PrataBas

Hejsan kunskapskällan.
Får fasen inte riktigt till det här med synkoper till trummisens förtvivlan.
Ibland lyckas jag (utan att förstå varför), då tänker jag inte - utan det bara känns rätt, men i en annan låt så blir det likt förbannat en 'rak' takt. Jag hittar mest teori som övergår mitt musikteoretiska kunnande, så jag är på jakt efter exempel, enkla pedagogiska exempel, så att man känner 'Aha', och förstår varför det går bra - när det går bra.
Har jag kommit till rätt forum ? . det finns några trådar på PB under teknik(kanske den här tråden borde ligga där oxå) som iofs är bra, men jag fattar inte riktigt ändå, behöver mer isolerade exempel.
mvh
Ente

Efter att ha lusläst trådarna på PB, analyserat låtarna som jag spelar rätt i mot låtarna som jag "får bassning" i, kollat länkar mm på internet så är det ju (i sin enklaste form) inte så svårt, ett anslag mellan taktslagen. Sen om det kommer tätt efter eller straxt före en grundtakt bestämmer ju låtens själ. Men i princip så är det ju inte så konstigt. Man måste bara "våga" släppa grundtakten.

Ett grundtips är att du ska spela samma rytm som trummisen slår på baskaggen. Börja med att sjunga den rytmen och sedan fortsätter du med att klappa den. När du kan göra det, är det dags att försöka spela den.

Ta med dig något att spela in trummisen på, så du kan öva hemma.

Det bästa är väl att trummisen och du snackar ihop er.
Om trummisen vet hur det ska göras kan väl hen visa det!

Jag spelade i många år med en gitarrist som inte fattar synkoper.
Han kan till nöds "lära sig" att spela dem, men han hajar inte, vilket gör att det blir ett väldigt speciellt sväng när han är med!
Jag tror att antingen har man det automatiskt, eller så kommer man aldrig att riktigt "känna" det.
Allt går ju att TYP få ner på noter tex, men som sagt, jag tror att man måste känna synkoperna för att få till dem "rätt"!

Jag tror att problemet för folk som inte begriper synkoper är att de inte kan nynna, sjunga eller trumma dem. Då finns det ingen anledning att ens försöka ta upp basen. Det är ju inte fingrarna som ska lära sig, utan huvudet.

Fast i en del låtar är det jäkligt svårt att komma överens om var synkoperna skall vara.
Man tänker olika om vad som blir bäst sväng liksom.

Mmmm, låtens karaktär ändras ganska mycket beroende på var man lägger den mellan grundtakterna. Fast vill man vara safe(feg, osäker) är det väl bäst att följa baskaggen, för det är ju den takten som känns som "själen"..

Ligger i hel del i att man måste känna syncoperna för att det ska sitta ihop. Det gäller ju också att alla känner lika dant och då ör det ju bra att underdela (8-delar, 16-delar osv) och förslagsvis med samma underdelning. Klappa, nynna, oraltrumma eller rita tills ni ör överens om hur det ska låta sen kan man prova att spela. Därefter nöta,nöta nöta så det sitter i muskelminnet. Till slut börjar man känna igen rytmiseringarna från olika låtar och då går det mycket fortare att komma överens och sätta grejerna.

En låt vi alltid hamnar i synkopnoja över är The boys are back in town, Thin Lizzy.
Det går att köra synkop överallt, men det är inte rätt...

https://m.soundcloud.com/funkysongdudes/pianoman" onclick="window.open(this.href);return false;

Hela Lizzy-katalogen är full av undantag från synkopreglerna...

Guilty of love med Whitesnake är också en sån. Skitmycket synkoper, men inte överallt. Tar ett tag att bli överens om.

Ente skrev:Mmmm, låtens karaktär ändras ganska mycket beroende på var man lägger den mellan grundtakterna. Fast vill man vara safe(feg, osäker) är det väl bäst att följa baskaggen, för det är ju den takten som känns som "själen"..

Det där med att "följa baskaggen" kan ju betyda olika saker. Ett vanligt (och nyktert) sätt är ju att man som basist försöker "skugga" baskaggen, dvs. man siktar på att liksom krypa in i baskaggesoundet/anslaget och skapa ett nytt och sammansmält sound. Men ofta handlar det ju om att blanda in rytmer och koncept och spela runt baskaggen. Blanda att spela "på" och "av". Här får man pusha och peppa sig själv, öppna sitt sinne och framför allt sina öron. Försök också att spela utifrån ditt sound. Hitta tonerna som funkar just där och då. Ibland kan det låga registret låta fett och fylligt, i andra lokaler/med andra basar och stärkare kan lågregistret bara kännas bumligt och bullrigt. Akustiken påverkar också hur andra saker med basspelet fungerar, exempelvis hur legato man kan spela eller hur ett mer aktivt basspel med synkoper mm. fungerar. Ibland måste man rensa upp sitt spel och spela skitenkelt och tydligt. I andra situationer funkar det plötsligt med mer toner, synkoper... Det här beror ju också på alla som man spelar med, vilket sound de har, hur de spelar och vilket humör de är på.

Om man känner sig osäker på vad man vill göra finns det olika tricks för att gå vidare. Ett av de bästa sätten är att spela in och lyssna efteråt, gärna tillsammans med någon annan. Man kan också experimentera och spela in när man spelar på ett sätt som känns ovanligt och udda, eller bara fel. Ibland låter det inte alls som det kändes när man spelade... Tyvärr kan det också bli det omvända, det som kändes så bra visar sig låta illa... Det är heller inte fel att fråga vad andra tycker, eller om de har idéer att testa. I studiesyfte bör man också lägga tid på att leta upp vad någon annan har gjort (på skiva) och sen helt enkelt planka exakt vad de gör!