Om man skall alternera upp- och nerslag med plektrumet så känns det väl naturligast att leda med nerslag, dvs. att använda nerslag på starka taktdelar, men ibland så stöter man på figurer där det blir bekvämare att göra tvärtom.
G|--------------------------------||
D|2-0---0-2-0---0-2-0---0-2-0---0-||
A|----2-------2-------2-------2---||
E|--------------------------------||
hh n u n u n u n u n u n u n u n u
hh = höger hand n = ner u = upp
G|--------------------------------||
D|2-0---0-2-0---0-2-0---0-2-0---0-||
A|----2-------2-------2-------2---||
E|--------------------------------||
hh u n u n u n u n u n u n u n u n
hh = höger hand n = ner u = upp
Edit: Jag hoppas att alla förstår att omröstningen gäller hur man vill spela just den här figuren. Dvs inte om man generellt vill börja med nerslag.
Senast redigerad av sixpanbass den sön 05 jun 2016, 16:01, redigerad totalt 2 gång.
Jag spelar en hel del med plektrum och jag har inga direkta fasta regler utan det beror helt och hållet på hur låten är och vad den kräver. Det vanligaste är dock att spela upp-och-ner och att börja med ett nedslag med plektrumet. Men vissa låtar vill man ska ha en mer stressig feeling och då blir det BARA nerslag när man spelar 8-delar. Är det figurer så beror det helt på vilka strängar det handlar om och hur figuren ser ut. Det grundläggande är ju att hushålla med energi och musklerna/muskelrörelser men ibland skiter jag medvetet i det för att få en feeling som passar låten.
Det där var nog inget bra svar på din fråga men det är så jag ser på saken.
1. Hushålla med energin.
2. Börja med nedslag sen upp-ner.......
3. När låten kräver det, bara nerslag med plektrumet.
Jag vet inte vad du menar med leda, men jag spelar figuren med nerslag på pulsslaget. Jag utgick ifrån att ettan kommer på första tonen. Då får jag uppslag på alla toner som är på lös d-sträng.
"Oh my god it's the funkys**t!"
Fender Precision-79, Fender JV-83, Fender CS P-59, Mesa http://davidsodergrenshotfive.se/" onclick="window.open(this.href);return false;
Satt och testade nu och tyckte det föll sig naturligt att spela som du beskriver i första figuren. Annars håller jag väl med Hellboy lite fast jag spelar knappt med plektrum alls egentligen.
Manne Basic XLR- Yamaha BBN5 - Fender precision - Fender Kingman - Squier Cklassic Vibe
Jazz, Hiwatt B40 köksstärkare.
Ashdown MAG300EVO II med Hartke VX115, Sunn 4x10. PrataBasdist nr 3, Boss SYB-5, Ampeg PF-500, TKS 212
lev tvungen att testa ett tag. Mycket intressant tråd. Kom dock fram till att det för mig inte har någon betydelse i detta fall. Båda känns lika naturliga.
Om man tillämpar "economy picking" på tabulaturexemplet så kommer man att falla in i mönstret som beskrivs i andra exemplet (som ingen hittills har röstat på).
Man skall klara av både och! Alternate picking skall man obehindrat klara av att börja med både nerslag och uppslag. Man skall öva BETONING med att starta med upstroke eftersom man troligen gjort det med downstroke minst 80 procent av sitt liv. På Bas såväl som gitarr. Jag tycker man får bättre artikulation och rytmkänsla om man lär sig obehindrat starta med upstroke eller downstroke omvartannat. Man skall liksom INTE - eller helst ALDRIG - bry sig om man startar med nerslag eller uppslag.
För övrigt så tycker jag att man blir avsvärt bättre på att hoppa över strängar med alternate picking. Figuren (inte denna) kanske har en eller två strängar emellan, då skall det kvitta vilket håll plektrumet är på väg åt. Ok, det tar mer än dubbelt längre tid av övande för att bli bra, eller komma upp i hastighet, men sedan fixar man det mesta obehindrat. Vägen dit är dock längre.
Nu kommer ett väldigt secret tip: Öva med basen liggandes helt rak gärna på en soffa! Då hamnar basen i horisontellt läge, och då kommer inte gravitationen att hjälpa till automatiskt med eventuella downstrokes (vilket är vad som gjort att det är lättare att drämma till med och betona noter med tidigare) så det blir ungefär "lika jobbigt" med upstroke som downstrokes.
Det är nog svårt att få plats med basen om ni inte har shortscale eller huvudlöst, och grepphanden som ni "frettar" med kan hänga utanför soffan så armbågen får plats. Men det är ett bra alternativt läge för att låta gravitationen ha neutral effekt på både downstroke och upstroke. På grepphanden, dvs vänsternäven kommer gravitationen att hjälpa till när ni "frettar" noter eftersom gravitation hjälper till att trycka ner fingrarna, de liksom bara "trillar" på plats. Ligger ni på golvet raklång så kommer ni inte få plats med grepp-handens armbåge som tar i golvet. Alltså, soffa eller ännu hellre säng när det gäller bas.
För övrigt, Billy Cobhams gamla fusionslagdänga "STRATUS" ifrån "Spectrum" innehåller en liknande perfekt övning på bas, som påminner lite om ditt exempel. Basisten Lee Sklar pumpar på som fan med fingrarna dock, istället för plektrum, men det är betoningen och uthålligheten som gör hela låten. Kan med fördel även övas in med plektrum i 86 BPM.
För er yngre heter den nog "Safe From Harm" med trip-hopparna Massive Attack som samplade låten ca 1991.
Ja ja, att det känns skitkonstigt skulle vara lika med korkat, får ju stå för dig. Inte hos många andra tror jag. Det framgår inte av exemplet om vissa toner skall BETONAS eller inte, dvs om det bara skall malas rakt på utan variation i dynamiken. Om andra tonen skall BETONAS dvs spelas starkare än första skall du få se hur det känns...
Inled lika ofta med uppslag så som nerslag. Till sist kommer ni inte att bry er. Förresten är inte "sweep" en slags "strumming" men bara över två strängar?
ironisk var jag, därav smajlisen i slutet. Men "sweep picking" för mig är rätt antal upp-och-ner slag på samma sträng för att sedan låta plektrumet "vara på rätt väg" till nästa sträng, dvs om man gör en nerslag på en sträng, så skall nästa ton som kommer på nästa sträng spelas med plektrumet utan att lyfta det. Economy picking kallas det också för.
Om man tittar på "sweep" gitarrister (Frank Gambale, John 5 etc etc) som spelar med sweep (även vissa basister) , ser det precis ut som om de skulle spela ett ackord, men stannar "mitt i" och går tillbaks uppåt med plektrumet. Precis som om man "strummar" ett ackord. Tycker att det spelsättet förutsätter rätt mycket att, man spelar bara på intilliggande strängar, vilket är väldigt begränsande, och att det är svårt att få artikulation och "sväng" i spelet, säg när vissa toner skall betonas och andra vara svagare. Exemplet ovan med "trioler" kan ju icke utföras med "sweep".
Hånken skrev:ironisk var jag, därav smajlisen i slutet. Men "sweep picking" för mig är rätt antal upp-och-ner slag på samma sträng för att sedan låta plektrumet "vara på rätt väg" till nästa sträng, dvs om man gör en nerslag på en sträng, så skall nästa ton som kommer på nästa sträng spelas med plektrumet utan att lyfta det. Economy picking kallas det också för.
Om man tittar på "sweep" gitarrister (Frank Gambale, John 5 etc etc) som spelar med sweep (även vissa basister) , ser det precis ut som om de skulle spela ett ackord, men stannar "mitt i" och går tillbaks uppåt med plektrumet. Precis som om man "strummar" ett ackord. Tycker att det spelsättet förutsätter rätt mycket att, man spelar bara på intilliggande strängar, vilket är väldigt begränsande, och att det är svårt att få artikulation och "sväng" i spelet, säg när vissa toner skall betonas och andra vara svagare. Exemplet ovan med "trioler" kan ju icke utföras med "sweep".
Nej, det är inte så smidigt alls, eftersom om man bara tar en ton på en sträng, måste man alltid LYFTA förbi en sträng när man skall tillbaks vilket bryter grundregeln för sweep att plektrumet skall ALLTID ligga "rätt väg". Det retar mig alltid när man ser VISSA instruktions DVD er med den ena kultförklarade basisten eller gitarristen efter den andra, förklara att man alltid skall börja med DOWN stroke! Dvs som ni menar med leda. Jag säger inleda. Förutsatt att man spelar med plektrum. Lyckligtvis är det inte så ofta förekommande i Bas-DVD lektioner. Dock så tycker jag att man skall prova på sweep och ha det också i sin repertoar. Därmot om man gör det för ofta, så kommer den andra tekniken att bli lidande, alternate picking. Det som jag har upptäckt genom åren att man tenderar omedvetet att favorisera en av dessa plektrumtekniker. Med alternate picking, behöver man öva mycket mer, men jag upptäcker att jag fixar till det med sweep ändå, när andan faller på. Dock inte tvärtom.
Visst det är mycket slöseri med energi och onödiga rörelser med alternate. Men begränsningarna med "sweep" att man alltid måste spela skalan, melodi, solot, basgången, riffet, på intilliggande strängar är alldeles för stor för mig. På bekostnad av hastighet. Jag lämnar gärna med varm hand över detta till gitarristen, som får bräscha med sin hastighet i stället.
Hånken skrev:Dvs som ni menar med leda. Jag säger inleda.
Jag menar i alla fall inte samma sak med "leda" som med "inleda". Jag använder "leda" som jag tror att trummisar brukar använda ordet. Med leda så menar jag att man spelar s.a. nedslagen hamnar på starka taktdelar. Om man tex. har en 16-delsfigur som börjar med 16-delspaus, så kan det vara naturligt att börja med uppslag, så att nedslagen hamnar på starka taktdelar. Med andra ord, för att kunna leda med nedslag, måste man i det fallet inleda med uppslag. Men vad vet jag, jag spelar ju oftast med fingrarna.
Jaha, ja ja. Det blir lite osmidigt annars, men trummisar brukar inte höras när de spelar "upstroke" med stockarna, de träffar ju bara luften, isfall! Så jag tror att man undviker begreppsförvirring. Spelar man med fingrarna behöver man ju inte klydda med upp eller downstroke, helt rätt.
Finns ju olika filosofier, alternate picking är väl vanligast, men nackdelen är att det blir lite krångligt när uppslaget hamnar på strängen ovanför(om vi pratar riktning och inte tonhöjd). Finns ju en variant som heter gypsy picking, där man alltid börjar med nedslag och vid varje gång man skiftar sträng, oavsett om man skiftar till en högre eller lägre sträng. Dessutom med stödanslag om man vill krångla till det.
basmartin skrev:Finns ju en variant som heter gypsy picking, där man alltid börjar med nedslag och vid varje gång man skiftar sträng, oavsett om man skiftar till en högre eller lägre sträng. Dessutom med stödanslag om man vill krångla till det.
Är det vad jazzgitarrister håller på med?
Själv spelar jag aldrig med plektrum och kan helt enkelt inte varken tekniken eller terminologin.
Men som du förklarar låter det som vad t.ex. Joe Pass gör med högerhand. Har jag rätt?
Väldigt ekonomiska rörelser och fingrarna sköter "fäpplet" mer än handleden...
