Dessutom framfördes den i Uppsalas nya fina konserthus!
Hade glömt bort hur rocknrollig en stråkkvartett kan vara, är nog den del av konstmusiken som mest känns lik ett vanligt rockband.
I Brodskykvartetten så står herrarna (violiner och viola) medans bara cellodamen sitter på ett podium... ännu mer ösigt liksom.
Härligt att följa samspel och blickar mellan bandmedlemmarna. Och vilken känsla och teknik!!!
Är det dessutom 1900-tals musik (Ravel och framåt till nutida) så blir det extra drag och attack. Är själv annars väldigt förtjust i Beethovens kvartetter men de är så förbaskat långa (men Rocknrolliga
).Sååå... ni som aldrig lyssnar på modern konst eller klassisk musik borde ge stråkkvartetten en chans.