått över till fem-strängat rätt nyligen, efter att enbart ha spelat fyrsträngat tidigare. Den största skillnaden nu är när jag skall lira fyrsträngat, det känns bara fel, som om basen är halv. Jag tror att jag kommer att ha svårt att köpa en fyrsträngad bas i framtiden.

[peter_s]

Klangen hos låga H- och E-strängars lägre toner är inte riktigt min kopp te, så jag äger inte längre någon bas med mer än fyra strängar. Nästa bas kommer dock troligen bli sexsträngad på Bass VI-vis, d.v.s. stämd som en gitarr fast en oktav lägre. I mina öron låter basar nämligen bäst när de spelas en bit upp på halsen, istället för vid sadeln. Och så gillar jag att använda ackord och dubbelstopp i det högre registret. Med risk för att framstå som en kättare kan jag också avslöja att jag är ganska, för att inte säga extremt, sugen på att göra något av en crossover, och skaffa och lära mig spela på en baritongitarr. Kanske borde anmäla mig till det där postkodsmiljonärlotteriet, eller köpa en Trisslott, trots allt.

[Matte]

För min del är 5 och 4 strängat lika hemma. 5 strängat är det mer av nuför tiden, men det går i perioder. Är sällan lägre än D på B-strängen och kör jag 4:a så dropar jag E till D ibland. Det funkar ganska bra det med om man behöver komma så lågt.

[Gäst]

Har alltid kört 4 strängade Fenders ..
Tills igår , skaffade en Spector 5'a ..
Spännande , får se om jag kan leva med det

[BBQV]

Men det vore coolt att testa en 8-strängad (antar att vi pratar om 4 strängar med oktavsträngar och inte ett Conklin-monster?), kunde nog vara väldigt "rätt" i många sammanhang, specielt triospel!

Det är en fyra med oktavsträngar jag menar. Mina händer (och min hjärna ) klarar inte den andra sorten...

en bas ska låta bas. alltså blir en 5-strängad den optimala basen för mig. dess register gör att man kan lira nerstämt utan att stämma ner, lägga upp walking-spel lättare i vissa lägen, samtidigt behålla de ljusare tonerna från en "vanlig" 4-strängad etc...

Jag har lagt märke till att jag spelar mera mitt på halsen med en femma. Det är alltså inte det riktigt låga registret (B-C#) jag är ute efter, snarare att det är lättare att hitta snygga gångar utan att behöva byta position med vänsterhanden.

[41HZ]

4-strängat för mej tack! Jag blir bara förvirrad när jag spelar på 5 eller 6-strängade basar.
Stämmer mina basar D G C F och funderar på att skaffa grövre strängar till en av dom och stämma A D G C.
Jag gillar byxfladder

[Danne]

Har endast fyrsträngade basar borträknat den åtta-strängade (oktavbasen) jag håller på och bygger (testade på rep i veckan. Slutlig slipning och lackning kvarstår) så fyrsträngat är definitivt standard för mig. Brukar droppa e-strängen till d vid behov, annars ser jag ingen anledning för mig att skaffa en femma. Möjligtvis i framtiden för att stämma E-C.

[Flod]

Ha blivit femsträngat för mig, mest för att det är det jag hittat begagnat av det jag vill ha (pre gib Tobias + Status). Nu när jag vant mig med den extra strängen så känner jag mig vilsen utan den.

B-strängen är perfekt som tumstöd och, som andra nämnt, för att göra vissa gångar mer naturliga. Sen finns alltid ett lågt D eller C där, ifall man skulle vilja lägga dit det. Snyggt i balader och långsamma bitar.

Jag börjar nu luta mot att skaffa sexa, mest för att jag gillar att köra lite akordspel och spela melodier bortom tolfte band. Alternativet är att stränga om en femma EADGC, men det vet jag inte jag skulle trivas med. Vi får se.

[FreCKo]

Jag är ju egentligen ganska korkad, så fyra strängar är skönast för mig att spela på... Men musiken vi spelar nu går i B och A (nerstämt alltså), och att då stämma ner en fyrsträngare resulterar i två saker.
1: Slappa strängar (.115-strängar är fan inte tillräckligt! .125-.130 BORDE vara ordentligt... )
2: Saknad av G-strängen (Jag saknar min G-sträng lite)

och då börjar jag då fundera på en femsträngare... Även fast det är lite coolt att stämma ner till B och A på en fyra

[Simon Andersson]

en bas ska låta bas. alltså blir en 5-strängad den optimala basen för mig. dess register gör att man kan lira nerstämt utan att stämma ner, lägga upp walking-spel lättare i vissa lägen, samtidigt behålla de ljusare tonerna från en "vanlig" 4-strängad etc...

Jag har lagt märke till att jag spelar mera mitt på halsen med en femma. Det är alltså inte det riktigt låga registret (B-C#) jag är ute efter, snarare att det är lättare att hitta snygga gångar utan att behöva byta position med vänsterhanden.

ja, det var väl typ det jag sa..?

[poverino]

Klarar mig rätt bra med mina 4 strängar... Tror jag ligger rätt långt under medel på denna sida, måste nog träna mer hemma

[BBQV]

en bas ska låta bas. alltså blir en 5-strängad den optimala basen för mig. dess register gör att man kan lira nerstämt utan att stämma ner, lägga upp walking-spel lättare i vissa lägen, samtidigt behålla de ljusare tonerna från en "vanlig" 4-strängad etc...

Jag har lagt märke till att jag spelar mera mitt på halsen med en femma. Det är alltså inte det riktigt låga registret (B-C#) jag är ute efter, snarare att det är lättare att hitta snygga gångar utan att behöva byta position med vänsterhanden.

ja, det var väl typ det jag sa..?

Jo, jag tyckte väl det... Jag ville bara ge dig lite medhåll

[dereborn]

En MC har 2 hjul
En bil har fyra hjul.

Det FINNS trehjuliga motorcyklar också.
Det FINNS faktiskt bilar med både tre o sex hjul också.

Men en riktig/vanlig bil har fyra hjul, liksom en riktig/vanlig motorcykel har två.

En gitarr har sex strängar.
En bas har fyra.

[Bazz]

Håller mig te 4 strängade basar... har faktiskt inte provat nått annat *s*
men det skulle säkert underlätta med en 5strängad när man kör Walking bas.

[de voto]

Sällar mig till skaran som tycker att fyra strängar är fullt tillräckligt, eller så räcker det med två http://www.leftybass.com/spbasses.htm

[peter_s]

Sällar mig till skaran som tycker att fyra strängar är fullt tillräckligt, eller så räcker det med två http://www.leftybass.com/spbasses.htm

Tja, jag vet inte det jag. Två låter nästan mycket. Det skulle nog gå att klara sig med mindre.



Frågan är bara om det inte är roligare att ha fler strängar att välja på.

[groovyjr]

Standard och standard!?
Traditionen för en bas är utan tvekan 4 strängar vilket jag också föredrar men jag kan hålla med om att det underlättar i vissa lägen med 5-strängar då jag själv körde enbart 5-strängat i 10 års tid. Skönare positioner osv.

Var en grym känsla när jag sedan fick tag i en gammal p-bas igen och plötsligt kände att nu är jag hemma vilket innebar att min 5a blev stående och senare såld.

Men om jag inte missminner mig så fanns kontra basar med 5 strängar lång tidigare.

För mig är det dock ofattbart vad man ska med en bas med 6 eller fler strängar?
Det är gitarren/keyboarden som ska sköta ackorden/solona och basen just det - basen!!!
Så är det och har alltid varit i mina band i varje fall!
Men det finns säkert ett skäl till 6 strängar eller mer, även om jag har svårt att se det.

Tack de voto för länken till Stig i D.A.D basarna, en sådan har jag faktiskt funderat lite på ett tag - COOLT!!!!

[lowfreq]

Jag köpte en 4-strängad bas nyligen, blev sugen på en hederlig 4:a. MEN ...jag kan bara konstatera att avsaknaden av B-strängen är grymt hämmande, jag tappar spelet, kommer av mig i låtar ...osv, det går bara inte. Jag är alltför inspelad på 5-sträng-basar.
Och det är jag inte ledsen för, tvärtom, jag tycker en 5:a har så mycket mer att ge. B-strängen är ett enormt lyft, mycket användbar. Det är ju också en vanesak, hela mitt upplägg, bastänk, positioner är uppbyggt på 5 strängar.

Eller ett kortfattat svar på denna tråd: Jag är 5-sträng-basist


.

[mojo]

..

[peter_s]

Det finns en air av ortodoxt snobberi kring diskussionen om antalet strängar, eller snarare lite machokultur. En bas är en bas är en bas är en bas.................. d v s är en sliten 4:a.
Numera är det nerslitna 4:or som verkar vara gällande norm. Botiqueåldrade, "fabriksslitna", JB/precision basar är heta oavsett om de heter fender, Nach eller något annat. Personligen spelar jag på nytt och gammalt, allt från 4 till 6 strängar och har inget problem med att skifta mellan dem.

Jag lägger största energin vid att var bandets motor, tillsammans med trumslagaren, men har inget emot att krydda med 6:an i t ex trio sammanhang. Självklart är basen en viktig del av pulsen i ett band och för mycket klåfingrighet tar död på musiken. Är definitivt inte en Patitucianhängare, men gillar ändå basister som kan krydda spelet, t e x Roscoe Beck.
Är så pass oortodox att jag t o m med kan tänka mig att testa 7 strängat.

Mycket bra inlägg! Machokultureferensen är klockren.

Själv vill jag gärna säga att alla sätt att spela bas på, oavsett hur många strängar som används, är lika bra så länge den som spelar får ut något av det. Om det sedan innebär att rota sig i en groovetradition med Duck Dunn som husgud, eller att komponera komplicerade tappingsolostycken för tolvsträngade instrument, är oviktigt. Det viktiga är att resultatet är musik som åtminstone någon berörs av.