Tom Kennedy

[AntonJohansson]

Hej, såg en film med Dave Weckl band när dom kör The Chicken.

http://www.youtube.com/watch?v=wIvr1AyHScY

Alltså, basisten är ju sjukt bra. Solot en bit in i låten är inte dôligt alltså!

Jag känner inte till honom i övrigt, men är det någon som har synpunkter om honom?

[Matte]

Hej, såg en film med Dave Weckl band när dom kör The Chicken.

http://www.youtube.com/watch?v=wIvr1AyHScY

Alltså, basisten är ju sjukt bra. Solot en bit in i låten är inte dôligt alltså!

Jag känner inte till honom i övrigt, men är det någon som har synpunkter om honom?

En favorit som är en doldis för en breda massan.

[Jan Hellman]

Nu kommer jag säkert uppfattas som en tjurig gubbe men.......

Det där tyckte jag var otroligt rejält dåligt. Misstolka mig rätt. Dom spelar fantastiskt bra men det finns ingen originalitet och smakfullhet i det där över huvudet taget. Musik är inte en sport. 400 meter e-sträng, typ.... Jag får såna grymma folkhögskolevibbar av den där videon. Det var musik och originellt när Pastorius skrev och spelade den men "The Chicken" är för tusan fusionmusikens svar på "Sweet home Alabama". Om någon någonsin tvingar mig spela den låten igen kommer jag ta mig tusan spela med plektrum bara för att djävlas......

Lyssnar hellre på Tony Levin spela "Don´t give up" eller vad som helst med Jamerson vilken dag som helst hellre än det där. Otroligt. Det där klippet tar mig tillbaka till folkhögskolesverige på 80-talet. Jag är rejält långt från det där och det är jag glad över.

//Jan

[Bean]

Det var musik och originellt när Pastorius skrev och spelade den men "The Chicken" är för tusan fusionmusikens svar på "Sweet home Alabama". Om någon någonsin tvingar mig spela den låten igen kommer jag ta mig tusan spela med plektrum bara för att djävlas......

Jag kan inte annat än att hålla med.


En liten grej bara, det är inte Jaco som skrivit "The Chicken". Pee Wee Ellis skrev låten i början av 60-talet.
Den bästa versionen jag vet av den är med James Brown. Kolla gärna in plattan "The Popcorn" från 1969 (om ni hittar den...). Grym så in i helvete!

[flumpedagog]

recept!!

ta ALLA era licks och riff som ni känner till, spela dem efter varandra (blanda gärna lite toner hur ni vill) och spela 5 gånger så snabbt som vanligt, gärna polyrytmiskt.. så låter era bassolo likadant.

skämt åsido.. tycker inte det är speciellt intressant bara, men det är jag det =) duktig är han iaf..

[Jan Hellman]

En liten grej bara, det är inte Jaco som skrivit "The Chicken". Pee Wee Ellis skrev låten i början av 60-talet.
Den bästa versionen jag vet av den är med James Brown. Kolla gärna in plattan "The Popcorn" från 1969 (om ni hittar den...). Grym så in i helvete!

Det där visste jag ju innerst inne. Jag har ju faktiskt hört James Browns version......

När jag pluggade musik på 80-talet så var ju "the Chicken" en av dom låtarna som spelades flitigt och Pastorius version var den som nästan alla plankade. Lite besynnerligt det där med att studera musik egentligen. Folk satt och detaljstuderade Charlie Parker, John Scofield, Mike Stern, Pastorius och en massa andra coola musiker dagarna i ända och lärarna pratade sig varma om hur bra det var att lära sig hur andra musiker fraserade och spelade. Till och med så försökte många skaffa samma ljud och prylar som förebilderna. Jag förstod det inte då och jag förstår det inte nu och jag får rysningar bara jag tänker på det. Borde vara tvärt om. Lärarna borde inspirera eleverna att hitta sitt eget musikaliska språk och sitt eget sound istället. För det är ju precis vad det handlar om. Personlighet. Charlie Parker och Pastorius hade aldrig blivit ansedda som dom storheter dom är om dom låtit som alla andra. Men dom flesta föds som original och någon gång under livets skede, oftast på musikskolan, blir man injagad i fållan och så dör man som kopior. Förutom dom som super ner sig. Dom dör som original.

Jag spelade med fingrarna för det mesta på den tiden men det hände att jag plockade fram ett plektrum när jag tyckte att det passade. Jag fick verkligen "det onda ögat" av min baslärare på skolan när jag plockade fram och började spela med ett plektrum på en baslektion. Han blev personligt förolämpad av detta. Han blev sur och höll en längre föreläsning om varför denna lilla plastbit för evigt borde förpassas till helvetet. Sen den dagen spelade jag betydligt mer med plektrum. Framförallt på skolan.

//Jan

[newheartshadow]

En liten grej bara, det är inte Jaco som skrivit "The Chicken". Pee Wee Ellis skrev låten i början av 60-talet.
Den bästa versionen jag vet av den är med James Brown. Kolla gärna in plattan "The Popcorn" från 1969 (om ni hittar den...). Grym så in i helvete!

Det där visste jag ju innerst inne. Jag har ju faktiskt hört James Browns version......

När jag pluggade musik på 80-talet så var ju "the Chicken" en av dom låtarna som spelades flitigt och Pastorius version var den som nästan alla plankade. Lite besynnerligt det där med att studera musik egentligen. Folk satt och detaljstuderade Charlie Parker, John Scofield, Mike Stern, Pastorius och en massa andra coola musiker dagarna i ända och lärarna pratade sig varma om hur bra det var att lära sig hur andra musiker fraserade och spelade. Till och med så försökte många skaffa samma ljud och prylar som förebilderna. Jag förstod det inte då och jag förstår det inte nu och jag får rysningar bara jag tänker på det. Borde vara tvärt om. Lärarna borde inspirera eleverna att hitta sitt eget musikaliska språk och sitt eget sound istället. För det är ju precis vad det handlar om. Personlighet. Charlie Parker och Pastorius hade aldrig blivit ansedda som dom storheter dom är om dom låtit som alla andra. Men dom flesta föds som original och någon gång under livets skede, oftast på musikskolan, blir man injagad i fållan och så dör man som kopior. Förutom dom som super ner sig. Dom dör som original.

Jag spelade med fingrarna för det mesta på den tiden men det hände att jag plockade fram ett plektrum när jag tyckte att det passade. Jag fick verkligen "det onda ögat" av min baslärare på skolan när jag plockade fram och började spela med ett plektrum på en baslektion. Han blev personligt förolämpad av detta. Han blev sur och höll en längre föreläsning om varför denna lilla plastbit för evigt borde förpassas till helvetet. Sen den dagen spelade jag betydligt mer med plektrum. Framförallt på skolan.

//Jan

[Svarte_Jack]

En liten grej bara, det är inte Jaco som skrivit "The Chicken". Pee Wee Ellis skrev låten i början av 60-talet.
Den bästa versionen jag vet av den är med James Brown. Kolla gärna in plattan "The Popcorn" från 1969 (om ni hittar den...). Grym så in i helvete!

Det där visste jag ju innerst inne. Jag har ju faktiskt hört James Browns version......

När jag pluggade musik på 80-talet så var ju "the Chicken" en av dom låtarna som spelades flitigt och Pastorius version var den som nästan alla plankade. Lite besynnerligt det där med att studera musik egentligen. Folk satt och detaljstuderade Charlie Parker, John Scofield, Mike Stern, Pastorius och en massa andra coola musiker dagarna i ända och lärarna pratade sig varma om hur bra det var att lära sig hur andra musiker fraserade och spelade. Till och med så försökte många skaffa samma ljud och prylar som förebilderna. Jag förstod det inte då och jag förstår det inte nu och jag får rysningar bara jag tänker på det. Borde vara tvärt om. Lärarna borde inspirera eleverna att hitta sitt eget musikaliska språk och sitt eget sound istället. För det är ju precis vad det handlar om. Personlighet. Charlie Parker och Pastorius hade aldrig blivit ansedda som dom storheter dom är om dom låtit som alla andra. Men dom flesta föds som original och någon gång under livets skede, oftast på musikskolan, blir man injagad i fållan och så dör man som kopior. Förutom dom som super ner sig. Dom dör som original.

Jag spelade med fingrarna för det mesta på den tiden men det hände att jag plockade fram ett plektrum när jag tyckte att det passade. Jag fick verkligen "det onda ögat" av min baslärare på skolan när jag plockade fram och började spela med ett plektrum på en baslektion. Han blev personligt förolämpad av detta. Han blev sur och höll en längre föreläsning om varför denna lilla plastbit för evigt borde förpassas till helvetet. Sen den dagen spelade jag betydligt mer med plektrum. Framförallt på skolan.

//Jan

Fast det beror ju på vilket sätt man härmar andra till väldigt stor del. Det är ju en stor skillnad på att anamma tankesätt och infallsvinklar till instrumentet jämfört med att bara bli en klon (som dom där skolsnubbarna).

[Kim S]

Säger så här om topic: detta är jättebra om man inte hunnit tröttna på det.

[Jan Hellman]

Fast det beror ju på vilket sätt man härmar andra till väldigt stor del. Det är ju en stor skillnad på att anamma tankesätt och infallsvinklar till instrumentet jämfört med att bara bli en klon (som dom där skolsnubbarna).

Det verkar lite som att det där är näst intill omöjligt för dom flesta att klara av är väl min åsikt. Att "anamma tankesätt och infallsvinklar" men samtidigt ha ett eget språk. Om man ser en så´n snubbe som Mick Karn till exempel. Det är ganska klart och tydligt att han inte lyssnat på så värst många bassister och att han är självlärd. Mer fantasifull och egen bassist får man leta efter. Sen är han kanske inte den bästa att ha med i ett tv band eller i ett orkesterdike då han ju inte läser noter och knappt vet var tonen C ligger på halsen men gehöret, tekniken och kreativiteten är det inget fel på. Ta Ian Anderson, sångare och flöjtspelare i Jethro Tull, som ett annat exempel. Också han självlärd och hur besynnerlig teknik som helst men han gör prylar med en flöjt som inte många andra flöjtister ens skulle få för sig att prova.

Rätta mig om jag har fel men det känns inte som att originalitet kommer ifrån skolvärlden och att studera andra musiker. Finns säkert en mängd undandtag generellt upplever jag det så.

//Jan

[Jan Hellman]

Säger så här om topic: detta är jättebra om man inte hunnit tröttna på det.

Om man resonerade så skulle det inte finnas så värst många trådar på detta forum.

//Jan

[GurraG]

Fast de flesta (kanske inte alla) stora konstnärer (däribland musiker) har ju ändå börjat sin bana med att härma, kopiera och sno från andra. Kruxet är väl att ta sig förbi det, och hitta något eget och originellt. För att ta ett exempel ur basvärlden så var ju Jaco Pastorius mycket influerad av Jerry Jemmott, vilket ju klart och tydligt märks i hans (Jacos) spel. Sen var ju Jaco också influerad av bebop, vilket också tydligt märks i hans spel. Det fina i kråksången var, om du frågar mig, att Jaco tog dessa influenser, och en massa andra, och formade till en helhet, som var unik för honom, och dessutom ganska unik för en basist överhuvudtaget på den tiden.

[Jan Hellman]

Fast de flesta (kanske inte alla) stora konstnärer (däribland musiker) har ju ändå börjat sin bana med att härma, kopiera och sno från andra. Kruxet är väl att ta sig förbi det, och hitta något eget och originellt. För att ta ett exempel ur basvärlden så var ju Jaco Pastorius mycket influerad av Jerry Jemmott, vilket ju klart och tydligt märks i hans (Jacos) spel. Sen var ju Jaco också influerad av bebop, vilket också tydligt märks i hans spel. Det fina i kråksången var, om du frågar mig, att Jaco tog dessa influenser, och en massa andra, och formade till en helhet, som var unik för honom, och dessutom ganska unik för en basist överhuvudtaget på den tiden.

Så är det ju. Jag tror att vi menar samma sak egentligen. Skillnaden är att vissa har förmågan att ta sig ur det dom är influerade av och göra något eget av det. Pastorius influerades mig veterligen mycket mer av saxofonister och bebop än av andra bassister och där finns en skillnad. Det är klart att det finns fördelar med att veta lite vad andra gör med instrumentet men i dom flesta fall, framförallt på musikskolorna, handlar det inte om att ha en allmän kännedom om vad andra gör med t.ex. en bas utan man detaljstuderar enskilda musiker och plankar ibland t.o.m. improviserade solon fras för fras. Det känns inte helt hälsosamt. I alla fall inte i min värld. Så för att sammanfatta, det är klart att man ska ha influenser fast inte till den utsträckning att man själv försvinner.

//Jan

[Svarte_Jack]

Så för att sammanfatta, det är klart att man ska ha influenser fast inte till den utsträckning att man själv försvinner.

//Jan

Precis det jag menade. Fast jag skrev nog bort mig lite där kanske

Fast jag gillar videon

[Fläppen]

Nu kommer jag säkert uppfattas som en tjurig gubbe men.......

Det var musik och originellt när Pastorius skrev och spelade den men "The Chicken" är för tusan fusionmusikens svar på "Sweet home Alabama".

//Jan

Bra musik tål väl att spelas mer än en gång, förhoppningsvis. jag tycker de lirar och kommunicerar rätt bra faktiskt. Jag hade hellre sett denna gubben på elbas än Brian Bromberg, som var med när jag såg dem på Nefertiti
Mvh
Thomas

[ferm]

Fast det beror ju på vilket sätt man härmar andra till väldigt stor del. Det är ju en stor skillnad på att anamma tankesätt och infallsvinklar till instrumentet jämfört med att bara bli en klon (som dom där skolsnubbarna).

Det verkar lite som att det där är näst intill omöjligt för dom flesta att klara av är väl min åsikt. Att "anamma tankesätt och infallsvinklar" men samtidigt ha ett eget språk. Om man ser en så´n snubbe som Mick Karn till exempel. Det är ganska klart och tydligt att han inte lyssnat på så värst många bassister och att han är självlärd. Mer fantasifull och egen bassist får man leta efter. Sen är han kanske inte den bästa att ha med i ett tv band eller i ett orkesterdike då han ju inte läser noter och knappt vet var tonen C ligger på halsen men gehöret, tekniken och kreativiteten är det inget fel på. Ta Ian Anderson, sångare och flöjtspelare i Jethro Tull, som ett annat exempel. Också han självlärd och hur besynnerlig teknik som helst men han gör prylar med en flöjt som inte många andra flöjtister ens skulle få för sig att prova.

Rätta mig om jag har fel men det känns inte som att originalitet kommer ifrån skolvärlden och att studera andra musiker. Finns säkert en mängd undandtag generellt upplever jag det så.

//Jan

Ian Andrersons flöjtteknik är en rippoff på Rashaan Rolan Kirk. På Jethro Tulls första skiva This Was spelar de till och med Serenade To A Cuckoo som Kirk skrivit

[Jan Hellman]

Ian Andrersons flöjtteknik är en rippoff på Rashaan Rolan Kirk. På Jethro Tulls första skiva This Was spelar de till och med Serenade To A Cuckoo som Kirk skrivit

Det där vet jag inte alls om jag håller med om. Vare sig spelstil scenpersonlighet eller tolkning av låten är väl direkt en "ripoff".

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=Kb3UlZ5dbEs[/youtube]

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=OAkt1hr3 ... re=related[/youtube]

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=mJE7Ux4F ... re=related[/youtube]

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=lR8mJlcZ ... re=related[/youtube]

Ian Anderson är ju otroligt mycket mer explosiv över lag men jag är ju en gammal Roland Kirk fan så jag tycker ju verkligen att han är hur bra som helst. Men att jämföra deras spelstil är väl kanske inte helt självklart i min värld. Dom spelar samma instrument. Ingenting annat men det är min uppfattning.

Lite kuriosa. Ian Anderson är inte bara en fantastisk kompositör/textförfattare/musiker, han är även en av englands främsta laxodlare och har vunnit en hel hög av priser inom detta område. En god vän var på laxodlarkonvent i Italien för en del år sedan och där stod Ian Andersson och pratade om lax. Inga rockstjärnedivalater där, inte. Sen är han otroligt rolig! Läs det han skriver på Jethro TUlls websida. Det är inte ovanligt att jag nästan skrattar ihjäl mig.

//Jan

[ferm]

Den låten är inte representativ för nån av dem. Däremot att sjunga i flöjten gör ju bägge och Kirk var först. Det var det jag menade, och jag tycker att deras flöjtspel påminner om varandras

[Jan Hellman]

Den låten är inte representativ för nån av dem. Däremot att sjunga i flöjten gör ju bägge och Kirk var först. Det var det jag menade, och jag tycker att deras flöjtspel påminner om varandras

JT´s första platta är över huvudet taget inte representativ och jag vågar påstå att Roland Kirk på intet sätta var först med att sjunga/skrika i flöjten. Lite som att säga att Larry Graham uppfann slap på bas. Låt oss säga så här då. Det viktigaste är att ta sina influenser vidare och att göra något personligt med dom. För att inte dö som en kopia......

//Jan

[Bean]

Den låten är inte representativ för nån av dem. Däremot att sjunga i flöjten gör ju bägge och Kirk var först. Det var det jag menade, och jag tycker att deras flöjtspel påminner om varandras

JT´s första platta är över huvudet taget inte representativ och jag vågar påstå att Roland Kirk på intet sätta var först med att sjunga/skrika i flöjten. Lite som att säga att Larry Graham uppfann slap på bas. Låt oss säga så här då. Det viktigaste är att ta sina influenser vidare och att göra något personligt med dom. För att inte dö som en kopia......

//Jan

Skål Jan! Jag har läst dina inlägg här och börjar undra om vi är släkt...

[Jan Hellman]

Skål Jan! Jag har läst dina inlägg här och börjar undra om vi är släkt...

Jag ska kolla med pappa. SKÅL!!

//Jan

[gagg_OLF]

Ja, mycket mer "tight"fusion än så där kommer man ju inte. Det blir inte heller speciellt mycket mer slickt eller bättre för den delen.

Dave Weckl och Tom Kennedy är ju två av de största namnen utan tvekan. Om bara Tom Kennedy inte skulle brassa iväg i de där jävla utflykterna så hade det varit helt underbart att se på..

[jbass]

Såg honom tillsammans med Dave Weckl på Fasching för några år sedan. Grym konsert!

.... minns för övrigt hans grimaser och menande blickar i riktning mot husriggen. Att den inte var till belåtenhet var svårt att misstolka.