M i Gbg (Martin från Götet alltså)
Postat: mån 04 jul 2016, 18:51
Varit registrerad här i sju år nu men under den tiden har jag knappt spelat nån bas alls. Har dock plockat upp basen igen och kommit igång, fast egentligen så sålde jag min bas och plockade upp en annan. Hursomhelst. Kom på att jag inte presenterat mig.
Martin heter jag och började spela bas på högstadiet när tre kompisar skulle spela några punklåtar på luciafirandet i skolan. Ronka, Betongbarn och Levande Död tror jag. Fina grejer. Fick låna hem skolans bas av musikläraren (schysst!) och övade. Öva har jag förresten varit rätt bra på, är envis av mig. Dock har jag lätt för att byta spår och snöa in på nåt nytt. På bröllopet förra året sa en vän "Martin är all in och all out" och det stämmer faktiskt rätt bra. Nyfiken och rastlös av mig. Har aldrig verkligen mästrat nåt instrument, däremot har jag lärt mig ett flertal helt ok och kommit till insikten att det bara är sån jag är och att det får vara fin så. Ja ja. Tillbaka till lucia. Det gick bra att spela. Vi stod på tjockmattan i gympasalen och sen var jag fast. Detta var typ -91 och Blood Sugar Sex Magic med RHCP hade just kommit, älskade den och lärde mig många av låtarna (någorlunda) på både gitarr o bas, så det svänget och soundet präglade mig hårt har jag senare förstått. Även Rage Against The Machine och Faith No More snurrade i cd-spelaren. Så det var nåt med det där lite svängigare jag fastnade för.
Sen gick det några år i gymnasiet utan band men med hemmaplinkande på bas o gitarr. Vid -99 flyttade jag t Göteborg och köpte mig äntligen en gammal Rickenbacker 4003 och började då spela bas o gitarr i några olika band. Alltifrån postpunk t metal. Roligt men jag körde mest på och såg aldrig till att utveckla spelandet. Funken fanns dock alltid kvar i bakhuvudet. Svänget, synkoperna och så. Blev lite Primal Scream (XTRMNTR o Vanishing Point) hemma men aldrig nåt med andra. Blev framåt -05 hooked på elektronisk musik och började testa med att spela bas till trummaskin o synthar och även livesampla. Hade skoj med detta hemmavid några år o köpte på mig ett gäng Moogerfoogers. Blev fast i synthbas och försökte få Rickenbackern att låta synth. Sen tröttnade jag på det och tänkte att det är lika bra att spela synth om jag ska spela synthbas så jag köpte en Minimoog Voyager. Kunde knappt spela klaviatur men tyckte det vore kul att lära sig spela och skruva synth. Som sagt, jag gillar att lära mig nytt. Så jag startade ett band för att ha en bra anledning att använda Minimoogen. Det gick bra, Göteborgselektronikerna heter vi, spelar analoga synthar och trummaskin för hand utan datorer och släpper album på vinyl o digitalt 2/9. Vi låter typ som Kraftwerk fast lite mer dansant och på svenska. Och där spelar jag alltså synthbas.
Men. Rickenbackern fick hänga oälskad på väggen i några år tills jag för ett tag sen insåg att jag inte kommer spela rock'n'roll eller metal (som jag tycler den passar till, pop finns inte på kartan för mig) och att det var dags att få spela funk ordentligt. Eftersom RHCP var en tidig referens så var det Stingray som lockade. Hade aldrig testat en på riktigt och när jag gjorde det fattade jag vad jag saknat i många år. Älskar det soundet! Så, sålde Rickenbackern och fick tag i en Pre-EB MusicMan Sabre (tack för hjälpen med info här på Pratabas och att ni står ut med mitt bombardemang i olika trådar
), gillade den halsen mycket mer än de Stingrays jag testat, och är sjukt nöjd. Äntligen få jag spela RHCP, Chic, ABBA, Jackson 5 med ett rejält tryck och bara allmänt slappa loss!
Puh! Lång presentation, men jag tänkte att det är lika bra att berätta hela resan. Kanske intresserar nån. Lite mysigt att tänka tillbaka på den nu när jag skrev.
Martin heter jag och började spela bas på högstadiet när tre kompisar skulle spela några punklåtar på luciafirandet i skolan. Ronka, Betongbarn och Levande Död tror jag. Fina grejer. Fick låna hem skolans bas av musikläraren (schysst!) och övade. Öva har jag förresten varit rätt bra på, är envis av mig. Dock har jag lätt för att byta spår och snöa in på nåt nytt. På bröllopet förra året sa en vän "Martin är all in och all out" och det stämmer faktiskt rätt bra. Nyfiken och rastlös av mig. Har aldrig verkligen mästrat nåt instrument, däremot har jag lärt mig ett flertal helt ok och kommit till insikten att det bara är sån jag är och att det får vara fin så. Ja ja. Tillbaka till lucia. Det gick bra att spela. Vi stod på tjockmattan i gympasalen och sen var jag fast. Detta var typ -91 och Blood Sugar Sex Magic med RHCP hade just kommit, älskade den och lärde mig många av låtarna (någorlunda) på både gitarr o bas, så det svänget och soundet präglade mig hårt har jag senare förstått. Även Rage Against The Machine och Faith No More snurrade i cd-spelaren. Så det var nåt med det där lite svängigare jag fastnade för.
Sen gick det några år i gymnasiet utan band men med hemmaplinkande på bas o gitarr. Vid -99 flyttade jag t Göteborg och köpte mig äntligen en gammal Rickenbacker 4003 och började då spela bas o gitarr i några olika band. Alltifrån postpunk t metal. Roligt men jag körde mest på och såg aldrig till att utveckla spelandet. Funken fanns dock alltid kvar i bakhuvudet. Svänget, synkoperna och så. Blev lite Primal Scream (XTRMNTR o Vanishing Point) hemma men aldrig nåt med andra. Blev framåt -05 hooked på elektronisk musik och började testa med att spela bas till trummaskin o synthar och även livesampla. Hade skoj med detta hemmavid några år o köpte på mig ett gäng Moogerfoogers. Blev fast i synthbas och försökte få Rickenbackern att låta synth. Sen tröttnade jag på det och tänkte att det är lika bra att spela synth om jag ska spela synthbas så jag köpte en Minimoog Voyager. Kunde knappt spela klaviatur men tyckte det vore kul att lära sig spela och skruva synth. Som sagt, jag gillar att lära mig nytt. Så jag startade ett band för att ha en bra anledning att använda Minimoogen. Det gick bra, Göteborgselektronikerna heter vi, spelar analoga synthar och trummaskin för hand utan datorer och släpper album på vinyl o digitalt 2/9. Vi låter typ som Kraftwerk fast lite mer dansant och på svenska. Och där spelar jag alltså synthbas.
Men. Rickenbackern fick hänga oälskad på väggen i några år tills jag för ett tag sen insåg att jag inte kommer spela rock'n'roll eller metal (som jag tycler den passar till, pop finns inte på kartan för mig) och att det var dags att få spela funk ordentligt. Eftersom RHCP var en tidig referens så var det Stingray som lockade. Hade aldrig testat en på riktigt och när jag gjorde det fattade jag vad jag saknat i många år. Älskar det soundet! Så, sålde Rickenbackern och fick tag i en Pre-EB MusicMan Sabre (tack för hjälpen med info här på Pratabas och att ni står ut med mitt bombardemang i olika trådar
), gillade den halsen mycket mer än de Stingrays jag testat, och är sjukt nöjd. Äntligen få jag spela RHCP, Chic, ABBA, Jackson 5 med ett rejält tryck och bara allmänt slappa loss!Puh! Lång presentation, men jag tänkte att det är lika bra att berätta hela resan. Kanske intresserar nån. Lite mysigt att tänka tillbaka på den nu när jag skrev.
