Jag får alltid skit av Zäta (Club Probation i Sthlm) för att jag lirar 5-strängat, så jag tänkte att det kunde vara dags att smöra lite för honom. Sagt och gjort: jag började repa med min 500-kronors Morris, och den funkade ju rätt bra.Lätt och skön att lira på, och dessutom med riktigt fin ton när man lirade akustiskt.
Men micken, nja den var nog inte så jättehäftig egentligen, så jag beställde en DiMarzio Model P från GMF. Micken dök upp och jag skulle bara montera den. Av med strängarna och då ramlade sadeln bort, den stod nämligen bara på halsen fastpressad av strängarna. Dessutom hade nån tidigare ägare filat lite, så helt kry var den inte, mässingssadeln.
Nåväl, jag tog ur den gamla micken, och passade på att skärma mickhål o kontrollhål med alufolie, så tjong i med DiMarzion och efter lite feppel med att få dit sadeln kunde jag konstatera att det (såklart) blev ett jävla tryck med den nya micken. Tyst blev det också tack vare skärmningen.
Fast den där sadeln, alltså den kändes inte helt kul. Eftersom det var länge sedan jag slarvade bort mina filar skulle nån annan få göra en ny sadel, och med Sara Petterssons coola custombygge i bakhuvudet drog jag till Märsta och lämnade basen hos Peter Naglitsch.
Under det trevliga besöket konstaterade Peter att halsen var mahogny, och jag hade tidigare kollat kroppen via väggen i mickkaviteten, och visste därför att det även där var mahogny, och ingen pancake utan massivt:)
Så nu väntar jag, lär väl få tillbaka basen strax efter nyår, ibland är as-billigt allra roligast:)
