PrataBas

Jag läste i den här tråden, TAB - Bra eller ..., om tabulatur och fick en idé till ett slags fingersättnings-tabulatur.

Nackdelen med tabulatur

Nackdelen med tabulatur är väl att man kan följa enbart tabulaturen, strunta i noterna, och tex. aldrig lära sig var tonerna ligger på halsen, vilket är bra att kunna, och vilket man bara behöver lära sig en gång. Många musikaliska sammanhang blir också tydligare i den traditionella notskriften, tex. att en viss basstämma bygger på brutna treklanger.

Fördelen med tabulatur

Fördelen med tabulatur tycker jag är att den ger viss vägledning om fingersättning. Tabulaturen innehåller information om på vilken sträng man skall spela tonen, men däremot inte om vilket vänsterhandsfinger man skall använda. Ibland är valet av vänsterhandsfinger självklart, men inte alltid. Informationen om fingersättning blir bara fullständig om tabulaturen kompletteras med uppgifter om vilket vänsterhandsfinger man skall använda.

Förslag

Istället för att ange på vilket band en viss sträng skall tryckas ner så anger man med vilket vänsterhandsfinger strängen skall tryckas ner. Vänsterhansfingrarna brukar numreras 1-4, men för att undvika förväxling så tycker jag att det är bättre att använda bokstäver:

i = index = pekfinger, m = middle = långfinger, r =ring finger = ringfingret, p = pinky = lillfingret, 0 = öppen sträng, som vanligt.

Jämfört med den vanliga tabulaturen så innehåller fingersättningstabulaturen helt avsiktligt ingen fullständig information om tonhöjden. Tonhöjderna (och även rytmen) måste man alltså läsa ur den traditionella notskriften. Däremot så innehåller fingersättningstabulaturen en mer fullständig information om fingersättning. Det enda som möjligen saknas är väl information om vilka fingrar man skall använda för att dämpa öppna strängar. Det borde gå att komplettera med några symboler för detta, om man tycker att det är nödvändigt.

Tre olika sätt att spela en Bb-durskala

Det finns ju redan i tabulatur?

Nja, känns att om man har tagit sig an att lära sig läsa och spela efter noter så känns det som att man rätt enkelt kan lära sig hur man ska sätta fingrarna. Isåfall vore väl kombinationen noter, tabs och fingersättningssymboler(dvs såna siffror i cirklar som är under systemet) bättre, för att få med allt.

Men om det är för totala nybörjare vore väl kombination tab och ovan nämnda fingersättningssymboler en bra idé. Då vet man både var man ska sätta fingret och vilket finger som bör användas.

Sedan så finns det ju inte direkt nån generell fingersättning, vissa tar exempelvis oktavgreppet med ringfingret istället för lillfingret osv), det beror ju på handstorlek, skallängd osv.

Det är ingen jättedum idé! Största bristen är väl i så fall att du använder bokstavsbeteckningar som inte stämmer överens med de gängse bokstäverna för HÖGER hand. Där brukar man göra såhär:

p=tummen
i=pekfinger
m=långfinger
a=ringfinger
l=lillfingret

... det känns som att det vore logiskt att använda samma beteckningar även på vänster, OM man nu ska använda bokstäver där - risken är att det rör till mer än det förtydligar.

I så fall, varför inte bara använda befintlig tablatur och skriva bokstäverna i klartext bredvid "bandnummersiffran"? Man skulle till exempel kunna skriva "i5" istället för en vanlig femma ... så får man med både tonhöjd och fingersättning.

enor skrev:I så fall, varför inte bara använda befintlig tablatur och skriva bokstäverna i klartext bredvid "bandnummersiffran"? Man skulle till exempel kunna skriva "i5" istället för en vanlig femma ... så får man med både tonhöjd och fingersättning.

Min tanke var att det kan finnas en pedagogisk poäng med en tabulatur som inte kan användas för att kringgå notläsningen, men som samtidigt ger mer fullständiga upplysningar om fingersättningen. Om bandnumren står med i tabulaturen så kan den användas för att kringgå notläsningen, vilket kanske är bekvämt på kort sikt, men begränsande på längre sikt.

enor skrev:Det är ingen jättedum idé! Största bristen är väl i så fall att du använder bokstavsbeteckningar som inte stämmer överens med de gängse bokstäverna för HÖGER hand. Där brukar man göra såhär:

p=tummen
i=pekfinger
m=långfinger
a=ringfinger
l=lillfingret

Jo, det kan vara en poäng att använda högerhandsbeteckningarna. Dock tror jag att "l" för lillfingret inte är riktigt standard. Oftast så används inte lillfingret på högerhanden. Bokstäverna kommer tydligen från spanskans namn på fingrarna:

p = dedo pulgar
i = dedo indice
m = dedo medio
a = dedo anular

Lillfingret heter på spanska "dedo meñique", men då blir det problem eftersom "m" redan är upptaget. Ibland används "c" som är en förkortning för "chico" ("den lille"). "e" verkar vara vanligt i flamenco-litteratur. Här finns en diskussion om lämplig bokstav för lillfingret:

http://forum.klassiskgitarr.com/viewtopic.php?pid=7095

six bass skrev:Min tanke var att det kan finnas en pedagogisk poäng med en tabulatur som inte kan användas för att kringgå notläsningen, men som samtidigt ger mer fullständiga upplysningar om fingersättningen. Om bandnumren står med i tabulaturen så kan den användas för att kringgå notläsningen, vilket kanske är bekvämt på kort sikt, men begränsande på längre sikt.

Jamen, om det ska vara till kopplat till noter är det ju bara att köra på som man gjort i "alla år".... och skriva fingersiffror under noterna? Eller vad är bristen med detta enkla och beprövade system menar du? 1 2 3 4 för pek, lång, ring eller lill... Och vid behov en romersk siffra över notsystemet för att visa vilket läge man ligger i. Varför återuppfinna hjulet?

/Magnus

+1

midiper skrev:+1

Tänk att såna här återuppväckningar av uråldriga trådar verkar vanligast på fredag- och lördagnätter..
Undras hur det kan komma sig...

fieldflower skrev:

midiper skrev:+1

Tänk att såna här återuppväckningar av uråldriga trådar verkar vanligast på fredag- och lördagnätter..
Undras hur det kan komma sig...

Gäst---- skrev:

fieldflower skrev:

midiper skrev:+1

Tänk att såna här återuppväckningar av uråldriga trådar verkar vanligast på fredag- och lördagnätter..
Undras hur det kan komma sig...

+1

enor skrev:

six bass skrev:Min tanke var att det kan finnas en pedagogisk poäng med en tabulatur som inte kan användas för att kringgå notläsningen, men som samtidigt ger mer fullständiga upplysningar om fingersättningen. Om bandnumren står med i tabulaturen så kan den användas för att kringgå notläsningen, vilket kanske är bekvämt på kort sikt, men begränsande på längre sikt.

Jamen, om det ska vara till kopplat till noter är det ju bara att köra på som man gjort i "alla år".... och skriva fingersiffror under noterna? Eller vad är bristen med detta enkla och beprövade system menar du? 1 2 3 4 för pek, lång, ring eller lill... Och vid behov en romersk siffra över notsystemet för att visa vilket läge man ligger i. Varför återuppfinna hjulet?

/Magnus

+1


Det finns redan ett beprövat sätt.