"Please-allow-me-to-introduce-myself-im-a-man-of-wealth-and-taste-ive-been-around-for-a-long-long-year-stole-many-a-mans-soul-and-faith".
Ovanstående rader är, för den oinvigde, början på texten i rock-klassikern "Sympathy For The Devil", av och med mina husgudar, The Rolling Stones.
Namn: Jan Niklasson - kallas "Janne" av mina nära och kära.
Nick: BillWyman - Efter Stones originalbasist (som jag tycker spelar med en egen stil och ton).
Ålder: Född 1958 - 56 år - läge för PrataBas gubbklubb 40+ (+) va?
Bor: Karlskrona.
Gör: Kör buss.
Jag är "född" trummis. Det fanns inget instrument som fångade mitt musikintresse så som trumsetet (tillhörande nåt sliskigt dansband antar jag) på KA-2's julfest, nån gång i min barndom (farsan var militär och familjerna fick följa med till mässen för den årliga julfesten) då gjorde.
Det var som en blixt från en klar himmel!
Jag har spelat trummor i band sen 1970, då jag var 12 år. Nu, mitt i livet, har jag äntligen adderat min första (och bytt till andra) elbas - Fender P (och Micro-rigg - GK / TKS) till instrument-samlingen. Nu sitter jag hemma på kammaren (tar ut grejorna till repan när jag bara "måste" få blåsa på lite) och vill bara spela bas, bas och bas! Det är skitroligt och mycket bekvämare än trummor! Dock är jag lite bortskämd med att inte behöva komma ihåg en massa ackordföljder, men det ger sig väl?
Jag blev medlem i "Prata Bas" i slutet av 2014, och jag måste säga att det, för mig hittills, varit ett mycket givande medlemskap. Jag tar till mig av den samlade kunskapen som finns här med stor behållning! Annonsdelen är ju oxå förträfflig! Fair play to you!
Jag kommer naturligtvis inte att överge trumspelet, men i detta nu så är mitt prio ett att bli lika bekväm (kött & potatis) på basen som på trummorna.
Sincerely,
"BillWyman"
