PrataBas

Jag ÄLSKAR att stå en meter från min rigg.... (Sunn+4x12+2x15)
En meter ifrån får man allt byxfladder och fläsk och attack och allt man behöver....!!!

Samma här, det händer att jag sitter på en pall och lutar mig mot min stärkare (Peavey Firebass700, 4st 1x15)

///Jerry Lundgren

Förr när jag hade liten basrigg (1x15 combo), så såg jag till att få upp den så elementet träffar i solar plexus-höjd. Att vinkla den uppåt räckte inte; -jag behöver känna basen i bröstkorgen. Sen såg jag till att stå väldigt nära.

Numera har jag helstack med dubbla 4x10:or, och då löser sig höjdfrågan av sig självt... =)

Att få upp ludet högre än knähöjd är bra. Åsså mid! Låter det lite för hårt och skrammligt solo så är det oftast bra i en ljudbild. Justera efter hur det låter när ni spelar så lär du hitta din sweetspot till slut.

Ligger nånting i det parkas säger också, p-bas. Just för att den har mycket mid.

Bullen skrev:Att få upp ludet högre än knähöjd är bra. Åsså mid! Låter det lite för hårt och skrammligt solo så är det oftast bra i en ljudbild. Justera efter hur det låter när ni spelar så lär du hitta din sweetspot till slut.

Ligger nånting i det parkas säger också, p-bas. Just för att den har mycket mid.

Provad att ställa min 410 på en stol men tyckte det bara lät diskantigt... Vad gör jag för fel?

Bullen skrev:Att få upp ludet högre än knähöjd är bra. Åsså mid! Låter det lite för hårt och skrammligt solo så är det oftast bra i en ljudbild. Justera efter hur det låter när ni spelar så lär du hitta din sweetspot till slut.

Ligger nånting i det parkas säger också, p-bas. Just för att den har mycket mid.

Mer p-bas åt folket

Det är i sånna här situationer som man är glad över grafisk EQ

Bass Mayhem skrev:Scoopad ton är döden för basistens möjlighet att höra sig själv.

Vad är en "scoopad ton"?

Hängmatte-EQ, bostad bas och diskant med skuren mid.

Aha! Det ser ut som min EQ, en hängmatta alltså. Hur ser era EQ-former ut för att det skall låta bra i band-miljö? Som en kulle? Uppförsbacke? Nedförsbacke? Rak? Random?

När jag spelade sist i band så hade jag ingen EQ. Nu har jag det.

Lär av de bästa! Jack Bruce vet hur en EQ-kurva ska se ut!

BBQV skrev:Lär av de bästa! Jack Bruce vet hur en EQ-kurva ska se ut!

Tror nog att det inte finns något ideal vad det gäller EQ utan att det skiftar väldigt mycket beroende på vad för typ av musik det är

bjelkeman skrev:Hur ser era EQ-former ut för att det skall låta bra i band-miljö? Som en kulle? Uppförsbacke? Nedförsbacke? Rak? Random?)

Eq är väl att överdriva, men bas: 7, diskant: 7, volym: 3 för rent ljud, högre för mer dist.
Det är enklare att få bra ljud om man inte har så många rattar att ratta fel på

Säger som någon annan gjorde innan... Det är gitarristernas fel.
Prova att plocka bort lite botten på deras ljud så kommer du att få plats galant!

Två ord (eller tre, beroende på hur man räknar): In-Ear Monitor.

Ställ tonkontrollerna rakt och höj master volymen i stället!

RolleHarris skrev:Ställ inte in ljudet så det låter bra när du spelar själv. Ställ in ljudet så det låter bra när de andra spelar. Det kanske låter skit när du spelar själv men så är det. Bandets sound är viktigare än ditt sound.

Tyvärr tenderar många gitarrister att sträva efter att alltid låta bra själva och sen får alla andra anpassa sig. Den som oftast får anpassa sig är basisten. Nedstämda gitarrer? Vems tassemarker är man inne på då, t.ex? Skräckexemplet på taskigt gruppsound hörde jag på Bråvallafestivalen i somras, då The Gaslight Amthem spelade. Tre gitarrister som alla spelade Les Paul och spelade samma sak (harvade komp) med samma sound. Obegåvat! De hade kunnat ta bort två av posörerna och ersatt med lite slap-back-eko för att få samma skräpiga otajthet som det resulterade i. Basen försvann - naturligtvis, eftersom det är ljudteknikerns ideal - i bastrummans efterklang i subbasen. Tråkigt band, för övrigt...

Som Rolle så korrekt påpekar, fast med andra ord: snyggt basljud hörs aldrig. Ful kartongklang gör att basen går genom och lägger sig fint i mixen. Distad bas försvinner också lätt då kärnan i tonen spricker upp och smulas sönder i ljudmattan. Detta kan bara kompenseras med ökad volym, men då får någon annan spader.

Den perfekta "kartongbasen" är ju P-basen; den sitter alltid rätt i en mix, även om tonen i sig själv kan låta lite tråkig och "urrrpig" på egen hand. Lyssna bara på alla ljudklipp på YouTube, där någon duktig person ska demonstrera hur bra en förstärkare låter. Ofta har de en P-bas, och hur de än skruvar och visar tonala möjligheter låter det ändå likadant: P-bas.

Nä, för att få ett bra sound och höra dig själv måste ni sitta ner i bandet och komma fram till vad det är ni vill. Ska bandet ha ett sound, eller ska det vara en bakgrund för gitarristerna?

Jag har lite samma problem. Det beror på gitarristerna.

Ett av banden spelar jag med 610 och har svårt att höra mig för att det är så många djupdistade och C#-stämda gitarrer som ska höras över allt och ingen dynamik ska det vara heller.

Det andra kör vi med lite mild overdrive på gitarren och jag kör med 112 och har aldrig några problem att höra mig. Faktum är att jag hörde mig själv sämre när jag körde med 410+115 i det bandet, inte lika definierat ljud, bara bumligare.

bassmayhem skrev:

RolleHarris skrev:Ställ inte in ljudet så det låter bra när du spelar själv. Ställ in ljudet så det låter bra när de andra spelar. Det kanske låter skit när du spelar själv men så är det. Bandets sound är viktigare än ditt sound.

Tyvärr tenderar många gitarrister att sträva efter att alltid låta bra själva och sen får alla andra anpassa sig. Den som oftast får anpassa sig är basisten. Nedstämda gitarrer? Vems tassemarker är man inne på då, t.ex? Skräckexemplet på taskigt gruppsound hörde jag på Bråvallafestivalen i somras, då The Gaslight Amthem spelade. Tre gitarrister som alla spelade Les Paul och spelade samma sak (harvade komp) med samma sound. Obegåvat! De hade kunnat ta bort två av posörerna och ersatt med lite slap-back-eko för att få samma skräpiga otajthet som det resulterade i. Basen försvann - naturligtvis, eftersom det är ljudteknikerns ideal - i bastrummans efterklang i subbasen. Tråkigt band, för övrigt...

Som Rolle så korrekt påpekar, fast med andra ord: snyggt basljud hörs aldrig. Ful kartongklang gör att basen går genom och lägger sig fint i mixen. Distad bas försvinner också lätt då kärnan i tonen spricker upp och smulas sönder i ljudmattan. Detta kan bara kompenseras med ökad volym, men då får någon annan spader.

Den perfekta "kartongbasen" är ju P-basen; den sitter alltid rätt i en mix, även om tonen i sig själv kan låta lite tråkig och "urrrpig" på egen hand. Lyssna bara på alla ljudklipp på YouTube, där någon duktig person ska demonstrera hur bra en förstärkare låter. Ofta har de en P-bas, och hur de än skruvar och visar tonala möjligheter låter det ändå likadant: P-bas.

Nä, för att få ett bra sound och höra dig själv måste ni sitta ner i bandet och komma fram till vad det är ni vill. Ska bandet ha ett sound, eller ska det vara en bakgrund för gitarristerna?

Håller med till 100%.

Håller med dom föregående skrivarna !
Men här kommer mitt men .
Det är en sak att stå i en replokal , när man står på en scen ändras alla variabler totalt !
Har själv aldrig haft problem att höra mig själv i repan . Men alltid när jag står på en scen !
Förhoppningsvis slipper jag det nu mera efter att ha skaffat ett iem system !

I vår replokal fungerar det ganska bra. Två gitarrer, varav den ena är ganska basig, den andra ganska diskantig. På en 7-bands EQ så har jag en inverterad "scoop" med en liten uppsving på basen. Det fungerar oftast bra eftersom det är mycket riff, där vi ligger hyfsat samma. Men sen är det alla pedalerna som gitarristerna har.. Den ena har 5 steg av dist/fuzz/OD så det kan ju ändras lite beroende på var i låten man är.. Men det är bara att ta en dag och skruva ljud tillsammans!

När det gäller repan. Bästa sättet jag vet att höra sig bättre är att varje musiker med stärkare ställer sig så långt ifrån sin rigg de kan och riktar den mot sig själv. På det sättet sänker de flesta (främst gitarrister) sin stärkare och alla hör sig själv bättre.
På scen brukar jag ha 410 ovanpå 215 och ett par meter bakom ryggen. Jag både hör och hörs