PrataBas

Har fått i uppdrag att spela Giant Steps (Första ackordet är Bdur)av John Coltrane. Men jag har ingen aning om hur jag ska spela mitt solo. Ackorden är väldigt skalbrytande. Ni som har spelat solo på denna låt hur gjorde ni. Vad använde ni er av för skalor etc. Jag har rätt svårt för att enbart använda mig utav ackordstoner så några tips på hur man kan använda sig av dem vore toppen. Alla tips är välkomna!

Låten består egentligen av rundgångar och tvåfem-ettor i B, G och Eb-dur, så det är bara att bränna på i de tonarterna. Alltså titta mer på tonarter än att spela över alla ackord. Man kan spela vad tusan som helst, bara man landar något sånär rätt.

Ska försöka att förklara lite hur den är uppbygd:

En vanlig typ av rundgång i B-dur, ser ut ungefär så här: B, G#7, C#7 och F#7. Gör man tritonusutbyte på dominanterna då blir det: B, D7, G7 och C7. Då börjar det plötsligt låta lite Giant Steps över det. Låtens tonala centrum är uppbyggt kring en augmented triad(överstigande treklang), B, Eb(eller D# om man ska vara petig) och G(eller Fx, fississ, om man ska vara petig).

Så det blir först en rundgång i B, som modulerar till Eb. Sedan blir det en tvåfem-ett till G. I G är det sedan en rundgång som modulerar till B och efter det en tvåfem-etta till Eb, som leder över till B-delen. Det är hela A-delen. Sammanfattat; rundgång, tvåfemma, rundgång, tvåfemma.

I B-delen är det bara vanliga tvåfem-ettor som modulerar enligt den överstigande treklangen.

Så har man bara koll på rundgångar och tvåfem-ettor, så är den inte så klurig att spela på.

basmartin skrev:Låten består egentligen av rundgångar och tvåfem-ettor i B, G och Eb-dur, så det är bara att bränna på i de tonarterna. Alltså titta mer på tonarter än att spela över alla ackord. Man kan spela vad tusan som helst, bara man landar något sånär rätt.

Ska försöka att förklara lite hur den är uppbygd:

En vanlig typ av rundgång i B-dur, ser ut ungefär så här: B, G#7, C#7 och F#7. Gör man tritonusutbyte på dominanterna då blir det: B, D7, G7 och C7. Då börjar det plötsligt låta lite Giant Steps över det. Låtens tonala centrum är uppbyggt kring en augmented triad(överstigande treklang), B, Eb(eller D# om man ska vara petig) och G(eller Fx, fississ, om man ska vara petig).

Så det blir först en rundgång i B, som modulerar till Eb. Sedan blir det en tvåfem-ett till G. I G är det sedan en rundgång som modulerar till B och efter det en tvåfem-etta till Eb, som leder över till B-delen. Det är hela A-delen. Sammanfattat; rundgång, tvåfemma, rundgång, tvåfemma.

I B-delen är det bara vanliga tvåfem-ettor som modulerar enligt den överstigande treklangen.

Så har man bara koll på rundgångar och tvåfem-ettor, så är den inte så klurig att spela på.

Jag är ju lite av teorinörd (även om jag gärna överlåter just denna låten till saxofonisterna), men den där slutklämmen var rätt rolig efter ett sånt inlägg

Haha, det där kunde lika gärna vara en ramsa för att framkalla satan.

Ialf i min begränsade musikteorivärld är kanske bäst att tillägga.

mikkejohansson skrev:

basmartin skrev:Låten består egentligen av rundgångar och tvåfem-ettor i B, G och Eb-dur, så det är bara att bränna på i de tonarterna. Alltså titta mer på tonarter än att spela över alla ackord. Man kan spela vad tusan som helst, bara man landar något sånär rätt.

Ska försöka att förklara lite hur den är uppbygd:

En vanlig typ av rundgång i B-dur, ser ut ungefär så här: B, G#7, C#7 och F#7. Gör man tritonusutbyte på dominanterna då blir det: B, D7, G7 och C7. Då börjar det plötsligt låta lite Giant Steps över det. Låtens tonala centrum är uppbyggt kring en augmented triad(överstigande treklang), B, Eb(eller D# om man ska vara petig) och G(eller Fx, fississ, om man ska vara petig).

Så det blir först en rundgång i B, som modulerar till Eb. Sedan blir det en tvåfem-ett till G. I G är det sedan en rundgång som modulerar till B och efter det en tvåfem-etta till Eb, som leder över till B-delen. Det är hela A-delen. Sammanfattat; rundgång, tvåfemma, rundgång, tvåfemma.

I B-delen är det bara vanliga tvåfem-ettor som modulerar enligt den överstigande treklangen.

Så har man bara koll på rundgångar och tvåfem-ettor, så är den inte så klurig att spela på.

Jag är ju lite av teorinörd (även om jag gärna överlåter just denna låten till saxofonisterna), men den där slutklämmen var rätt rolig efter ett sånt inlägg

Ändå är det en rätt förenklad förklaring.

basmartin skrev:Låten består egentligen av rundgångar och tvåfem-ettor i B, G och Eb-dur, så det är bara att bränna på i de tonarterna. Alltså titta mer på tonarter än att spela över alla ackord. Man kan spela vad tusan som helst, bara man landar något sånär rätt.

Ska försöka att förklara lite hur den är uppbygd:

En vanlig typ av rundgång i B-dur, ser ut ungefär så här: B, G#7, C#7 och F#7. Gör man tritonusutbyte på dominanterna då blir det: B, D7, G7 och C7. Då börjar det plötsligt låta lite Giant Steps över det. Låtens tonala centrum är uppbyggt kring en augmented triad(överstigande treklang), B, Eb(eller D# om man ska vara petig) och G(eller Fx, fississ, om man ska vara petig).

Så det blir först en rundgång i B, som modulerar till Eb. Sedan blir det en tvåfem-ett till G. I G är det sedan en rundgång som modulerar till B och efter det en tvåfem-etta till Eb, som leder över till B-delen. Det är hela A-delen. Sammanfattat; rundgång, tvåfemma, rundgång, tvåfemma.

I B-delen är det bara vanliga tvåfem-ettor som modulerar enligt den överstigande treklangen.

Så har man bara koll på rundgångar och tvåfem-ettor, så är den inte så klurig att spela på.

Fo sho. Och ur ett spelperspektiv, börja öva den i ascending och descending apreggios, bra sätt att börja höra förflyttningarna, sedan kommer du märka att den inte är så krånlig. Finns många olika sätt att se och höra coltrane changes, mitt tips är att dela upp förflyttningarna, öva uppdelade sekvenser och vändningar, börja breda ut det med substitut, eller bara spela jävligt in. Harmoniken i sig tar ju stora vändningar, så även de enklaste och mest skalenliga fraserna kommer låta hippt.

här är ett lite fånigt klipp, men där blandar jag arpeggiobaserade fraser med outline-prylar. http://www.youtube.com/watch?v=apT__L4t7C8

Jag skev in låten på band in a box. Det blev genast mycket lättare att spela till efter dina tips. När kan man använda sig utav harmoniska skalor? Det vore kul att få in på nått ställe.

wooker skrev:Jag skev in låten på band in a box. Det blev genast mycket lättare att spela till efter dina tips. När kan man använda sig utav harmoniska skalor? Det vore kul att få in på nått ställe.

Vad menar du med harmoniska skalor?

Till exempel Emoll harmoniskt. Mollskala med höjd 7:a. Har aldrig riktigt förstått mig på var man kan få in dem. Vilka ackord dem fungerar bra på osv.

wooker skrev:Till exempel Emoll harmoniskt. Mollskala med höjd 7:a. Har aldrig riktigt förstått mig på var man kan få in dem. Vilka ackord dem fungerar bra på osv.

E harmonisk moll funkar fint över ett B7, om låter går i Em. Funkar också fint över C-dim och B/C, eller Cdim-maj7, kanske man kan kalla det.

Att kunna skalorna är ingen garanti för att det kommer låta bra, man måste vara kreativ och försöka hitta saker som låter tufft. Låter sällan bra att planlöst mata skalorna upp och ner. Måste bli någon slags melodi av det, sekvenser av rytmisk och/eller tonal natur. Jag brukar först och främst se till att jag kan ackorden, så jag vet vilka toner jag kan starta och landa på. Där i mellan är det inte så himla noga vad som händer, det kan låta ball att spela "fel" skala, bara man undviker att hänga i för länge i de ackordfrämmande tonerna. Egentligen är det bara septimor och nonor man ska vara noga med. Att landa på tonen F# över ackordet G7 är något av det värsta. Tonen C# över ett Cmaj7 är också fruktansvärt. Som kromatiska genomgångstoner är de dock ok. Annars är det inte så noga. Bara att spela.

Det här klippet var lite kul:

http://www.youtube.com/watch?v=2kotK9FN ... re=related

engson skrev:Det här klippet var lite kul:

http://www.youtube.com/watch?v=2kotK9FN ... re=related

Jepp, bra avistaträning....