PrataBas

Är det någon som har lite tips om man ska köra med ett finger per band på de lägre banden. Alltså om jag börjar med pekfingret på E-strängen på första bandet - F, för att ta nästa ton G på tredje bandet är det bäst att använda lillfingret eller ringfingret om man ska använda sig av tekniken "one finger per fret"?

För att fortsätta med "one finger per fret" så ska man alltså använda lillfingret på fjärde bandet - tonen Giss. Det jag tycker är att man får sträcka fingrarna ganska mycket, men det är väl själva ide´n med den tekniken. Ska man vara inkonsikvens och blanda med det som känns bekvämast eller hålla stenhårt fast vid "one finger per fret" Min tanke är vid notläsning att det kanske är en "finess" med one finger per fret då fingrarna hittar mer automatiskt utan att behöva titta på greppbrädan. Synpunkter?

Som du själv säger så är det lite jobbigt i början och då måste sträcka dig mycket, men när du tränat upp "simhuden" så kommer det att kännas bekvämt och lätt. Den metoden är väll till för att kunna spela så snabbt som möjligt. Om du har ett finger per band så blir det minimal rörelse när du ska ta nästa ton vilket är bra i de situationerna. Jag personligen tycker att det är skönt, bekvämt och ergonomiskt så därför spelar jag så, men ibland bryter man ju mot det. I notläsningssyfte tycker jag att det inte fyller direkt någon funktion men för vissa kanske det gör det.

Jag tycker att du ska blanda och spela det som är bekvämt och känns bra. Om du håller stenhårt på det och du känner att det bara är nackdelar så kommer du att få ont och tröttna på att spela och det är ju tråkigt. Att spela bas ska alltid vara roligt och bekvämt så gör det som känns bäst. För mig funkar den tekniken ypperligt men smaken är som baken, delad och massiv

Tack för utförligt svar! Ja, jag tror du har rätt, jag försöker köra med ett finger per band. Får försöka träna upp fingrarna lite mer. Känns dock bekvämare att använda pekfingret och lillfingret när man kör oktaver som sträcker sig över tre band t.ex.

Jag ser inte poängen med att hålla KVAR pekfingret på F när lillfingret är nere. Själv lutar jag handen en liten aning så att jag kan få ner lillfingret på giss utan problem. Pekringret är alltså kvar på band 1 men har lyft några millimeter ovanför greppbrädan. Det känns ergonomiskt helt OK.

Högre upp på halsen är det ju inga problem att ha ett finger nedtryckt per band, men på band I måste man ju spreta som sjutton med fingrarna.

Teknikteoretikerna får korrigera mig om jag är fel ute, men om jag håller NER ett finger per band på band I, II, III och IV samtidigt så skriker hela kroppen. Bara en kirurg specialiserad på karpaltunnelproblem kan älska en sådan teknik.

Jag har händer stora som dasslock och en jazzbashals. Om inte jag klarar det trots nästan 40 års flitigt spelande, hur ska då en mer normalbyggd person med en fullskalig hals klara det, kan jag tycka? (Utan medicinska problem, nota bene).

Jag tror jag läste ett inlägg här på Pratabas där man varnade för att öva på one-finger-per-fret i svåraste läget, dvs band I-IV (närmast stämskruvarna).

Huvudsaken måste ju vara att man inte låter fingrarna glida mellan banden, dvs så att man INTE får ett helt nytt grepp på giss.

Kanske skulle ha skrivit det men jag menade egentligen det som inber just skrev. Ha kvar fingret vid det bandet men inte trycka ned pga nämnda orsaker.

magical_bengt skrev:Kanske skulle ha skrivit det men jag menade egentligen det som inber just skrev. Ha kvar fingret vid det bandet men inte trycka ned pga nämnda orsaker.

Aha. Själv vet jag inte hur andra gör, utan jag är ganska självlärd.

Om man inte har stora händer, så är det bara onödigt jobbigt att köra fyrfinger i första läget. Jag brukar för det mesta strunta i ringfingret, såvida det inte dyker någon fras där det är mer praktiskt med ringfinger. Händer lite titt som tätt.

LOL, när jag "lärde" mej spela (det lilla jag kan har jag lärt mej själv) på 70-talet var det mer eller mindre självklart att alltid köra ett finger per band, inte så jävla bekvämt alla gånger, men så jag har heller inga problem med att använda lillfingret. Efter ett typ 22 årigt uppehåll började jag spela igen 2005 (mest till lyst och för mitt eget höga nöjes skull) märkte jag direkt att min fingersättning nästan per automatik blev mer ekonomisk, nu för tiden skulle jag aldrig ens leka med tanken på att köra ett finger per band när jag spelar i typ F eller G, eller var som helst under femte bandet för den delen, det gör jag ofta eftersom jag mest försöker lira bas, inte diskant. Samma sak med tummen, på den tiden satt den som klistrad på P-miken, det funkar inte alls för för mej, nu är det flytande tumme som gäller, och det är något jag kommit på själv (tack gode gud som uppfann karpaltunnelsyndromet) och av ren nödvändighet skall väl tilläggas. Jag har även experimenterat med tummen och dämpa med utsidan, det är stencool så klart, men vilka stötar jag får, återigen denna karpaltunnel, men jag har inte vågat opererat högra flippern än. Rätt många parenteser ser jag, men nu skall jag ut och segla med M/S Aalborg, en snabb Jubileumstur på alkoholens vågor blir det i kväll. Och ja, jag har säkerhetsbälte på barstolen, fattas bara. Yesireee.

Tackar för fin, fina svar igen! Bra att få lite olika synpunkter. Till Inbers svar så menar jag inte att ligga kvar på F. Jag lyfter nog och sträcker mig för att komma åt nästa ton.

Jag spelar bara 1 finger per band när jag behöver. Spelar alla kvintgreppgrejer med med pek och lillfingret även högre upp på halsen tex vid A eller B på e-strängen. Varför? Varför inte? Jag kan fortfarande spela solon och diverse jazz räkor/teman med "korrekt" fingersättning, varför måste jag ta ut mig och anstränga mig vid kvintgrepp för det?

Jag använder sällan fyrfingerteknik under band 5....

inber skrev:Jag ser inte poängen med att hålla KVAR pekfingret på F när lillfingret är nere. Själv lutar jag handen en liten aning så att jag kan få ner lillfingret på giss utan problem. Pekringret är alltså kvar på band 1 men har lyft några millimeter ovanför greppbrädan. Det känns ergonomiskt helt OK.

Högre upp på halsen är det ju inga problem att ha ett finger nedtryckt per band, men på band I måste man ju spreta som sjutton med fingrarna.

Teknikteoretikerna får korrigera mig om jag är fel ute, men om jag håller NER ett finger per band på band I, II, III och IV samtidigt så skriker hela kroppen. Bara en kirurg specialiserad på karpaltunnelproblem kan älska en sådan teknik.

Jag har händer stora som dasslock och en jazzbashals. Om inte jag klarar det trots nästan 40 års flitigt spelande, hur ska då en mer normalbyggd person med en fullskalig hals klara det, kan jag tycka? (Utan medicinska problem, nota bene).

Jag tror jag läste ett inlägg här på Pratabas där man varnade för att öva på one-finger-per-fret i svåraste läget, dvs band I-IV (närmast stämskruvarna).

Huvudsaken måste ju vara att man inte låter fingrarna glida mellan banden, dvs så att man INTE får ett helt nytt grepp på giss.

När jag spelar långt ner på basen så kan jag hålla pekfingret på första bandet och lillfingret på fjärde bandet. Dock så kan jag inte ha pekfingret på band 1, långfingret på band 2 osv samtidigt.

En sak jag alltid undrat är att det är ju faktiskt "en finger per fret" som lärs ut i alla skolor. Baseballgrepp verkar vara "dödsförbjudet" för att det inte är ergonomiskt och blabla.
När jag ser coverbanden och i stort varenda basist så är det alltid varianter på baseballgrepp som gäller. Det ser jävligt snyggt och städat ut och är rätt skönt faktiskt. Jag spelar med själv med ett lite "fastare" grepp mellan 1-4 på E och A men man blir ju inte speciellt rörlig om man spelar med det över hela halsen. Finns det några fördelar?

Men min fråga är egentligen, varför lärs endast Ett finger per band ut?

Duke skrev:En sak jag alltid undrat är att det är ju faktiskt "en finger per fret" som lärs ut i alla skolor. Baseballgrepp verkar vara "dödsförbjudet" för att det inte är ergonomiskt och blabla.
När jag ser coverbanden och i stort varenda basist så är det alltid varianter på baseballgrepp som gäller. Det ser jävligt snyggt och städat ut och är rätt skönt faktiskt. Jag spelar med själv med ett lite "fastare" grepp mellan 1-4 på E och A men man blir ju inte speciellt rörlig om man spelar med det över hela halsen. Finns det några fördelar?

Men min fråga är egentligen, varför lärs endast Ett finger per band ut?

Måste bara fråga varför baseballgreppet skulle vara bra förutom att det inte frestar på handleden?

När jag spelar långt ner på basen så kan jag hålla pekfingret på första bandet och lillfingret på fjärde bandet. Dock så kan jag inte ha pekfingret på band 1, långfingret på band 2 osv samtidigt.[/quote]

Precis, det är så jag spelar också. Ett finger per band men jag ligger inte kvar med pekfingret på bandet när jag tar fjärde bandet med lillfingret. Det är just det jag undrar om det är "rätt" sätt att spela? Eller mest ekonomiskt/ergonomiskt.

One-finger-per-fret lärs väl ut då man helt enkelt blir tekniskt duktig med det spelsättet. Allt som inte är pumpaåttondelar-komp tycker jag är omöjligt med baseballgreppet. Om man faktiskt vill spela något intressant och mer avancerat måste man i princip ha ett finger per band.

Hellsten skrev:One-finger-per-fret lärs väl ut då man helt enkelt blir tekniskt duktig med det spelsättet. Allt som inte är pumpaåttondelar-komp tycker jag är omöjligt med baseballgreppet. Om man faktiskt vill spela något intressant och mer avancerat måste man i princip ha ett finger per band.

midiper skrev:När jag spelar långt ner på basen så kan jag hålla pekfingret på första bandet och lillfingret på fjärde bandet. Dock så kan jag inte ha pekfingret på band 1, långfingret på band 2 osv samtidigt.

Precis, det är så jag spelar också. Ett finger per band men jag ligger inte kvar med pekfingret på bandet när jag tar fjärde bandet med lillfingret. Det är just det jag undrar om det är "rätt" sätt att spela? Eller mest ekonomiskt/ergonomiskt.[/quote]

Hmm ja det är inte en lätt fråga det där! Jag har spelat i två år så är inte den med mest erfarenhet här men ska du spela ett riff som pendlar mellan band 1 och band 4 så är det ju klart bäst ifall man kan hålla kvar pekfingret på band 1 samtidigt som man har lillfingret på band 4 ifall det inte blir för påfrestande för handen.

Hellsten skrev: man faktiskt vill spela något intressant och mer avancerat måste man i princip ha ett finger per band.

Eh?
Vad menar du med det här egentligen???

Baseballgrepp är ju ekonomiposition. Ett viloläge. Ett läge man utgår ifrån snarare än statiskt håller.

macahan skrev:

Hellsten skrev: man faktiskt vill spela något intressant och mer avancerat måste man i princip ha ett finger per band.

Eh?
Vad menar du med det här egentligen???

Baseballgrepp är ju ekonomiposition. Ett viloläge. Ett läge man utgår ifrån snarare än statiskt håller.

Kort fråga från en nybörjare, vad innebär "baseballgrepp" för något? Många bra synpunkter förövrigt!

DrJKO skrev:

Duke skrev:En sak jag alltid undrat är att det är ju faktiskt "en finger per fret" som lärs ut i alla skolor. Baseballgrepp verkar vara "dödsförbjudet" för att det inte är ergonomiskt och blabla.
När jag ser coverbanden och i stort varenda basist så är det alltid varianter på baseballgrepp som gäller. Det ser jävligt snyggt och städat ut och är rätt skönt faktiskt. Jag spelar med själv med ett lite "fastare" grepp mellan 1-4 på E och A men man blir ju inte speciellt rörlig om man spelar med det över hela halsen. Finns det några fördelar?

Men min fråga är egentligen, varför lärs endast Ett finger per band ut?

Måste bara fråga varför baseballgreppet skulle vara bra förutom att det inte frestar på handleden?

Nja, jag sa väl aldrig att det var bra, men det är skönt för stunden om man ska hålla sig på samma ställe ett tag. Men sen är det bara så att jag väldigt ofta ser andra turneflitiga basister köra med detta i princip hela tiden, och då flyttas det runt hejvilt på hela greppbrädan. Det kan jag inte fatta.

Sen så kan det väl vara som Macahan säger att det kan vara ekonomiskt eftersom man håller handleden ganska rakt samtidigt.

midiper skrev:

macahan skrev:

Hellsten skrev: man faktiskt vill spela något intressant och mer avancerat måste man i princip ha ett finger per band.

Eh?
Vad menar du med det här egentligen???

Baseballgrepp är ju ekonomiposition. Ett viloläge. Ett läge man utgår ifrån snarare än statiskt håller.

Kort fråga från en nybörjare, vad innebär "baseballgrepp" för något? Många bra synpunkter förövrigt!

Baseballgrepp är i princip när man ligger med hela handen runt halsen så att tummen syns ovanför eller på Esträngen.

Duke skrev:

DrJKO skrev:

Duke skrev:En sak jag alltid undrat är att det är ju faktiskt "en finger per fret" som lärs ut i alla skolor. Baseballgrepp verkar vara "dödsförbjudet" för att det inte är ergonomiskt och blabla.
När jag ser coverbanden och i stort varenda basist så är det alltid varianter på baseballgrepp som gäller. Det ser jävligt snyggt och städat ut och är rätt skönt faktiskt. Jag spelar med själv med ett lite "fastare" grepp mellan 1-4 på E och A men man blir ju inte speciellt rörlig om man spelar med det över hela halsen. Finns det några fördelar?

Men min fråga är egentligen, varför lärs endast Ett finger per band ut?

Måste bara fråga varför baseballgreppet skulle vara bra förutom att det inte frestar på handleden?

Nja, jag sa väl aldrig att det var bra, men det är skönt för stunden om man ska hålla sig på samma ställe ett tag. Men sen är det bara så att jag väldigt ofta ser andra turneflitiga basister köra med detta i princip hela tiden, och då flyttas det runt hejvilt på hela greppbrädan. Det kan jag inte fatta.

Sen så kan det väl vara som Macahan säger att det kan vara ekonomiskt eftersom man håller handleden ganska rakt samtidigt.

Ok