PrataBas

Good evening;

Tre dagar in på semestern börjar livet så sakta återvända. Våren har varit ett regelrätt helvete rent arbetsmässigt, och tillvarons perspektiv har successivt förskjutits till ett rent dygnsperspektiv. Å ena sidan är jag nog för rutinerad (30 år i olika chefspositioner) för att "gå in i väggen", dessutom alldeles för egoistisk för att satsa all kraft på jobbet - å andra sidan kräver underbemanning och en aldrig sinande arbetsbelastning sin tribut.

Jag har en fantastisk familj, vilket i allt väsentligt varit ett andningshål och därmed min räddning. Samtidigt har det funnits ett akut behov av att hitta någon typ av "egentid". Så vad gör man i ett läge där tid saknas?
Droger är inte min grej. Ett överdrivet alkoholintag hade säkerligen varit enkelt, men alltför egoistiskt. I ljuset av att utvecklade musikaliska aktiviteter behövt baseras på studiotid, organiserande etc, fick det bli

1. Wet shaving:
Säkerhetsrakhyvlar, raktvålar och after shave är ett intressant sätt att förvandla dagen dagens obligatoriska rakning till en konstart. Patetiskt? Möjligen, men definitivt ett sätt att förskjuta fokus.

2. Piprökning:
Otidsenligt och onyttigt, men definitivt något som tvingar en till kontemplation under en längre stund.

Så...där befinner jag mig just nu. I balans, men med oro för vad hösten skall komma att kräva.
Någon annan med erfarenheter?

Jag har tre batteriladdare. Piprökning, böcker och fiske. Dessa tre har olika tidskonstant i just den ordningen.

Piprökningens tillfälliga kontemplation har du ju fattat.

Böcker är nödvändiga, boknarkoman sedan barn. De tvingar en att flytta fokus till en alternativ vardag. Särskilt bra innan sömn.

Fiske. Här är det naturen, elden och vattnet som bringar själen i balans. Glöm kvantitet här, fiske är lika mycket att sitta still och ta in omgivningen som att blöta kroken. Betrakta vattnet, elden, molnen, vinden osv. Med tiden börjar kroppen att se, inte bara ögonen. För den jäktade storstadsmänniskan kräver det träning.

Lustigt att ingen säger musik. Andra gången jag var sjukskriven för utbrändhet så sa min arbetspsykolog att min rehab nog tagit dubbelt så lång tid om det inte varit för att jag trots allt fortsatte spela.

Musik och läsning. Även i viss mån datorspel.
Utöver familjen är det typ det enda som hinns med. Så man värdesätter dem ganska högt.

hej,

jag har tänkt på att du försvann och varit lite orolig för att det hänt något, trevlig att se dig här igen.

När jag hade en liknande period med långvarig alltför hög arbetsbelastning så var mitt andningshål min älvbåt.
Jag rodde ut och runt lite på sjön/älven (Jukkasjärvi) ensam och utan mobil i moder natur, tog några tag och lät ibland årorna vila och lätt tankarna löpa fritt och bara vara.

Meditation, träning, hundpromenader, matlagning, gäller hitta ett sätt att bara vara och göra något som skiljer sig helt från jobbet/stresskällan, det måste dock vara fritt från press, typ om man börjar stressa för att hinna till gymmet också, då är det bättre att låta bli.

First off - ingen är immun.
Jag trodde inte det kunde hända mig heller, men det gjorde det.
Man har ju lärt sig (och sätter viss stolthet i att) kunna hantera jobbet trots att det är hektiskt, men för så många (mig inkluderad) var det hemmaförhållandena som ändrades lite (sjuk bebis + dålig sömn), och vips var den totala bördan för mycket att hantera.
Tog 2 år att komma tillbaka till 90%, och de sista 10%:en är nog tyvärr borta för alltid.

Mina tips, utan inbördes ordning:
1. Spela.
Andra instrument, lära sig nya låtar. Men bara när man känner för det, så man får känslan av att ha lärt sig nåt nytt och roligt. Om jag vill spela men det inte funkar måste jag genast avbryta, för annars blir spelandet en negativ syssla.
Eller spela med andra, men att spela hemma är meditation för en musiker.
Då spelandet är som bäst blir jag sittande med en gitarr eller bas och spelar slingor som berör mig bara för min egen skull, utan att ha nåt att spela till. En sån session är guld värd för själen.

2. Läsa böcker, se filmer, etc.
Filmer på dagar/kvällar, men om du har TV i sovrummet - kasta ut den omedelbart!
Böcker är obligatoriskt innan man skall sova - skingrar stresstankar och försätter kroppen i viloläge. Läs tills du är sovtrött även om det tar längre än du tänkt. Läs ett par sidor även om du är skittrött då du lägger dig. Läs även andra tidpunkter, bara för att det är skönt att stressa av till vardags också.

3. Egentid.
Att ha hemmet för sig självt, då man kan göra vad som helst (eller ingenting) utan att ta hänsyn till någon annan är guld värt!
Detta kan vara olika för introverta (laddar batterier från ensamhet) och extroverta (laddar batterier från samspel) personer, så det är bra att analysera sig själv vilken typ man är.

4. Fysisk träning.
Whatever floats your boat skall du hålla på med 2 eller fler gånger i veckan.
Lyfta skrot är min favvoträning, men det spelar ingen roll vad du gör bara du blir fysiskt trött av det och fortsätter göra det.
Promenera, springa, simma, styrka, roddmaskin (eller -båt), cykel, precis vad som helst...

5. Öl.
Att ta till droger är väl inte att rekommendera egentligen, men samtidigt har jag kommit på att en hyfsad fylla (= inte kräkas på golvet, men tillräckligt för att bli bakis) funkar bättre än något annat för mig att "komma ned på jorden" i början av semestern. Då bakfyllan lagt sig är jag lugn och kan ta mig an lugnet. Alla är olika här, men detta är vad som funkar för mig.
Dålig metod any given friday (or tuesday), men jag brukar "fira in" min semester med viss baktanke.

Det var nog mina tips...

Jobbnarkoman som man är, både självvalt men delvis också under tvång för tillfället, så är det här med egentid rätt viktigt.
Svårt att förstå enligt vissa, om man jobbar häcken av sig, aldrig är hemma, så vill man vara ENSAM och inte med familjen?!

Ja.
Så illa är det.
Finner extrem njutning i att när t.ex. familjen fått åka före till ett ev. semestermål eller dylikt, och jag ska köra nån dag efteråt, och att sitta och köra själv i bilen 55 mil till sommarstället är extremt rofyllt.
Ljudbok på. Stanna och pissa var som helst, stanna och käka när som helst, gå och kolla på vad som helst.
De där 55 milen får gärna ta 10-12 timmar om det är så.

Men det där är det ju sällan man får till...

Vanligtvis hemma så är det svårare.
Har iofs ett extrajobb som innebär många timmar i bilen själv varje helg, så det blir en form av ventil.

För min del skulle det inte funka att som Gthyni ro ut på en å själv och bara ro.
Då skulle jag tänka ihjäl mig.

Fiska däremot är ju bland det bästa som finns när det är mycket.

Jag tror att många har något liknande.

Det jag gör för att dra ner i tempot är:
- fysisk träning i form av traditionell karate, det är omöjligt att tänka på jobbet då och man slappnar av bra i kropp och huvud
- läsa böcker
- långpromenad, ta ut kanoten på en sjö, åka långfärdsskridskor
- spela datorspel, där man tävlar i femmanna team
- semester (helst där man inget kan göra mer än läsa, bada och vandra)

Spela musik är lite jobb-liknande för mig, men samtidigt väldigt gott för själen att riva loss med rock/metall bandet.

Musik
Böcker
Fiske
Trädgårdsarbete

Sen får man finns sina egna strategier för att hantera jobbcirkusen. Cynism brukar funka eller som jag brukar säga "I'm too old for this shit" ...

Skickat från min SM-J500FN via Tapatalk

Att vara ensam i verkstan är ett sätt att koppla bort allt och bara vara här och nu. Om jag sen läser en bra bok innan jag ska sova så är den dagen räddad.

Också jobbat som chef i rätt många år nu och periodvis blir det lätt för mycket lindrigt sagt, behöver inte nödvändigtvis vara att man spenderar sinnessjukt mycket timmar fysiskt på arbetet men det kan som sagt helt enkelt bli för mycket. Musiken är den självklara nr 1 för mig och då menar jag tiden jag spenderar i replokalen med bra musikerkompisar, funkar inte lika bra för mig att sitta hemma ensam och lira bas... En annan sak som för mig blev en riktig hit var när jag efter många års uppehåll återupptog garagepulandet, hade turen att hyra in mig och dela garage med en kompis där vi hade våra gammelbilar. Vissa kvällar är man ensam i garaget, lyssnar på bra musik och klurar på fiffiga tekniska lösningar eller allmänt skruvande och andra kvällar är man på två och klurar tillsammans, dricker alldeles för mycket kaffe och pratar om ditt och datt. Nu kräver garageprojektet i och för sig betydligt mer tid än att vara i repan nån gång i veckan så det funkar ju inte om man jobbar 16h/dygn.

Sedan pratar jag skitmycket med frun som också har haft ledande positioner i många år. Har hört att man inte ska prata jobb hemma men vi pratar så in i h-e och det är guld värt att ha nån att ventilera med och utbyta erfarenheter.

Ska tilläggas att jag under nåt år var iväg från "hetluften" och hade mer en stabsfunktion och jag trivdes inte speciellt bra i den rollen, är nu tillbaka i industrin med ansvar över stora servicekontrakt inom gruvindustrin med 24/7 produktion och trivs. Man är väl störd...

Springa. Spela bas. Diska (faktiskt. Gör under för skallen!)

Och såklart, som parkas skrev, Bilkörning! Oj vad jag har avverkat mil med att träna låttexter, titta på omgivningen, bara låta tankarna flyta iväg. Försommaren med ljusa kvällar och nätter är ju helt fantastiskt att köra bil i, extremt hög må gott faktor!

Så kul att se att vi är olika - för mig är bilkörning för all del hyfsat avslappnande, men jag är MYCKET hellre ensam hemma en stund.

För att inte tala om att peta i driven i gammchevan, nytvättad, tankad när solen skiner och höra det dova mullret det är f-n inte heller dumt när man vill skingra tankarna .

Svensson skrev:För att inte tala om att peta i driven i gammchevan, nytvättad, tankad när solen skiner och höra det dova mullret det är f-n inte heller dumt när man vill skingra tankarna .

DÄR kan jag helt förstå!
Saknar hoj...

fieldflower skrev:

Svensson skrev:För att inte tala om att peta i driven i gammchevan, nytvättad, tankad när solen skiner och höra det dova mullret det är f-n inte heller dumt när man vill skingra tankarna .

DÄR kan jag helt förstå!
Saknar hoj...

Det är kanske märkligt men jag kan verkligen mata mil och känna mig riktigt till freds, har pendlat stadigt till Luleå och Boden = 25 mil enkel väg och upp till Kiruna (12 mil) och några svängar till Umeå (50 mil enkel) under förra året. De gångerna det är jobbigt är mitt i mörkaste vintern i snörök och skit men tror att det är därför det känns så otroligt befriande att köra genom gröna sommarlandskap i midnattssol. Plockade ut ny bil 1/6 och den har snart gått 600 mil (iof bara hälften av vad Parkas förmodligen har avverkat under samma period ).

När jag gick på pappaledighet för att vara hemma i sju månader med sonen så insåg jag rätt omgående att jag hade en helt annan stressnivå i kroppen än jag trodde. Det tog flera, flera veckor innan jag hade landat på riktigt i en lugn tillvaro. Så den där väggen kan nog smyga sig på vem som helst.

Men för att koppla bort "verkligheten" en stund så har jag några olika sätt, lite beroende på vad sinnet behöver just då.
* Träning. Långa promenader eller genomkörare på gymmet. Helt otroligt vad fysisk aktivitet är bra för sinnet och själen!
* Musicerande. Här är jag som mest aktiv när jag mår som sämst. Eller, jag skriver bäst när jag är deppigast. Övar gör jag aldrig. Tyvärr.
* Böcker. Tidigare läste jag massor med böcker. Gärna fantasy, så att det inte skulle relatera till en verklighet som jag ville fly från rent mentalt för en stund.
* Spel. PC, konsoll eller surfplattan. Även här för att låta hjärnan arbeta med något helt annat och inte för något annat syfte än underhållning och ha roligt.

Brakade igenom så det sjöng om det hösten 2012.
Bakgrund som många andra, jobb, familj och andra krav.
I mitt fall blev jag halvsidesförlamad. Hela jävla högersidan från tår till hjässa lade av. Låg väl som en hösäck lite varstans, i skogen, på jobbet, på brädgården, hos farsan och morsan etc.
Blev liggande 30 minuter till 15-16 timmar varje gång tills jag slappnat av så att jag nästan eller helt somnat av.
Det höll på att knäcka mig och alla i min närhet.
Tog mig 3 år och ett par hundra attacker innan jag fick reda på att jag led av konversionssyndrom. M.a.o. en fysisk reaktion på psykisk ohälsa.

Efter jag fått principerna förklarade för mig av min psykiater på jobbet
(Tack som fan Volvo Cars för att du ställde upp på mig)tog det mig ungefär ett halvår att komma tillbaka till heltidsarbete efter flera år av sjukskrivningar.

Så jag håller med er ovan som skriver om alternativa aktiviteter och motion. Helt rätt!
Men glöm inte kunskap! Försök hitta någon som kan förklara vad som händer i kroppen/huvudet.
Om och om igen.
Oavsett om det är terapi, samtal etc.
Att reagera rationellt i .e.x en panikångestattack är inte lätt men att vara trygg i att det går över och se att man blir bättre med tiden för att man förstått vad som händer är en mkt bra väg framåt.

Sedan att fundera på varför man hamnat där och om man ska ta bort något eller ändra på sin livsstil hjälper också till.
Fick Stesolid (Valium)under en kort period. Fyyyy fan vilken läskig skit! Mådde bra på 15 minuter men efter ett par doseringar avtog effekten och det ända man tänkte på var Stesolid.
Känns igen kanske.........

Lycka till!

Alla kan bli bra!