PrataBas

Väl hemkommen från jobbet så hittade jag bland annat "Cream - Live at Royal Albert Hall" dvd:n i brevlådan... hurrah! Det blev lite whisky och uppvärmning med den klassiska Hendrix dokumentären.
Sen blev det Jack Bruce dax, byt dvd... hoppade ivrigt till "Sunshine of your love"!
Katastrof är ordet... gubbjäkeln står å pluttar på en bandlös "warwick-möbel-grunka" med Hartkeprylar. Maken till besvikelse... hade väntat mig en morrande overdrajvad Gibson eller liknade. Nu blev det mest Clapton gura för hela slanten, han hördes tydligt i alla fall. Stod inte ut, ut med skivan!
Grrrrr så malplacerat instrument!

Dumt av mig att tro att det skall låta som för 40 år sedan kanske.. nåja, skall försöka ge resten av dubbel-dvd:n en chans igen... med mycket lägre förväntningar.

vilken whisky-sort blev det då?

bassdude skrev:vilken whisky-sort blev det då?

Caola Ila som omväxling, blev mindre besviken på den i alla fall
Jag är konstigt nog inte lik upprörd över Jacks fadäs denna arla morgonstund

ps
whiskystandard är annars:
- Grand Bark blended i stora glas och mängd
- Laphroaig i mindre glas

Läste nånstans att då Cream skulle återförenas att dom testade "gamla prylarna" men att det inte funkade helt enkelt!? Skumt det fungerade ju ypperligt på the good old days!

peppe skrev:Läste nånstans att då Cream skulle återförenas att dom testade "gamla prylarna" men att det inte funkade helt enkelt!? Skumt det fungerade ju ypperligt på the good old days!

Ja, det blev ju så märkligt. Hade varit bättre balans om Eric kört med sin lilla akustiska Martin och Ginger på kongas eller nåt...
Kan kanske verka lite märkligt mitt gnäll, men dessa klassiska låter bygger så mycket på soundmixen av dessa herrar tillsammans.
300 spänn i sjön! Skulle ha köpte den gamla avskedskonserten i stället... trots ryktet om dåligt ljud och en jobbig psykedelisk kameraman

Det finne en Gud trots allt!
Saxat ur hemsidan

"At The Royal Albert Hall Concerts, Jack used:

A fretted Gibson EB-0 bass
A fretless Warwick Thumb bass

Both basses were strung with S.I.T. Nickel Rock Brites - RB50105L. He was using two identical Hartke rigs, one for the Gibson (passive/lots of high end graphics added) and one for the Warwick (active/lots of boosted mid graphics) "

Jag måste alltså tagga ner lite och ge HELA skivan en chans i nyktert tillstånd

anli skrev:Väl hemkommen från jobbet så hittade jag bland annat "Cream - Live at Royal Albert Hall" dvd:n i brevlådan... hurrah! Det blev lite whisky och uppvärmning med den klassiska Hendrix dokumentären.
Sen blev det Jack Bruce dax, byt dvd... hoppade ivrigt till "Sunshine of your love"!
Katastrof är ordet... gubbjäkeln står å pluttar på en bandlös "warwick-möbel-grunka" med Hartkeprylar. Maken till besvikelse... hade väntat mig en morrande overdrajvad Gibson eller liknade. Nu blev det mest Clapton gura för hela slanten, han hördes tydligt i alla fall. Stod inte ut, ut med skivan!
Grrrrr så malplacerat instrument!

Dumt av mig att tro att det skall låta som för 40 år sedan kanske.. nåja, skall försöka ge resten av dubbel-dvd:n en chans igen... med mycket lägre förväntningar.

För det facila priset av 8999 USD (!!!) kan du bli ägare till en sådan Jack Bruce-signature.
http://www.basscentral.com/2003/unique.shtml
Fy faen....den hade jag inte betalat 1500 Skr för ens...

anli skrev:Det finne en Gud trots allt!
Saxat ur hemsidan

"At The Royal Albert Hall Concerts, Jack used:

A fretted Gibson EB-0 bass
A fretless Warwick Thumb bass

Both basses were strung with S.I.T. Nickel Rock Brites - RB50105L. He was using two identical Hartke rigs, one for the Gibson (passive/lots of high end graphics added) and one for the Warwick (active/lots of boosted mid graphics) "

Jag måste alltså tagga ner lite och ge HELA skivan en chans i nyktert tillstånd

Hehe, ja de första låtarna kör han på en Gibson EB-1. Den första elektriska basen Gibson gjorde och hette egentligen bara EB på 50-talet. EB-1 fick den heta först när en Reissue-modell släpptes 1970 (Felix Pappalardi i Mountain var till stor del ansvarig för detta). Har läst en intervju med Jack ang konserten och även han refererar till att det skulle vara en EB-0, men så är inte fallet.

anli skrev:Väl hemkommen från jobbet så hittade jag bland annat "Cream - Live at Royal Albert Hall" dvd:n i brevlådan... hurrah! Det blev lite whisky och uppvärmning med den klassiska Hendrix dokumentären.
Sen blev det Jack Bruce dax, byt dvd... hoppade ivrigt till "Sunshine of your love"!
Katastrof är ordet... gubbjäkeln står å pluttar på en bandlös "warwick-möbel-grunka" med Hartkeprylar. Maken till besvikelse... hade väntat mig en morrande overdrajvad Gibson eller liknade. Nu blev det mest Clapton gura för hela slanten, han hördes tydligt i alla fall. Stod inte ut, ut med skivan!
Grrrrr så malplacerat instrument!

Dumt av mig att tro att det skall låta som för 40 år sedan kanske.. nåja, skall försöka ge resten av dubbel-dvd:n en chans igen... med mycket lägre förväntningar.

Låter som om man ska undvika den där inspelningen och koncentrera sig på originalplattorna. Där lät det ju bra...

Ok, med lättöl i handen kollade jag av hela creamkonserten (flera ihopsatta) och ta mig tusan så hade inte Jack en viola-gibson första hälften av programmet. Men tyvärr hjälpte det inte så mycket... den hörs kanppt den heller! Maken till taskig ljudmix!
Musikaliskt är dock intrycket ett helt annat... gubbarna (vad gamla de är!) jammar på riktigt bra. Bra version på "Badge" tex. Det är mest de låtar där man väntar sig mustigt baslir som är en besvikelse.
När man lyssnar på intervjuven, så förklarar Jack sig att de vill spela de gamla låtarna fast så som de själva låter i dag med nyare prylar. Ok, kan väl köpa det... men för det så måste man väl anpassa ljudet till låtmaterialet kan man tycka.

Hur som helst, dvd:n slipper sophinken

Ps Ett kvarvarande intryck gör att jag kommer att rysa av olust varje gång jag ser en Hartke rigg

anli skrev:Ett kvarvarande intryck gör att jag kommer att rysa av olust varje gång jag ser en Hartke rigg

Verkar vara ett vanligt fenomen att basister som på 60- och 70-talet spelade distat genom en liten uppmickad top+låda upptäcker att de har råd med nya strängar och Trace Elliot när bandet återbildas på gamla dar. Dessvärre med resultat därefter.
När det gäller Hartke så måste jag säga att det är nog den förstärkare jag haft sämst erfarenhet av genom åren. T om EBS låter ju bättre. Har träffat på mängder av Hartke-riggar och det har ALLTID låtit skit. Inga undantag.

Johannes skrev:

anli skrev:Ett kvarvarande intryck gör att jag kommer att rysa av olust varje gång jag ser en Hartke rigg

Verkar vara ett vanligt fenomen att basister som på 60- och 70-talet spelade distat genom en liten uppmickad top+låda upptäcker att de har råd med nya strängar och Trace Elliot när bandet återbildas på gamla dar. Dessvärre med resultat därefter.
När det gäller Hartke så måste jag säga att det är nog den förstärkare jag haft sämst erfarenhet av genom åren. T om EBS låter ju bättre. Har träffat på mängder av Hartke-riggar och det har ALLTID låtit skit. Inga undantag.

+1

Nu är det fredag och fler DVD:er
Blev orolig när konserten med Yes (Yes - 35th Anniversary Concert - Songs from Tsongas) startade. Trodde att även Chris Squire blivit galen på gamla dagar, då han oroväckande spelade på de mest märkliga basar (Bla 8 strängade och en p-bas ). Gamla rockbasister är som värsta luder å bjuder ut sig till kreti och pleti ! Men när det var dax di gamle låtera.. då plockade han fram en vit Rickenbacker med gammal" horseshoe" stallmick. Dessutom rick-o-sound kopplad till två ampegriggar
UUUnderbart. Jag kunde slappna av och bara njuta. Vilket härligt knorr!
Har bunkrat om med goda drycker för en rejäl session för att se hela konserten kväll.
(börjar likna blog detta, tydligen inte populärt... usch då, ber om ursäkt!)

ps jag sitter på jobbet och har inte tullat i mina systemkassar ds

anli skrev:Nu är det fredag och fler DVD:er
Blev orolig när konserten med Yes (Yes - 35th Anniversary Concert - Songs from Tsongas) startade. Trodde att även Chris Squire blivit galen på gamla dagar, då han oroväckande spelade på de mest märkliga basar (Bla 8 strängade och en p-bas ). Gamla rockbasister är som värsta luder å bjuder ut sig till kreti och pleti ! Men när det var dax di gamle låtera.. då plockade han fram en vit Rickenbacker med gammal" horseshoe" stallmick. Dessutom rick-o-sound kopplad till två ampegriggar
UUUnderbart. Jag kunde slappna av och bara njuta. Vilket härligt knorr!
Har bunkrat om med goda drycker för en rejäl session för att se hela konserten kväll.
(börjar likna blog detta, tydligen inte populärt... usch då, ber om ursäkt!)

ps jag sitter på jobbet och har inte tullat i mina systemkassar ds

Fast 8-strängat är rätt kul.....

200071 skrev: Fast 8-strängat är rätt kul.....

Jodå.. det lät cool får jag erkänna. Såg ut som nån möbelgrunka. Men blev som sagt lite skakis när karln startar konserten med den i näven! Hade inte varit glad om han hade averkat "Your's no disgrace" med den eller p-basen!

Jag har säkert sett Creams återföreningskonsert trettio gångar och med stort nöje. Sunshine of your love är väl inte den bästa låten men jag har fler DVD med Jack Bruce där han verkligen misshandla den låten. Jag tror att bassisterna på 60-talet tog till disten för att höras. Det fanns väl inte så mycket mer än 100W förstärkare på den tiden så det var väl många stackar eller distar eller en kombination.
Jag tycker ljudet på Albert Hall DVD'n i DTS är utmärkt. Jag har även avskedskonserten inspelad på samma ställe 1968 och den låter mest illa i mina öron

Kanske han hade en sån här fast i "naturell" lönn?
http://basstudio.nu/Kramer8.htm
Chris Squire alltså....

200071 skrev:Kanske han hade en sån här fast i "naturell" lönn?
http://basstudio.nu/Kramer8.htm
Chris Squire alltså....

Nix den såg mera "normal" ut i formen ... men vilken frestande pjäs du visar upp! Grym för ganska liten penning!
8 strängat e tufft!

ferm skrev:Jag har säkert sett Creams återföreningskonsert trettio gångar och med stort nöje. Sunshine of your love är väl inte den bästa låten men jag har fler DVD med Jack Bruce där han verkligen misshandla den låten. Jag tror att bassisterna på 60-talet tog till disten för att höras. Det fanns väl inte så mycket mer än 100W förstärkare på den tiden så det var väl många stackar eller distar eller en kombination.
Jag tycker ljudet på Albert Hall DVD'n i DTS är utmärkt. Jag har även avskedskonserten inspelad på samma ställe 1968 och den låter mest illa i mina öron

Sorry Ferm, jag kanske raljerar lite väl mycket... det blev lite bättre när jag upptäckte att subbas-sladden ramlat ur
Men jag vid håller dock att jag föredrar Jack Bruce overdrivesound på min ungdoms live-vinyler!

Om ingen skulle raljera och härja slulle det bli bra trist att läsa alla dessa inlägg. Jag gillade nog studioinspelningarna bättre även då, så vi tycker olika.

anli skrev:Nix den såg mera "normal" ut i formen...
8 strängat e tufft!

Då kanske den här kan va' nå't för dig?

Helt "of" ämnet, men en dylik 8 strängad vore mustigt att kompa grabben med i källaren!
Skall surfa runt å förska hitta den tingest Chris lira på...

edit: sent om sider så greppade jag vad Grillbymannen vill antyda till mig:
8 strängar och p-bas =djävulen personifierad
Jag är lite trög av martinis i kväll...