PrataBas

Från ett band då!

Nån mer än jag som fått kicken från band och tagit väldigt illa upp, mer eller mindre som att bli dumpad av en kvinna/man?

Var och provspelade med ett lokalt band i veckan. Väldigt trevliga killar, lätta och prata med och enligt mig fanns det personkemi. Första gången träffades vi bara och fikade och snackade skit. Andra gången hade jag lärt mig några av deras låtar och vi repade. Spelandet var inga problem, satte låtarna helt godkänt för att vara ett första rep.

Så dagen efter får jag ett meddelande på facebook att dom inte tyckte det klickade och de skulle leta vidare. Något förvånad blev jag eftersom JAG tyckte att det klickade. Nåja, försöker intala mig att det är deras förlust.

Någon som har erfarenheter att dela med sig av?

Jao... Liknande.
Men jag tar det inte så hårt.

Hade lite gig med ett hopplockat gäng och kom bra överens med han som styrde upp det hela, sedan kom Nalle Påhlsson in i bilden och förstörde allt!

Nä, jag är faktiskt inte bitter, men det var kul gig!
Förstår helt och fullt att det dels är kreddigare med Nalle och dels så blir det billigare för dem istället för att dra in nån från Hälsingland och betala dyra reseersättningar.

hm... jag har nog inte blivit dumpad från nåt band när det känts som att det funkat bra, däremot har jag kickat folk från band där det blivit kärv stämning och haft folk som hoppat av och tagit väldigt illa upp...

Var tvungen att googla nalle påhlsson:-)

strummer skrev:Var tvungen att googla nalle påhlsson:-)

Mr Yamaha BB!

blackparkas skrev:

strummer skrev:Var tvungen att googla nalle påhlsson:-)

Mr Yamaha BB!

Michael Anthony!

Ok då... Svenska Mr Yamaha BB!

Har blivit kickad från så många band och visst i tonåren-tjugoårsåldern så kändes det lite surt ibland. Senare har jag bara mig själv att skylla för jag har den egenheten att jag näst intill aldrig lirar som någon annan säger åt mig att göra utan vill lira efter eget huvud.

Jorå, speciellt när den som har starkast åsikt om det hela inte vågar säga det till en, ansikte mot ansikte.

Sen när det man tillfört grejer som låg utanför direkta musikskapandet inte ansågs vara viktigt (namn, logga, design, websajt, filmmusikdeal, tshirt tryck, management grejer rent allmänt mm), sa jag: då behöver ni inte något av det då, det tar jag det med mig när jag går. Då vart det annat ljud i skällan. Bitter, jo lite. Men det går över. Det blir fler grejer.

Råkade ut för det i mitt gamla liv som gitarrist.
En dag stod jag ensam i repan och väntade men ingen annan dök upp. Ringde för att kolla var de andra tre höll hus och fick till svar att "vi känner att vi vill lägga ner bandet".
Det kändes ju surt, men det var ju bara att gilla läget.
Två veckor senare spelade alla tre i ett "nytt" band med en annan gitarrist, som även var sångarens bror.

Jag kan tycka att det hade varit jävligt mycket renhårigare att faktiskt kicka mig istället.

Sedan fick jag ihop ett jävligt mycket bättre band istället, så det löste sig till det bästa ändå.

Blev dumpad från ett band då övriga ville börja spela covers istället för att göra egna låtar. Eftersom det inte är riktigt min bag o vi ändå hade en 30-40 gig året innan, gick jag lite motvilligt med på arranganget, bara för att sedan se att där är gjort ett 20-tal gig, men... Jag har inte varit tillfrågad om att delta en enda gång. Så numera är ena gitarristen basist tydligen! Bitter, njae, eftersom det inte var min högsta önskan, men att bara gå vidare efter flera år i samma band utan att ens säga till då vi skulle fortsätta. Nåja, mer pengar till dom o fritid till mig!

eeakga och poester, riktigt fult gjort av era "polare"

Förlåt att vi fyller din tråd med egna tråkigheter, men faktum kvarstår... Ibland är det ju bara så att det känns bra, men inte rätt. Du kanske känner likadant efter ett tag och kanske rent utav hittar ett "bättre" band. Som utomstående så är det ju så att det kommer fler chanser även om det inte känns så. Been there, done that! Men så vips så är man på rätt ställe vid rätt tidpunkt. Har själv blivit kickad o det är aldrig kul, men man kommer igen. Ha kul, så blir det bra!

Jadå. Det händer för alla, på alla nivåer och av alla möjliga eller omöjliga orsaker. Oftast de omöjliga.
Under alla år jag spelat har jag aldrig åkt ur pga brister i mitt musicerande eller min personlighet. Någon enstaka gång har det handlat om pengar, något oftare om tillgänglighet eller brist på dito, dock fortfarande ganska sällan. Däremot har jag bytts ut pga t ex:

-att jag "inte var tillräckligt metal"
-att jag var drogfri (!)
-att bandledaren ville sparka trummisen men då denne även var hennes bror kunde hon inte bara sparka honom utan att det blev känsligt
-att jag inte skulle ha tid eftersom jag "snart skulle börja spela med Metallica" (???!!!???)
-att jag var troende
-att jag inte var troende
-att jag var allergisk mot hästar

Samt den vanligaste:

-"vi fick för oss att du inte var intresserad"

Vad jag försöker säga är att även om det är lätt att ta en uteslutning som ett personligt nederlag så handlar det otroligt sällan om något man egentligen kan påverka mer än marginellt. Spela bra, tona ner egot, var schysst och kom i tid så har du ryggen helt fri. Resten handlar om total slump, andras svårförklarliga förväntningar och ibland rena vanföreställningar.

Kör hårt!

Poester skrev:Förlåt att vi fyller din tråd med egna tråkigheter, men faktum kvarstår... Ibland är det ju bara så att det känns bra, men inte rätt. Du kanske känner likadant efter ett tag och kanske rent utav hittar ett "bättre" band. Som utomstående så är det ju så att det kommer fler chanser även om det inte känns så. Been there, done that! Men så vips så är man på rätt ställe vid rätt tidpunkt. Har själv blivit kickad o det är aldrig kul, men man kommer igen. Ha kul, så blir det bra!

Jag skapade ju tråden för att höra andras upplevelser om samma sak!

Jag är inte ledsen över detta och jag kommer garanterat hitta nåt bättre. Blev mest paff eftersom både spelandet och umgänget var bra.

Har haft turen att slippa det då alla band jag spelat med varit med nära polare eller så har jag varit med och startat det. Har däremot varit lite andra tråkigheter, ena gitarristen slutade i ett band vi hade. Han startade istället ett nytt band med lite annan inriktning och vår trummis gick med där också. Dröjde inte länge innan jag blev tillfrågad och valde att gå med då jag behövde nåt nytt och intressant för att hålla spellusten vid liv, ville dessutom spela bas igen (vi hade ny basist i det gamla bandet och jag tog ena gitarren). Det är det bandet jag spelar nu. Gick väl nåt år eller så innan jag valde att kliva av det första bandet av flera olika skäl, det största var att det inte ledde nåt vart och att motivationen inte verkade finnas hos flera av oss. Sedan började det gå bra för det nya (nuvarande) bandet och bitterheten från de i det gamla visste inga gränser, en utav dem pratar inte med mig längre trots att jag inte på något sätt la ner det gamla utan sa att de gärna fick köra på utan mig. Det verkade de inte vilja, så alternativet var att lägga ner vilket majoriteten (inklusive den som är sur idag) var med på...

Kanske inte riktigt vad tråden handlar om, behövde nog skriva av mig om detta bara haha! Det har gnagt mig en del. Men ett bra exempel på hur känsligt det kan bli i vissa fall och hur mycket känslor som faktiskt kan bli inblandade i nåt så kul som att musik ihop med skönt folk..
Lider med dig i din situation, har som sagt aldrig upplevt den själv men kan tänka mig hur jobbigt det känns om man inte riktigt förstår varför. Se det som en möjlighet till att hitta något som är ännu bättre. Kan själv säga att jag är hur glad som helst att det sket sig med mitt gamla band, för det gav mig möjlighet att fullt ut dedikera mig till något som känns helt rätt. Leta vidare, den dagen det klickar för alla kan stora saker hända!

Blev dumpad en gång...

Mitt första band som yrkesmusiker. Vi spelade en hel del och det var naturligtvis spännande för mig som 17-åring.
Musiken var en blandning av funk och reggae. Dom andra vara alla äldre och erfarna.
När det sedan var dax att spela på en festival i Syd-Afrika fick jag som ende vit sparken...
Festivalen var bara för mörkhyade sa dom i bandet.

Men, jag bytte upp mig lite!
Började spela med Schaffer, Björn J:son och Malando Gassama. Senare dök Per Lindvall upp.
Numera ganska känd trummis
Naturligtvis aldrig roligt att bli dumpad men den känslan glömdes ganska fort.

Bara en gång faktiskt, och på lite konstigt sätt.
Fick mail om att bandet skulle upplösas och att jag kunde hämta mina grejer, och fick höra från trummisen att han fick samma.
Dock såg jag senare samma konstellation, men med 2 nya medlemmar, i fiket på fryshuset. Såg ut som att bandledaren helst ville vara nån annanstans. Varje gång vi sågs, för vi verkade ha samma repdag och fikatid jämt... "Liten hämnd är hämnd ändå" sade bonden och spottade på grannens gris.
Var väl inte världens bästa band, men det där att bat
ra maila och att säga att bandet upplöstes när de egentligen bara ville byta trummis och gitarrist tyckte jag var lite dåligt. Men kul reaktion då jag såg dem ifiket som sagt...

Det har hänt en gång..med första bandet..efter 5 år så byggde gitarristen en studio och jobbade med trummisen där. Då tyckte han att jag skulle sälja min Stingray till honom eftersom "jag inte använde den längre"..heh... efter det så har jag bara slutat i band , inte blivit kickad .

Har hänt mig mer än en gång att det bara blivit en audition och sen inget mer. Men oftast har det varit jag själv som inte velat gå vidare.
Däremot har det bara hänt en gång att jag gått med i ett band och blivit kickad efter att ha varit med ett tag.
Det tog hårt då, men så här i efterhand så var det nog lika bra då det förmodligen ändå inte funkat i längden.

Annars har det varit jag själv som hoppat av band av olika anledningar förutom en gång när bandet "lades på is" efter att alla utom jag och gitarristen hoppat av.

Njae, har nog aldrig blivit dumpad - däremot har jag dumpat ett band eller två...
Några band har självdött, men vanligaste orsakerna har nog varit att bandet 'runnit ut i sanden' alternativt har barn eller flytt lett till byte av medlemmar eller avslut.

Dom jag lirar med nu är nog det mest långlivade gäng jag varit med om, 6 år i år.
Fungerande personkemi är inte att förakta!

Mitt covergäng har hållit i längre.
Förutom trummisbyten då och då håller vi ihop sedan 14 år tillbaka...

Någon som blivit dumpad på grund av fel sorts bas? En Thunderbird till Andliga sånger i församlingshemmet eller något dylikt?

Fluktbas skrev:Någon som blivit dumpad på grund av fel sorts bas? En Thunderbird till Andliga sånger i församlingshemmet eller något dylikt?

Det skulle säkert fungera. Inga problem med att bli dumpad. Jag skulle säkert kunna komma igenom nålsögat med en iceman om det skulle behövas.

Har inte blivit dumpad, men har genom tiderna lämnat band där kemin har pajat av olika anledningar. Måste kännas märkligt att bli dumpad när man själv tycker att bandet fungerar ihop.