PrataBas

Jag fick köpa denna pärla av den gode Jan Hellman, en Steinberger XL25 byggd 1985 enligt serienummertabellen.



Det är kanske inte världens mest lättspelade bas, då strängvidden är löjligt liten. Man har klämt in fem strängar på en bas ämnad för fyra strängar, så det blir runt 12,5 mm sträng till sträng vid stallet. Den har dock en fantastisk ton, solid och mäktig.

Elektroniken i basen är lite oortodox, så jag tvivlar på att den är original. Om den är det, så är den i varje fall väldigt i olag eller bara väldigt ovanlig. En volymratt längst fram, en balanskontroll med klick i mitten och en tonkontroll med likaledes klick, men där den boostar diskant åt ena hållet och bas åt det andra. Den kontrollen lämnas lämpligtvis i fred då den inte tillför något vidare användbart. Balanskontrollen är den enda tonkontroll som behövs.

Spelmässigt, då...
Med mina labbar och relativt grova fingrar är det ett smärre elände att spela fingerspel i någon högre hastighet än "Lunka på". Tumfunk likaså. Det låter bra - rent av fantastiskt bra - om båda teknikerna, dock med hastighetsbegränsningen i färskt minne. Plektrumspel är nog den teknik som passar bäst rent spelmässigt på denna bas. Det låter mycket bra; basen svarar direkt på anslag och dynamik. Fast jag föredrar tonen från fingrarna...

Hur som helst är Steinbergers kolfiberbas en fantastisk parentes i bastillverkningens historia. Jag ska nog försöka få tag i en gammal L2 igen, bara för att ha en...

Jag gillar verkligen den stämskruvlösningen.

Galet coola de där!

strummer skrev:Galet coola de där!

Jo!
Jag har faktiskt fått till hjälplig fingerspelsteknik på den. "Oktavhopp" riskerar att bli "elvahopp", men jag får väl låta bli 70-tals discobasgångar.
Den låter fantastiskt bra. Varför gjorde jag mig av med de två förra? Faan...

Roger Hedin skrev:

strummer skrev:Galet coola de där!

Jo!
Jag har faktiskt fått till hjälplig fingerspelsteknik på den. "Oktavhopp" riskerar att bli "elvahopp", men jag får väl låta bli 70-tals discobasgångar.
Den låter fantastiskt bra. Varför gjorde jag mig av med de två förra? Faan...

Jag skulle gärna lura av dig den där, men börsen är tom[FACE SAVOURING DELICIOUS FOOD]

Skickat från min Nexus 5X via Tapatalk

Enda sättet att lura av mig den är att erbjuda en likadan fast fyrsträngad i en liten, liten deal.

Den här basen låter så förbaskat bra, med en ton stor som jag vet inte vad. Ned Steinberger fick till det helt rätt när han gjorde dessa instrument...

Lonnie Marshall, en av mina absoluta favoritfunksters från 90-talet, svängde oerhört stabilt på just en sån bas.
https://www.youtube.com/watch?v=ePs8UVac1L0&t=61s" onclick="window.open(this.href);return false;

en riktig jobbarbas det där!... en sådan ska jag också ha någon gång!..

Var och såg Sircus Alfon igår, Emilio spelade på en sån. Är det din gamla, de har ju anknytning till Peking?
Hsh blev man sugen på en sån, fast en fyra då

Jag har en fyrsträngad fast en sån där billig.
Den kan jag byta mot en femma.

Femman sålde jag svindyrt och köpte en fyra igen, en transition-modell, där delar av den ursrungliga designen finns kvar, liksom vissa delar av den slutliga lösningen, för att stjäla ett gammalt slitet uttryck. Jag jammade med kusinens metal-kapell igår kväll, och INGEN bas klarar biffen så som en Stenburgare gör.

För två och ett halvt år sedan i Adolfsberg ville du gärna påvisa att det inte var någon större skillnad, käre TDHP. Det är det. Det handlar inte bara om det visuella; en Steinberger är för elbasen vad Boss Hoss är för MC: too much!


Här är de fyra jag haft, i tur och ordning:

Bandlös L2 1983, Sten-Birger den förste! Den var med på Frankfurtmässan '83 där Ned S. och Bernhard K.(den tyske importören) på en bild står och balanserar på halsen på basen, då den är uppallad mellan ett par högtalarlådor...


XL2 1986, den du klämde på, TDHP...


XL25A 1985. Mycket märklig preamp i denna. Snävt mellan strängarna som F! Från Hellmans krypta...


Den senaste/sista XL2 transition, med det gamla avtagbara benstödet. Köpt i London - ocirkulerad på PB...

Notera skillnaderna i stallkonstruktionen också mellan de olika modellerna...

gthyni skrev:Var och såg Sircus Alfon igår, Emilio spelade på en sån. Är det din gamla, de har ju anknytning till Peking?
Hsh blev man sugen på en sån, fast en fyra då...

Nix!
Mina gamla finns i Deutschmanland...

Hej, är det sant att orginal steinberger har en annan ballans mot kroppen är kopiorna. Ett av mina största problem med min Hohner B2 är just att hålla den. Jag vill gärna ha halsen pekar lite mer uppåt och från kroppen, men hur är det egentligen tänkt att hålla en sån ... och så är den skitsvårt att intonera för 'klossarna' sitter supertaight, det ska de väl göra, Men den håller stämningen otroligt länge med double-ball och stämskruvarna.
Jag vill gärna ha en riktig steinberger och då kanske en 5a för jag saknar ofta en djupare ton. Men, om strängarna sitter så tait är det väl inget för mina verkstadsfinger. Är det nån som ha erfarenhet av de 'nyare' modellerna ? Dela gärna med er.

Förresten, alla steinberger-headless-fans, ni har väl inte missat filmen "SUBWAY" med låten/scenen där bandet spelar 'Guns don't kill people, people kill people' ... hittar ingen länk just nu, men är absolute sevärt ,scenen altso, hela filmen är lite sissodär. btw. jag vill också kunna trumma med som glädje som snubben i filmen.

Ha det

Jag hittade länken : https://www.youtube.com/watch?v=PjTnS8B8JHc" onclick="window.open(this.href);return false;

ENJOY

Jag har haft en NS Radius-bas också; fin och välljudande, men det är inte samma sak som "the real deal". Båda har sina för och nackdelar. Alla andra Spirit, Washburn och Hohner och allt vad de heter är bara mer eller mindre formkorrekta kopior. Vill du spela lågt är det bättre att stränga om till B-E-A-D på en vanlig fyra. Låga B är monstruös på Steinbergern. Tyvärr börjar de dra iväg i pris nu, så ska du köpa en får du leta. En kille på BassChat har en vit(!) fyra till salu.

En annan liten våt headless-dröm är en Status S2 neck thru...