PrataBas

Improvisationsträning?
Starta ett spacerockband!
Ca 60 spelningar i Skandinavien å Nordeuropa, ca 12 album senare har vi fortfarande inte skrivit en enda låt. Mycket som gjorts är skit men också magiska ögonblick.
Man lär sig lyssna samt faktiskt också att som basist i hemlighet styra skutan. Bestämma när trummisen skall byta takt t.ex. Allt är bara kommunikation, inspirerande ljudlandskap och ingen är musikutbildad. Konserterna är ibland upp till 4 timmar. Visst blir det statiskt och ibland är det samma ackord i 45 min men nog kan man påstå att vi kan jamm tycker jag.
Mitt andra tips är alkohol, trådskaparen är 18 fyllda dvs Med alkohol i bilden blir man avslappnad och framför allt DET BLIR MER OK ATT GÖRA FEL. Personligen får jag också bra fantasi med humle å malt i blodet. Nackdelen är dock att motoriken blir sämre och man får större problem med att genomföra alla fantastiska idéer.
Alltså: 1 samla Goa vänner och lite pilsner samt se till att någon gitarrist har med sig någon flumimig pedal.
2 räkna inte in någon takt utan se efter vart första ljudet leder någonstans.

Mycket bra inlägg! Vad heter ni, Motorman?

Alkohol är bra. Skaffa Promille-appen och se till att hålla er runt 0.6, då har man optimal salongsberusning.

Öresund Space Collective heter bandet.
En annan sak som en klok vän sa en gång:
"Bara för att ett riff inte låter bra efter 10 min så kan det ändå låta bra efter 30"
Jag är fortfarande ingen jazzare efter 22år bakom basen men jag vet vad som funkar ock vad som inte funkar.
Ett Jam behöver solon men kanske inte främst bassolon.
Ta Fela Kuti som exempel på att helheten går före individen. Varje musiker kan ha den enklaste slinga som repeteras i oändlighet men tillsammans låter hela maskinen fantastiskt. Basen är motorn (Mototman).
Sista rådet:
om du spelar fel, spela direkt felet tre gånget till. Vips! Nu är det inget fel längre utan ett nytt riff! Antingen gillar någon felet och hakar på eller också får man vänta in nästa ide/fel. Det är ofta ur kaos och misstag som de mest inovativa grejerna dyker upp i ett jam. Kom bara ihåg dynamiken. Om man ligger på Max kan man aldrig må klimax. Man måste stilla ned sig , bygga upp och sedan rusa mot klimax.

Uppfriskande , i sett sånt band vill jag också lira

Man slipper repa. Kliver upp på scen, hälsar på eventuella ny inhoppare bakom instrumenten, sen kör man bara.
Kan det vara nåt freCKo?
Prova att hemmajamma till Fela Kuti.

Låter verkligen skitkul!!
Mycket uppfriskande.
Vill också.

motorman skrev:Öresund Space Collective heter bandet.

Aha! Välkommen hem från Europa-turneen. Jag spelade med Mathias förut. Han vet hur man jammar (utan promille).

Det Motorman skriver låter låter ascoolt och skitspännande. Kan ni inte ha offentliga jam? Vi kan maskera dem till PrataBas-träffar varvid ytterligare basar icke må medtagas. Men väl kam, ölburk med spik eller slikt.
Hm. Jag har svårt att spela samma fel flera gånger. Huvet vill men fingrarna minns inte.

Öresund Space Collective finns på Spotify!

Det här skall bli kul att lyssna på!

AlbinH skrev:Det Motorman skriver låter låter ascoolt och skitspännande. Kan ni inte ha offentliga jam? Vi kan maskera dem till PrataBas-träffar varvid ytterligare basar icke må medtagas. Men väl kam, ölburk med spik eller slikt.
Hm. Jag har svårt att spela samma fel flera gånger. Huvet vill men fingrarna minns inte.

Öresund Space Collective finns på Spotify!

Det här skall bli kul att lyssna på!

+1 Kolla upp My Brother the Wind också när du ändå är igång. Samma ide där - inga färdiga låtar, bara improviserat jam live och på skiva. Den fantastiska Ronny Eriksson på bas. Ena gitarristen spelar med progbandet Anekdoten och den andra gitarristen har nyligen hoppat in i Öresund Space Collective. Och trummisen spelar i mitt band.

I bandet så bruka vi värma upp med Marcus Miller - Jean Pierre. Samma låt spelar vi när vi har auditions för nya medlemmar. Enkel låt att jamma till, bara en ton att bygga på.

Nu har vi en massa blåsare och klaviaturister också, därav en enkel låt.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?feature=pl ... icGit_TrF0#![/youtube]

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=DWqJrOiGP5U[/youtube]

Brukar ha audition? Hur ofta byter ni medlemmar?

Mungi skrev:Brukar ha audition? Hur ofta byter ni medlemmar?

Grundsättningen är 13 pers, så omsättningen sker oftare än i ett tremanna band.

Cuba skrev:

Mungi skrev:Brukar ha audition? Hur ofta byter ni medlemmar?

Grundsättningen är 13 pers, så omsättningen sker oftare än i ett tremanna band.

Wow! Låter fantastisk kul!

Mungi skrev:

Cuba skrev:

Mungi skrev:Brukar ha audition? Hur ofta byter ni medlemmar?

Grundsättningen är 13 pers, så omsättningen sker oftare än i ett tremanna band.

Wow! Låter fantastisk kul!

På tal om det så söker vi klaviaturister, 2 st i Göteborg, så hör av er!

Vi jammar väldigt mycket i bandet. Spela med andra mycket länge och ofta känns som det viktigaste. Man lär sig inte jamma när man sitter hemma själv på kammarn. Obassister fattar ofta inte riktigt att det är bassisten (och trummisen) som får jobba hårdast när man jammar. Vi kan inte slänga in några räkor på en höft, vi måste driva på och bära upp allt. Bassisten är motorn, som Motorman mycket riktigt påpekar. En bra grej då är att ge sig faan på att inte sluta spela, inte tveka, att känna i hela kroppen vart musiken är en takt i framtiden. Motormans tips om att repetera misstag så att det förvandlas till ett riff, en ny riktning på jammet, är ett riktigt bra tips. Ett annat bra tips är att spela med riktigt bra trummisar som är lyhörda och som det går att kommunicera med under jammet.

Och spela ALLTID in!

Mungi skrev:Vi jammar väldigt mycket i bandet. Spela med andra mycket länge och ofta känns som det viktigaste. Man lär sig inte jamma när man sitter hemma själv på kammarn. Obassister fattar ofta inte riktigt att det är bassisten (och trummisen) som får jobba hårdast när man jammar. Vi kan inte slänga in några räkor på en höft, vi måste driva på och bära upp allt. Bassisten är motorn, som Motorman mycket riktigt påpekar. En bra grej då är att ge sig faan på att inte sluta spela, inte tveka, att känna i hela kroppen vart musiken är en takt i framtiden. Motormans tips om att repetera misstag så att det förvandlas till ett riff, en ny riktning på jammet, är ett riktigt bra tips. Ett annat bra tips är att spela med riktigt bra trummisar som är lyhörda och som det går att kommunicera med under jammet.

Och spela ALLTID in!

Visst är det så Mungi. Basisten bär upp allt och styr i hemlighet.
Jag var på turne med Öresund Space Collective i Finland för något år sedan och jag var mycket nervös över att vi inte skulle ha med oss någon egen trummis utan använda ett okänt finskt kort som vi aldrig hört eller träffat. Jucka visade sig vara helt fenomenal på att jamma. Tillsammans med honom kunde bas och trummer två styra intensitet och riktning på jammen helt och hållet utan att ens titta på varandra. En viktig sak i dessa långa jam/hitte-på-låtar är:
1 när man inte vet vad man skall spela är tystnad en fin krydda som även skapar möjlighet till nya riktingar. Alla måste inte spela hela tiden i ett band.
2 man måste ibland förstöra och störa annars blir det för statiskt. Ur oreda och osäkerhet tvingas man ta nya riktningar. För snygga jam är bland det tråkigaste jag vet. Hellre lite sneda toner än bara gäsp.

Ja, trummisen betyder mycket. Vår trummis har i princip lärt mig (tvingat mig) att jamma. Man har inget val, det är bara att hänga med och när man väl känner att man har det stödet går det av bara farten.

För min del har jag någon teori att om man skulle kunna spela det man hör i huvudet rakt upp och ner skulle det inte vara några problem alls att spela.
Det förutsätter förstås att man hör i huvudet hur man vill att det ska låta och att man kan sitt instrument.
Ett sätt att få lite bättre kläm på det är att spela toner ,melodier,solon eller vad som hellst men kan i huvudet.
Allt från gubben noak till orgelsolot på Burn.Bara men kan slingan i huvudet.Gärna i olika lägen åxå. Jag brukar dessutom låtsas att jag inte får spela fel....vilket så klart ofta skiter sej.
Det som sedan händer är att man hittar och vet i förväg hur det kommer att låta om man gör på ett visst sätt och att det går att följa det som dyker upp i huvudet.
Någon uttryckte det att greppbrädan öppnar sej.....Jag har fortfarande långt kvar att spela precis som jag tänker men ibland funkar det.
Jag kan tycka att jag har lite koll på teorin och sånt men har ändå stått i halvtimmes jam med Pierre Swärd utan att ens vetat vilken tonart det varit,bara följa det men hör i huvudet och runt omkring sej.Super frän känsla kan jag lova.
Lite avis på dom som hann med att spela friform på 70-talet inför publik som inte gick,jag menar det är ju ofta drygt att höra men ack så nyttigt och kul att spela.
Ett flummigt tips på övning som jag höll på mycket med när mina barn var små och skulle sova.Dom fick sällan höra sagor utan somnade utmärkt till en en elbas utan förstärkare som spelade alla möjliga melodier.

Scott bass lessons med Scott Devine på youtube eller hans hemsida där allt är gratis för "subscribers"
Han är grymt duktig på att gå igenom nyttiga saker för egen utveckling och har många klipp där man får öva att hitta rätt groove genom att lyssna på trummorna.