PrataBas

Kom inte på någon bättre rubrik, så den fick duga!

För 2 år sen avreggade jag mig från PB i en månad för att kötta bas, vilket gav otroligt mycket men så här i efterhand har jag insett att jag la alldeles för mycket krut på tekniken, och inte på vad jag spelade. Jag har typ kommit till en platå i mitt spel, där jag kan spela dugligt snabba saker men inte komma på egna saker.

SÅ! Jag behöver bli bättre på att jamma! Typ... Liksom frispela, komma på nya basgångar och såna saker. Lära mig att improvisera och få bättre kontroll över skalor, vad man kan spela under t.ex. ett jam och såna saker.

Vad har PB för tips? Vad borde jag göra? Kopiera från kända låtar? Nöta skalor? Dödsjamma över en trummaskin?

Spela med fler andra musiker. Det är det lilla jag har med mig från folkhögskolan. Det var absolut det bästa jämfört med att nöta eller planka saker tycker jag. Sen måste man komma över ångesten av att man är kass jämfört med de andra och bara spelar samma räka hela tiden. Släpper den biten så släpper en del hel annat också.

...och spela till skivor, men härma inte basgången

Tycker det är bra att "frigöra hjärnan" ibland, spela vid tv:n eller så. Lek med tonerna utan att tänka så mycket teknik.

Lite teori är bra att kunna. Den gör det lättare att fundera ut vilka alternativ man har till grundton-kvint.
Och plankning är mycket bra, under förutsättning att du tar reda på varför det låter som det låter. Skriv ner istället för att bara programmera fingrarna. Planka även andra grejer än basgångar, testa att ta ut melodislingor, gitarrsolon, sångmelodier mm. Det är berikande.
Och om du har läge och gillar det tycker jag att du ska spela lite jazz (eller annan improviserad musik, men det är ju oftast jazz som gäller) ihop med andra. Det är den bästa gehörs- och improvisationsövningen du förmodligen kan få. Och det hjälper dig oavsett vilken annan musik du annars lirar.

mikkejohansson skrev:...och spela till skivor, men härma inte basgången

Tycker det är bra att "frigöra hjärnan" ibland, spela vid tv:n eller så. Lek med tonerna utan att tänka så mycket teknik.

Eller gör såhär: planka basgången först - hitta sedan på en egen.

bootsy skrev:Lite teori är bra att kunna. Den gör det lättare att fundera ut vilka alternativ man har till grundton-kvint.
Och plankning är mycket bra, under förutsättning att du tar reda på varför det låter som det låter. Skriv ner istället för att bara programmera fingrarna. Planka även andra grejer än basgångar, testa att ta ut melodislingor, gitarrsolon, sångmelodier mm. Det är berikande.
Och om du har läge och gillar det tycker jag att du ska spela lite jazz (eller annan improviserad musik, men det är ju oftast jazz som gäller) ihop med andra. Det är den bästa gehörs- och improvisationsövningen du förmodligen kan få. Och det hjälper dig oavsett vilken annan musik du annars lirar.

+1. Vet man teorin bakom, börjar du fatta mönster, tongångar, harmonier och annat.

+1 på teorin. Det lilla jag kan har varit värt.

Jag har också lärt mig endel improvisation av att prova spela lite olika instrument. Frikopplar musicerandet/skapandet från huvudinstrumentet och olika instruments begränsningar/uppbyggnad och ens egna begränsningar på instrumentet tvingar en att vara "kreativ".

Spela med ett gäng andra musiker som lyssnar på varandra och inte drar iväg.

Håller med vad dom andra skrivit. Så mitt tillägg blir enkelt. Vill man bli bättre på något, så tränar man på just det. I detta fallet alltså att jamma, Med olika musiker och till en massa skivor.

MVH/Danne

Jag brukar sätta mig med portan och välja en trum-loop att spela till.
Valfri stil och tempo.
Sedan spelar jag in mitt eget spel på en kanal och lyssnar sedan på det.
Nyttigt och roligt.
Kanske inte alltid så roligt att konstatera att man oftast har rätt mycket att jobba på.
Men nyttigt.
http://www.pratabas.se/viewtopic.php?t=51257

När jag jammar kan jag börja med att sno en basgång som jag tycker är skön i jamsammanhang, och sedan bygga vidare på det tills man hittar en egen grej, sedan bygga vidare på den osv.

Spela med andra.
Helst i syfte att bara jamma utan att planka eller skriva låtar.
Och lek mycket med dynamiken - det brukar iaf för mig generera helt nya slingor och räkor då man låter i grunden samma pryl svälla och krympa om vartannat.

Finns hur mkt som helst att berätta här o lära sig. Det e ett oändligt pågående lärande att kunna jamma, improvisera, anpassa till medmusiker, anpassa till stil/groove/tonspråk eller vad man vill kalla det för, oavsett om det är jazz, rock, pop, soul, metal, funk, country m.m

Vad det i stort handlar om är att veta vad man spelar. Alltså de idéer man har ska föras över till basen och bli musik. Grundläggande sätt som i nästan alla brancher är att kunna hantverket som består av flera byggstenar. Dessa byggstenar består av: Skalor/ackordstoner, gehör, teknik, time o känsla/frasering/dynamik (man kan dela upp/lägga till/dra ifrån ännu fler om man vill).

Med skalor/ackordstoner förstår du vilka toner du kan spela till respektive ackord eller modus, samt att du kan bygga upp ett lick/pattern-förråd och förstå när du kan använda dom.

Med skalorna och ackordstonerna kan du öva upp gehör genom att sjunga till. (har själv kört en modell som jag lärt mig massor av).

Med tillräcklig teknik så blir dina ideér mindre begränsade när du ska få ner dom till basen.

För att svänget ska låta självklart och som du vill finns det massa olika timeövningar. Ex. växla mellan olika notvärden, med metronom i olika tempon. (Även där har jag kört modeller som jag lärt mig massor av.)

En känsla för hur man vill i stort att det ska låta, har de flesta av oss i grunden. Kopplingen instrumentet o den känslan kan förstärkas o övas på genom att spela mkt och lyssna på mkt musik generellt. Dels själv, t.ex. att öva på de olika "byggstenarna", spela låtar, planka låtar och analysera både time, ackord, tonspråk m.m. men framförallt jamma med andra. Och det är detta som du undrar hur du gör

Man skulle kunna säga att det är en växelverkan av allting. Ju mer du utforskar hantverket desto mer kan du applicera det i jamstunder och desto mer kommer du bli van och känna frihet kring det. Då kommer just den hantverksbiten du övat på o "testat" på jammet va mer naturlig och du slipper tänka på den och det är då det i förlängningen blir musik.

En grej jag rekommenderar är att skaffa en lärare som kan berätta mer ingående om hantverket och hur du ska applicera och öva på de olika "byggstenarna".

-

Därför ska man alltid ha inspelning igång när man repar. Det är en skön och samtidigt bisarr känsla att hemma på kammaren planka sig själv efter ett rep där man plötsligt fått känsla för feeling.

Fast det är så jobbigt att lyssna igenom allt...

Haha, då spelar ni för trist musik.

-

Vi skriver en hel del genom att jamma i repan. Sätten är många, inget är fel.

Vi brukar t ex börja med att bara fisa på en vanlig blues (12-takters givetvis) och vips så kan nån få för sig att sväva iväg lite, det kan vara nåt riff som upptäcks i stundens hetta eller så ändrar man kompstil etc. Det gäller klart att var lyhörd och försöka haka på varandras utflykter. Gamla befintliga uttjatade låtar får sig kanske en uppdatering genom att någon ändrar på sin inrepade insats och sånt kan öppna nya dörrar.

Vi bandar ofta repen. Det är jäkligt skoj att sitta tillsammans efteråt och analysera vad som egentligen hände. Det blir sjukt mycket bajs så vi får filtrera hårt men ibland trillar några guldkorn ut.

Lyssna på de andra mer än dig själv.
Ha luft i spelet, var inte rädd för att vara tyst emellanåt.
Tänk på låtens bästa i stället för vad du själv spelar.

-

Tistou skrev:Så kan det hända att ni har typ 7 minuters inspelat "jam", och någonstans i mitten av det finns kanske 1 minut där någon spelade något bra. Sedan på en annan inspelning finns något annat lite bra här och där, och så har man en massa sådana...

Precis. Sen får man lägga pussel och bygga en låt eller spara bra grejjer i riffbanken till en annan gång.

bootsy skrev:Lite teori är bra att kunna. Den gör det lättare att fundera ut vilka alternativ man har till grundton-kvint.
Och plankning är mycket bra, under förutsättning att du tar reda på varför det låter som det låter. Skriv ner istället för att bara programmera fingrarna. Planka även andra grejer än basgångar, testa att ta ut melodislingor, gitarrsolon, sångmelodier mm. Det är berikande.
Och om du har läge och gillar det tycker jag att du ska spela lite jazz (eller annan improviserad musik, men det är ju oftast jazz som gäller) ihop med andra. Det är den bästa gehörs- och improvisationsövningen du förmodligen kan få. Och det hjälper dig oavsett vilken annan musik du annars lirar.

+1.

Det är askul och frustrerande på samma gång. Precis det som Bootsy beskriver i andra stycket upplevde jag när jag började lira med folkmusik/jazz/popmusiker nerifrån Makedonien, Serbien, Grekland, Bulgarien. Tyckte jag hade pejl på det mesta men de här snubbarna var äckligt bra. Väldigt mycket improvisationsmusk med både jazz och traditionell musik i botten. Var definitvt inte ovan vid fusion innan, men det här var nya harmonier, skeva takter och allt möjligt. När jag lyssnat in mig på det ett tag blev jag envis som en röd gris och gav mig faan på att jag skulle sätta nåt alldeles extra så jag tränade som ett svin. En rejäl spark i arslet var det. Nyttigt som satan var det, var tvungen att tänka om helt i vissa fall.

En av mina stora inspirationskällor från den tiden var Ivo Papazov. Ingen bas med här (synth), och den här ribban ligger lite för högt för mig också, men det var sånt här vi höll på med. (Trummisen!! Helvete!!) :
http://www.youtube.com/watch?v=pES2Ej1uPP0" onclick="window.open(this.href);return false;

MagnusP skrev: Det är askul och frustrerande på samma gång. Precis det som Bootsy beskriver i andra stycket upplevde jag när jag började lira med folkmusik/jazz/popmusiker nerifrån Makedonien, Serbien, Grekland, Bulgarien. Tyckte jag hade pejl på det mesta men de här snubbarna var äckligt bra. Väldigt mycket improvisationsmusk med både jazz och traditionell musik i botten. Var definitvt inte ovan vid fusion innan, men det här var nya harmonier, skeva takter och allt möjligt. När jag lyssnat in mig på det ett tag blev jag envis som en röd gris och gav mig faan på att jag skulle sätta nåt alldeles extra så jag tränade som ett svin. En rejäl spark i arslet var det. Nyttigt som satan var det, var tvungen att tänka om helt i vissa fall.

En av mina stora inspirationskällor från den tiden var Ivo Papazov. Ingen bas med här (synth), och den här ribban ligger lite för högt för mig också, men det var sånt här vi höll på med. (Trummisen!! Helvete!!) :
http://www.youtube.com/watch?v=pES2Ej1uPP0" onclick="window.open(this.href);return false;

Intressant, inspirerande och givetvis väl utfört.

Vad tycker du om solisterna jag hade nöjet att spela med i ett band på 70-talet? Ursäkta de abrupta klippen, det var svårt att hitta ställen i början av sviten som passade att klippa.
http://web.comhem.se/tr/media/sonant/so ... klippt.mp3

(Man kan lugnt säga att jag halkade in i den genren på ett bananskal och att jag skulle behövt ett par års acklimatisering först. Kul var det i alla fall även om våra inledande 2-3 övningsgig på ungdomsgårdar var en aning malplacerade. Därefter radioinspelning i Kulturhuset, turné med Rikskonserter och egen halvtimme i TV2 där inte ett enda ord yttrades )

Riboe skrev: Vad tycker du om solisterna jag hade nöjet att spela med i ett band på 70-talet? Ursäkta de abrupta klippen, det var svårt att hitta ställen i början av sviten som passade att klippa.
http://web.comhem.se/tr/media/sonant/so ... klippt.mp3

(Man kan lugnt säga att jag halkade in i den genren på ett bananskal och att jag skulle behövt ett par års acklimatisering först. Kul var det i alla fall även om våra inledande 2-3 övningsgig på ungdomsgårdar var en aning malplacerade. Därefter radioinspelning i Kulturhuset, turné med Rikskonserter och egen halvtimme i TV2 där inte ett enda ord yttrades )

Pendlar från bra till lysande!

En del sådana här progg-fusion-band finns kvar i buskarna än idag. Selsfors, Swanö & co i Söderköping t.ex. Örjan Hulander, pianist i Östergötland, höll också på med riktigt bra fusion.

Finns en slagverkare i Linköping som heter Elvis Jasharaj som påminner en del om Ali Salif i klippet jag skickade med.