PrataBas

Varför säger vi i Sverige ( de flesta i a f ) att " den går i "H" medans jänkare m fl säger "B"...?? Ett sänkt H i Sverige benämns dessutom "B flat" I USA....... Tonen "H" finns ju som 7:e ton i en C-dur skala här, men är det skillnad i andra länder....?

Mr Bassman

Förklaras bra här http://www.olofson.se/downloads/files/h.htm" onclick="window.open(this.href);return false;

"Grekerna begagnade över 900 olika nottecken, bestående av bokstäver ur deras alfabet, dels enkla, dels fördubblade och i olika ställningar eller i förkortningar. Romarna bibehöll en del av dessa notbeteckningar, till dess Gregorius den store på 500-talet därtill införde de 7 första bokstäverna i romerska alfabetet. Den lägsta tonen hette då, naturligtvis efter första bokstaven i alfabetet: a.

Ännu hade inte nevmerna tagits i bruk, toner skrevs alltså ut med symboler liknande bokstäver.

500 år därefter hade tonföljden åt djupet till ökats med f, e, d och c, då således den stigande tonföljden betecknades i följande ordning: c, d, e, f, g, a, b eller h. Till sjunde tonsteget användes nämligen ömsom två toner; den ena, som betecknades med ett tecken som ser ut som det vi idag kallar be-förtecken, kallades b-rotundum eller det runda b - den andra, som betecknades med våra dagars återställningstecken, kallades b-quadratum, eller det fyrkantiga b."

Olofsson förespråkar att man säger H och inte B. Jag förespråkar B och tycker att det är mer värt att tonnamnen följer någon slags logik istället för att hålla sig till en tradition skapad ur ett missförstånd....

Olika traditioner... Det är egentligen ännu rörigare. Läs mer här

http://sv.wikipedia.org/wiki/B,_H_och_B ... H_och_Bess

H? Det slutade man väl säga för många år sen. Sen är det ju klart att traditionen finns kvar ett tag till.

Säger det igen...
B heter B, Bb heter Bess och semla heter semla.

Det heter H och b!

I min värld är det säkraste att säga (kromatiskt fallande från C): H, Bess, A... LOL!

Söker du lite så finns det nog 10 trådar om detta ämne...

Jag säger Cb och A#, Så har jag löst problemet.

Ett bess är ett bess, Geniet.


Sent from my iPhone using Tapatalk

Tarzan08 skrev:Säger det igen...
B heter B, Bb heter Bess och semla heter semla.

Så är det. Med undantag av att det av litterära skäl kan heta temla.

H H, ja ja...

BH är ju kul, men det är roligare utan.
HB är också kul. En stund.
Kombinerar man dessa kan BB ligga nära till hands.
Och den här årstiden kan det vara bra med en rejäl HH.

I övrigt tycker jag att B ligger mellan A och C.

Tackar för alla svar. När jag började lira -75 ( forntid alltså ) sa de flesta "H", så har man lärt.......
Bye 4 now!!

Mr Bassman

fieldflower skrev:BH är ju kul, men det är roligare utan.
HB är också kul. En stund.
Kombinerar man dessa kan BB ligga nära till hands.
Och den här årstiden kan det vara bra med en rejäl HH.

I övrigt tycker jag att B ligger mellan A och C.

Man kan läsa i Wikipedia-länken att människor som är bildade i klassisk musik säger "H".

Redan som litet barn fick jag min grundläggande klassiska musikbildning via Flöjten. Detta satte naturligtvis ut grånspålarna för min framtida musikaliska gärning.

Numera spelar jag även klassisk rock (och San Franseslövspunk, förstås) och bekänner mig således till H-falangen "When the chips are down".

Men egentligen är jag helt ryggradslös i frågan. Vilken kappa blåser mest idag?


When The Going Gets Tough - The Tough Gets Going.

Yes, det beror på vilka kretsar man spelar i. Jag säger alltid H, men sen lirar jag inte heller så mycket rock o pop...

B!!

Säger aldrig H numera, det är så fruktansvärt ologiskt att det skulle kunna vara ett typiskt engelskt missförstånd. Men det lär vara tyskt.

Andra dumma missförtsånd, eller så är jag bara korkad:
Dmaj7 är en d-dur treklang med en stor septima
Dmin7 finns inte, det heter D7. Septimor är stora eller små, i D7 är det en liten septima pålagd.
Dmin7/9. Finns inte. Det hetter D9. Det innebär INTE att man lägger på en nona. Det innebär att man lägger på en liten sept (D7) OCH en nona (tonen E). Vill man lägga på ENBART nonan, ingen septima whatsoever, heter ackordet Dadd9.
D6/9 finns däremot! Fullt logisk benämning på ackordet. (pålagd sext och nona)
Dmin7/9/11 , nix. Heter bara D11
Dmin7/9/11/13, nä, inte det heller. Det heter bara D13

Det där sista är ju lite olika beroende på var man är i världen.

I USA skrivs moll ibland som "m" och ibland som "min". Skulle jag se "Dmin7" i noter skulle jag 10 fall av 10 spela Dmoll7, inte D7. Skulle det däremot stå "Dmaj7" spelar jag D med stor sjua. Har nog faktiskt ALDRIG sett "Dmin7" i betydelsen D7. Däremot kan se "Dminmaj7" = Dmoll med stor sjua (James Bond, någon).

"En sjua är liten tills motsatsen bevisats" - typ

Helt rätt!

Moll brukar man skriva m, min, minor eller med ett minustecken efter grundtonen (-).

Vanlig ren durskala med stor sjua, ex C-D-E-F-G-A-H brukar man skriva C, Cmaj, Cmaj7. Maj står för major och gäller sjuan och inget annat. Cmaj9 innebar alltså att man staplar på nian i ackordklangen. Ett annat vanligt skrivsätt är med en liggande triangel som symbol för maj.

Dominantackord, ex. C-D-F-G-A-Bb skriver man C7, C9... osv...

Minmaj7 (mollmaj på svenska) innebär en mollskala med stor sjua, ex. melodisk mollskala C-D-Eb-F-G-A-H

Håller med Mikke i fallet med Dmin7=Dm7. Använder man notskrivningsprogrammet Finale i jazzfontsläget så är (D)min7 förvalt vilket irriterat mig men.. Att B heter B och inget annat är självklart. Stamtonernas namn är: A B C D E F G inte A H C osv.


Sent from my iPad using Tapatalk