PrataBas

Försökte söka efter gamla trådar om detta men hittade inget, så om det fanns någon tråd redan så får ni gärna länka.

På repen spelar vi två set á 40 minuter, vilket är ganska mycket mer än vad jag är van vid att spela på en dag. Det har gått bra ett tag, men de senaste veckorna har jag fått ont i höger pekfinger. Närmare bestämt i leden i "mittenknogen", om ni förstår. Har provat att dra och knaka ut det men det finns inget att knaka.

Det brukar smärta vid andra setet, sedan går det över lite lagom till nästa rep, och i slutet på repet så har jag ont igen osv. Det kommer och går, just nu dagen efter repet värker det ganska mycket fortfarande.

Jag spelar med plektrum, och nyper det mellan pek- och långfinger och tumme, ett stadigt grepp. Spelar rätt hårt och misstänker att jag spänner fingrarna lite väl mycket.

Spela inte så hårt då! Jo, det hade kanske funkat, men då låter det ju inte lika bra och mycket energi försvinner ur soundet.

Du är ju basist! Spela med fingrarna, pöjk! Det kan man förstås göra, men då försvinner ännu mer anslag och energi.

Jag är snarare ute efter att kunna spela lika hårt som jag gör utan att det gör ont. Har provat att hålla plektrumet i bara långfinger och tumme men det känns helt fel då. Finns det någon salva, avlastande plåster eller liknande som gör att mitt överspända pekfinger inte gör lika ont? Det finns ju olika ergonomiska modeller för hur man håller vänsterhanden, men för högerhanden då?

Ni som spelar med plektrum, har ni haft samma problem och har ni då löst det på något sätt?

Hur tjocka plektrum kör du?
Jag har haft samma problem när jag var körde med tjocka plektrum i början.. rådde bot på det genom att gå ner en eller två tjocklekar..

Bra tips! Kör med gula plektrum mest, tror de är runt 0,7mm. Ska ändå plektrumshoppa idag, så det passar bra.

Vad kör du med för plektrum? Hur tjocka, alltså.
Fick lite som kramp i tummen vid längre sessioner förr och då körde jag med 2 mm. Misstänker att det lite berodde på min aggressiva spelstil och att plektrumet inte gav efter något.

mm.. jag gick ner till 0,73 eller 0,6 vid det tillfället.. Jag körde dock 1,0 eller 0,88 vid den tiden om jag inte minns fel.

Dramo skrev:Bra tips! Kör med gula plektrum mest, tror de är runt 0,7mm. Ska ändå plektrumshoppa idag, så det passar bra.

Kör du med såpass tunna plektrum ligger nog "problemet" någon annanstans.
Kanske är de snarare för tunna?

Chriller skrev:

Dramo skrev:Bra tips! Kör med gula plektrum mest, tror de är runt 0,7mm. Ska ändå plektrumshoppa idag, så det passar bra.

Kör du med såpass tunna plektrum ligger nog "problemet" någon annanstans.
Kanske är de snarare för tunna?

Eller med för liten alternativt för stor "kontaktyta" på plektrumet som gör att det behövs för mycket kraft för att rubba eller fel vinkel.

Är plektrumen räfflade eller släta? Om släta; testa räfflade. Jag hade under en tid problem med släta plektrum som jag mer eller mindre medvetet knep tag i för glatta livet. Trodde att jag skulle tappa dem. Bytte till räfflade och slappande av mer utan att tappa energi i anslaget.

Har testat lite olika nu. Triangel-formade plektrum är smärtfria i och med större yta, men de går sönder alldeles för fort, ett hörn per låt. 0.60mm var också bekvämt, men även de går sönder efter kanske 4 låtar. Spelar jag för hårt?

Nästa test blir räfflade, förhoppningsvis håller de måttet. Något särskilt märke rekommenderat?

Dramo skrev:Har testat lite olika nu. Triangel-formade plektrum är smärtfria i och med större yta, men de går sönder alldeles för fort, ett hörn per låt. 0.60mm var också bekvämt, men även de går sönder efter kanske 4 låtar. Spelar jag för hårt?

Nästa test blir räfflade, förhoppningsvis håller de måttet. Något särskilt märke rekommenderat?

Njaae.. jag tror att du ha fel sort om dom går sönder. Går dom av? Isåfall ska du byta.
Du bör köpa tortex-plektrum. dvs. dom "fula" färgade plektrumen. Annars Dunlops nylon. Dom måste man dock upp i tjocklek på för att det ska kännas likadant som tortexplektrum. Nylonplektrumen flexar annorlunda och känns för tunna vid jämförelse av samma tjocklek IMO.

Hade för många år sen problem med lite småkramper i plektrumfingrarna (håller med pek och tumme) och fattade inte riktigt varför..

Tänkte inte på att det kunde vara tjockleken så brydde mig inte om det. Men sen prövade jag Brain-plektrum (sånna som känns som en kattunga där man håller de).

Efter det fick jag inga problem alls med kramper eller stela fingrar. Slappnade av helt naturligt. Kan också säga att de spelningar jag gjort med Brain-plektrum (70+) så har jag inte tappat plektrumet EN enda gång, och då är jag rätt vild på scen. De håller jävligt länge också.

Dramo skrev:
Du är ju basist! Spela med fingrarna, pöjk! Det kan man förstås göra, men då försvinner ännu mer anslag och energi.

Det enda som minskar en aning är det fåniga klicket i anslagsögonblicket, alla övriga aspekter av tonen ÖKAR när du spelar med fingrarna. Inklusive hastigheten, om du övar.

Dramo skrev:Har testat lite olika nu. Triangel-formade plektrum är smärtfria i och med större yta, men de går sönder alldeles för fort, ett hörn per låt.

Gibson tillverkade svarta triangelformade en gång i tiden. Fanns i en uppsjö av tjocklekar och var jävligt bra.

Tyvärr tror jag inte de finns längre. Men som gammal plektrumpumpare (med dåligt minne: emellanåt har man inför såväl gig som rep som inspelningar tvingats panikhandla plektrum för att man glömt förrådet hemma...dessa tillfällen har ofta genererat kramp i handen) kan jag säga att framgångsformeln ligger i grepp och tjocklek. Om du sedan väljer räfflat eller stort för bästa grepp är en smaksak.

Spelar du sönder dina plektrum torde du med fördel kunna gå upp ett snäpp i tjocklek.

Som alltid är det bara att testa sig fram till det som funkar bäst!

Jag har aldrig haft av så många plektrum som just gibsons svarta.. Plektrum ska inte gå av.. Dom ska nötas ifråga om slitage imo.

enor skrev:
Det enda som minskar en aning är det fåniga klicket i anslagsögonblicket, alla övriga aspekter av tonen ÖKAR när du spelar med fingrarna. Inklusive hastigheten, om du övar.

Det "fåniga" klicket? Tyvärr tycker jag det du skriver ovan är helfel ur en synvinkel och helrätt ur en annan.. Tråkigt att ha sån attityd tycker jag.

macahan skrev:Jag har aldrig haft av så många plektrum som just gibsons svarta.. Plektrum ska inte gå av.. Dom ska nötas ifråga om slitage imo.

enor skrev:
Det enda som minskar en aning är det fåniga klicket i anslagsögonblicket, alla övriga aspekter av tonen ÖKAR när du spelar med fingrarna. Inklusive hastigheten, om du övar.

Det "fåniga" klicket? Tyvärr tycker jag det du skriver ovan är helfel ur en synvinkel och helrätt ur en annan.. Tråkigt att ha sån attityd tycker jag.

Håller med dig helt och hållet macahan...

enor skrev:

Dramo skrev:
Du är ju basist! Spela med fingrarna, pöjk! Det kan man förstås göra, men då försvinner ännu mer anslag och energi.

Det enda som minskar en aning är det fåniga klicket i anslagsögonblicket, alla övriga aspekter av tonen ÖKAR när du spelar med fingrarna. Inklusive hastigheten, om du övar.

Du menar världens bästa klick?