PrataBas

Basjonas skrev:
La Contrebasse skrev: Att lira smoke on the water kräver att du vet vad grundtonera ligger på basen , men ge en basist med de kunskaperna utan några kunskaper i harmonik och satslära "All the things you are" tex och låt denne göra en walking och improvisera , vi får se hur bra det går.
Jag har hört rätt många musikakademiker spela smoke on the water, och det har låtit ankröv pga bristande stilkoll och respekt för låten.

10 poäng.

La Contrebasse skrev:
Basjonas skrev:
La Contrebasse skrev: Att lira smoke on the water kräver att du vet vad grundtonera ligger på basen , men ge en basist med de kunskaperna utan några kunskaper i harmonik och satslära "All the things you are" tex och låt denne göra en walking och improvisera , vi får se hur bra det går.
Jag har hört rätt många musikakademiker spela smoke on the water, och det har låtit ankröv pga bristande stilkoll och respekt för låten.
Absolut , det är minst lika viktigt.

Så varför skriver du då att det som krävs är att man vet var tonerna ligger på basen? Kan det vara så att du är en av dessa ankrövsakademiker?

Basjonas skrev:
Jag blir så förbannat trött på detta svartvita resonemang runt teori/känsla/lira/läsa.

TAAAAAAAACK!!!!!!!

Syftar du på att jag inte skulle ha någon känsla för musik Johannes ?
Jag tror jag nämnde tidigare att versatilitet är något av det viktigaste som musiker.
Men skulle man inte ha känsla för att man har kunskaper i teori och för man spelar harmoniskt komplicerad musik/konstmusik/jazz ?
Det är det löjligaste jag hört , men det är inget nytt.
Rockmusiker har alltid hatat jazzmusiker , vi är väl olika funtade skulle jag tro.
Och vad tråkigt det hade varit om alla var likadana.

La Contrebasse skrev:Syftar du på att jag inte skulle ha någon känsla för musik Johannes ?
Jag tror jag nämnde tidigare att versatilitet är något av det viktigaste som musiker.
Men skulle man inte ha känsla för att man har kunskaper i teori och för man spelar harmoniskt komplicerad musik/konstmusik/jazz ?
Det är det löjligaste jag hört , men det är inget nytt.
Rockmusiker har alltid hatat jazzmusiker för deras teorisnobbism , vi är väl olika funtade skulle jag tro. men att det skulle innebära att vi inte har känsla för musik är jag trött på att höra , improvisationsmusik är väl den musik som är mest expresionistisk.
Och vad tråkigt det hade varit om alla var likadana.

Jag kan min teori men gillar att spela punk emellanåt. Skall man likt Fjodor i Ebba Grön klara av att spela en glad durbasgång när gitarren och sången går i moll så krävs det att man klarar av att skita i reglerna. Man kan inte stå där med sin 6-strängade musikhögskolebas och spela duktigt md korrekt handfattning och för kort axelband. Sedan går det ju inte att dricka 12 bärs, hamra plektrum och spotta på publiken när man lirar jazz i hotellfoajé heller. Rätt sak på rätt plats.

Hehe , absolut det är precis vad det handlar om.
Sätta sig in i det man spelar.

Johannes skrev:Man kan inte stå där med sin 6-strängade musikhögskolebas och spela duktigt md korrekt handfattning och för kort axelband. Sedan går det ju inte att dricka 12 bärs, hamra plektrum och spotta på publiken när man lirar jazz i hotellfoajé heller. Rätt sak på rätt plats.

Jag skulle tycka det var oerhört uppfriskande att uppleva just de exemplen...

La Contrebasse skrev:Syftar du på att jag inte skulle ha någon känsla för musik Johannes ?
Jag tror jag nämnde tidigare att versatilitet är något av det viktigaste som musiker.
Men skulle man inte ha känsla för att man har kunskaper i teori och för man spelar harmoniskt komplicerad musik/konstmusik/jazz ?
Det är det löjligaste jag hört , men det är inget nytt.
Rockmusiker har alltid hatat jazzmusiker , vi är väl olika funtade skulle jag tro.
Och vad tråkigt det hade varit om alla var likadana.

Jag vet ingenting om din känsla för musik eftersom jag aldrig har hört dig spela. Vad jag vet är att du tror att det räcker att lära sig var grundtonen ligger för att spela "Smoke on the water" vilket är fel, dock tyvärr en vanlig missuppfattning bland jazzmusiker. Skulle man vända på ditt resonemang så skulle ju vem som helst kunna lära sig spela "All the things you are" lika bra som en världsberömd jazzbasist bara genom att spela samma toner. Det är ju givetvis också omöjligt. Om du läser vad jag skrivit i denna tråd så ser du att jag tycker att båda sätten (teori vs inte teori) är bra på sitt sätt. Du däremot tycker att ditt sätt är bra och att alla andras sätt är dåliga och det är en trist inställning, dock en trist inställning som du har rätt att ha. Däremot så skulle jag gärna vilja höra dig utveckla dina idéer om att det räcker med att veta grundtonen för att spela "Smoke on the water". Tycker man så så bryr man ju sig inte om känsla alls, då räcker det tydligen med att lyckas klämma fram rätt ton, hur den låter är oviktigt.

Jag känner massor av rockmusiker, ingen av dom hatar jazzmusiker.

GrafZeppelin skrev:
Johannes skrev:Man kan inte stå där med sin 6-strängade musikhögskolebas och spela duktigt md korrekt handfattning och för kort axelband. Sedan går det ju inte att dricka 12 bärs, hamra plektrum och spotta på publiken när man lirar jazz i hotellfoajé heller. Rätt sak på rätt plats.
Jag skulle tycka det var oerhört uppfriskande att uppleva just de exemplen...

Nu när du säger det... Jag med!

Johannes skrev:
GrafZeppelin skrev:
Johannes skrev:Man kan inte stå där med sin 6-strängade musikhögskolebas och spela duktigt md korrekt handfattning och för kort axelband. Sedan går det ju inte att dricka 12 bärs, hamra plektrum och spotta på publiken när man lirar jazz i hotellfoajé heller. Rätt sak på rätt plats.
Jag skulle tycka det var oerhört uppfriskande att uppleva just de exemplen...
Nu när du säger det... Jag med!

Jag hänger gärna på och kollar på dom spelningarna!

Johannes skrev:
La Contrebasse skrev:Syftar du på att jag inte skulle ha någon känsla för musik Johannes ?
Jag tror jag nämnde tidigare att versatilitet är något av det viktigaste som musiker.
Men skulle man inte ha känsla för att man har kunskaper i teori och för man spelar harmoniskt komplicerad musik/konstmusik/jazz ?
Det är det löjligaste jag hört , men det är inget nytt.
Rockmusiker har alltid hatat jazzmusiker , vi är väl olika funtade skulle jag tro.
Och vad tråkigt det hade varit om alla var likadana.
Jag vet ingenting om din känsla för musik eftersom jag aldrig har hört dig spela. Vad jag vet är att du tror att det räcker att lära sig var grundtonen ligger för att spela "Smoke on the water" vilket är fel, dock tyvärr en vanlig missuppfattning bland jazzmusiker. Skulle man vända på ditt resonemang så skulle ju vem som helst kunna lära sig spela "All the things you are" lika bra som en världsberömd jazzbasist bara genom att spela samma toner. Det är ju givetvis också omöjligt. Om du läser vad jag skrivit i denna tråd så ser du att jag tycker att båda sätten (teori vs inte teori) är bra på sitt sätt. Du däremot tycker att ditt sätt är bra och att alla andras sätt är dåliga och det är en trist inställning, dock en trist inställning som du har rätt att ha. Däremot så skulle jag gärna vilja höra dig utveckla dina idéer om att det räcker med att veta grundtonen för att spela "Smoke on the water". Tycker man så så bryr man ju sig inte om känsla alls, då räcker det tydligen med att lyckas klämma fram rätt ton, hur den låter är oviktigt.

Jag känner massor av rockmusiker, ingen av dom hatar jazzmusiker.

Jag har aldrig sagt att mitt sätt är det enda , jag har påpekat flera gånger att det sätt som funkra för var individ såklart är bäst.
Jag har bara uttryckt vad jag anser krävs för den musik jag spelar.
Angående känsla för smoke on the water , du tycks ha missat jag använde en parallel för att påpeka teorins relevans i olika musikstycken , vi talade aldrig om känslans aspekt.
Verkar som du är lite snabb i att döma Johannes , tänk på det.

La Contrebasse skrev:
Jag har aldrig sagt att mitt sätt är det enda , jag har påpekat flera gånger att det sätt som funkra för var individ såklart är bäst.

Inklusive teknikövningar noterade med tabulatur?

Nej , allt annat än tablatur.

La Contrebasse skrev:Nej , allt annat än tablatur.

Okej, det som funkar för individen är bäst så länge det som funkar inte råkar vara tabulatur...

Ja precis , så bra att vi förstår varandra

Inbland händer det mig en märklig sak.
Jag önskar att jag vore forskare i psykologi och kunde på ett objektivt sätt analysera och förstå vad som ligger bakom vad som händer. Jag blir så nyfiken och vetgirig, trots min höga ålder.
Det här är ett sådant tillfälle.

200071 skrev:Inbland händer det mig en märklig sak.
Jag önskar att jag vore forskare i psykologi och kunde på ett objektivt sätt analysera och förstå vad som ligger bakom vad som händer. Jag blir så nyfiken och vetgirig, trots min höga ålder.
Det här är ett sådant tillfälle.

=)
Det finns tillfällen när man inte kan såga något
som verkar tillnärmelsevis lika kraftigt
som att inte säga någonting.

Hursomhelst, här är en övning till som jag tycker funkar bra för att få lite mer styrsel på de individuella fingrarna.

---------------------1----2----3----4
--------------1----2----3----4------
-------1----2----3----4-------------
1----2----3----4--------------------

-------------1-----2----3----4
--------1-----2-----3----4---
---1-----2-----3-----4-------
1----2----3-----4-------------

La Contrebasse skrev:
Johannes skrev:
La Contrebasse skrev:Syftar du på att jag inte skulle ha någon känsla för musik Johannes ?
Jag tror jag nämnde tidigare att versatilitet är något av det viktigaste som musiker.
Men skulle man inte ha känsla för att man har kunskaper i teori och för man spelar harmoniskt komplicerad musik/konstmusik/jazz ?
Det är det löjligaste jag hört , men det är inget nytt.
Rockmusiker har alltid hatat jazzmusiker , vi är väl olika funtade skulle jag tro.
Och vad tråkigt det hade varit om alla var likadana.
Jag vet ingenting om din känsla för musik eftersom jag aldrig har hört dig spela. Vad jag vet är att du tror att det räcker att lära sig var grundtonen ligger för att spela "Smoke on the water" vilket är fel, dock tyvärr en vanlig missuppfattning bland jazzmusiker. Skulle man vända på ditt resonemang så skulle ju vem som helst kunna lära sig spela "All the things you are" lika bra som en världsberömd jazzbasist bara genom att spela samma toner. Det är ju givetvis också omöjligt. Om du läser vad jag skrivit i denna tråd så ser du att jag tycker att båda sätten (teori vs inte teori) är bra på sitt sätt. Du däremot tycker att ditt sätt är bra och att alla andras sätt är dåliga och det är en trist inställning, dock en trist inställning som du har rätt att ha. Däremot så skulle jag gärna vilja höra dig utveckla dina idéer om att det räcker med att veta grundtonen för att spela "Smoke on the water". Tycker man så så bryr man ju sig inte om känsla alls, då räcker det tydligen med att lyckas klämma fram rätt ton, hur den låter är oviktigt.

Jag känner massor av rockmusiker, ingen av dom hatar jazzmusiker.
Jag har aldrig sagt att mitt sätt är det enda , jag har påpekat flera gånger att det sätt som funkra för var individ såklart är bäst.
Jag har bara uttryckt vad jag anser krävs för den musik jag spelar.
Angående känsla för smoke on the water , du tycks ha missat jag använde en parallel för att påpeka teorins relevans i olika musikstycken , vi talade aldrig om känslans aspekt.
Verkar som du är lite snabb i att döma Johannes , tänk på det.

Eller så kan du ju bläddra tillbaks och läsa vad du egentligen skrev i stället för att i efterhand försöka få en korkad kommentar att verka mindre korkad.

GrafZeppelin skrev:Hursomhelst, här är en övning till som jag tycker funkar bra för att få lite mer styrsel på de individuella fingrarna.

---------------------1----2----3----4
--------------1----2----3----4------
-------1----2----3----4-------------
1----2----3----4--------------------

-------------1-----2----3----4
--------1-----2-----3----4---
---1-----2-----3-----4-------
1----2----3-----4-------------

Hur läser man egentligen tabulatur? Jag gissar att strecken representerar strängarna och siffrorna representerar banden men i vilken ordning spelas tonerna och hur skriver man rytmen? Kanske en dum fråga men jag har aldrig använt mig av tabulatur.

Johannes skrev: Hur läser man egentligen tabulatur? Jag gissar att strecken representerar strängarna och siffrorna representerar banden men i vilken ordning spelas tonerna och hur skriver man rytmen?

Helt riktigt antaget. Vad gäller rytmen så skrivs den, inom "riktig" tabulatur, med vanliga balkar och notstavar som i västerländsk notskrift.
Inom sån här ASCII-tab så skriver man snabba notvärden närmare varandra och långa diton längre isär.
Ett minst sagt trubbigt verktyg men det fungerar som stöd för ett bristfälligt gehör vid plankningar av låtar samt alldeles utmärkt till att visa teknikövningar med jämna notvärden.

Tonerna spelar du i den ordning de kommer horisontellt sett, du kan jämföra med tidslinjen (heter det så?) i valfritt inspelningsprogram.
Således skulle det första exemplet i ovanstående övning spelas (jämna notvärden) F F# Bb G B eb Ab C e ab c# f a f# bb b

Johannes skrev:Kanske en dum fråga men jag har aldrig använt mig av tabulatur.

Det finns inga dumma frågor, dumma svar finns det däremot gott om. Jag fick lära mig tab relativt nyligen eftersom det tydligen är mer eller mindre standard i rock/gitarristvärlden (troligen delvis för att det är så lätt att sprida på nätet). Själv föredrar jag helt klart noter men det är en annan diskussion...

Johannes skrev:
La Contrebasse skrev:
Johannes skrev:
La Contrebasse skrev:Syftar du på att jag inte skulle ha någon känsla för musik Johannes ?
Jag tror jag nämnde tidigare att versatilitet är något av det viktigaste som musiker.
Men skulle man inte ha känsla för att man har kunskaper i teori och för man spelar harmoniskt komplicerad musik/konstmusik/jazz ?
Det är det löjligaste jag hört , men det är inget nytt.
Rockmusiker har alltid hatat jazzmusiker , vi är väl olika funtade skulle jag tro.
Och vad tråkigt det hade varit om alla var likadana.
Jag vet ingenting om din känsla för musik eftersom jag aldrig har hört dig spela. Vad jag vet är att du tror att det räcker att lära sig var grundtonen ligger för att spela "Smoke on the water" vilket är fel, dock tyvärr en vanlig missuppfattning bland jazzmusiker. Skulle man vända på ditt resonemang så skulle ju vem som helst kunna lära sig spela "All the things you are" lika bra som en världsberömd jazzbasist bara genom att spela samma toner. Det är ju givetvis också omöjligt. Om du läser vad jag skrivit i denna tråd så ser du att jag tycker att båda sätten (teori vs inte teori) är bra på sitt sätt. Du däremot tycker att ditt sätt är bra och att alla andras sätt är dåliga och det är en trist inställning, dock en trist inställning som du har rätt att ha. Däremot så skulle jag gärna vilja höra dig utveckla dina idéer om att det räcker med att veta grundtonen för att spela "Smoke on the water". Tycker man så så bryr man ju sig inte om känsla alls, då räcker det tydligen med att lyckas klämma fram rätt ton, hur den låter är oviktigt.

Jag känner massor av rockmusiker, ingen av dom hatar jazzmusiker.
Jag har aldrig sagt att mitt sätt är det enda , jag har påpekat flera gånger att det sätt som funkra för var individ såklart är bäst.
Jag har bara uttryckt vad jag anser krävs för den musik jag spelar.
Angående känsla för smoke on the water , du tycks ha missat jag använde en parallel för att påpeka teorins relevans i olika musikstycken , vi talade aldrig om känslans aspekt.
Verkar som du är lite snabb i att döma Johannes , tänk på det.
Eller så kan du ju bläddra tillbaks och läsa vad du egentligen skrev i stället för att i efterhand försöka få en korkad kommentar att verka mindre korkad.

?

*gäsp*

GrafZeppelin skrev: Helt riktigt antaget. Vad gäller rytmen så skrivs den, inom "riktig" tabulatur, med vanliga balkar och notstavar som i västerländsk notskrift.
Inom sån här ASCII-tab så skriver man snabba notvärden närmare varandra och långa diton längre isär.
Ett minst sagt trubbigt verktyg men det fungerar som stöd för ett bristfälligt gehör vid plankningar av låtar samt alldeles utmärkt till att visa teknikövningar med jämna notvärden.

Tonerna spelar du i den ordning de kommer horisontellt sett, du kan jämföra med tidslinjen (heter det så?) i valfritt inspelningsprogram.
Således skulle det första exemplet i ovanstående övning spelas (jämna notvärden) F F# Bb G B eb Ab C e ab c# f a f# bb b

Känns lite "baklänges" men det verkar ju vara ett bra sätt att förklara en övning när man skriver på internet. Jag gissar att ingen använder detta på gig som alternativ till traditionell notskrift eller har jag fel?

PrataBas

Öva upp snabbhet?