Zoom H4n
Postat: tis 12 jan 2010, 13:16
Köpte en sådan här grunka förra veckan för att göra hemmainspelningar med. Och det känns kanon. Vill dela med mig av varför här, framförallt för den som funderar på inspelningsutrustning hemma.
Kort om min bakgrund på området (så ni vet vad ni kan förvänta er av det här): Som familjefar, husägare och glad amatör har jag vare sig för mycket tid eller pengar att lägga ner på inspelningsgrejerna. Jag är också rätt kass på datorer. I andra vågskålen ligger att jag jobbat som radioreporter för cirka 15 år sedan. Jag är verkligen ingen tekniker, men jag vet hur något ska låta när det låter bra. Utan att för den sakens skulle alltid veta exakt hur jag tar mig dit.
Började därför spela in på dator för två år sedan med hjälp av ett Behringer-kit med ljudkort, mixer och stormembrans kondensatormick. Överraskande bra grejer för pengarna, förutom micken som brusade högre än Björn J:son Lindhs lilla å. Det löstes med att låna mickar, men det kändes ändå alltid krångligt att alltid sätta ihop grejerna och koppla in i datorn när barnen lagt sig för att försöka vara lite kreativ. Jag ville ha en enklare lösning som lät bättre!
Så jag kollade in Zoom H4n, som egentligen är tre maskiner i en: En fältinspelare med inbyggda stereomickar (och där man också kan koppla in externa mickar, även med fantommatning) i kombinerade XLR/Tele-ingångar), en fyrkanalig porta med inbyggda effekter samt ett USB-ljudkort. Det kan tyckas att de försöker greppa över mycket, men jag tycker att H4n lyckas bra för oss hemanvändare i all tre kategorierna! Ljudet från de inbyggda mickarna är minst lika bra som de Sony stereomickar jag använde på Sveriges Radio ihop med en bärbar DAT-bandare i mitten av 90-talet. Rent, snyggt och ger en väldigt ärlig ljudbild av rummet. Har testat till både akustisk gitarr, piano och sång hemma och resultat blir fantastiskt (ja, ljudåtergivningen alltså …). Spelas in på WAV-filer eller MP3-filer, som kan ställas in i en mängd format.
Det är lätt att hitta i menysystemet, skärmen är stor och rejäl, till och med portastudiofunktionen med fyra kanaler som visas samtidigt är smidig att använda i sammanhanget. Visst, det blir en del knapptryckande, men det är enkelt och logiskt ordnat i menyerna. Framförallt är det skönt att bara sätta sig, slå på maskinen som startar på fem sekunder, placera H4n, ställa nivån och sedan bara köra.
Några minus då? Ja, Zoom marknadsför H4n med argumentet att man kan spela in fyra kanaler samtidigt. Det är en sanning med modifikation. Det går bara i ett speciellt läge, som heter ”4Channel”. Och om man använder de interna mickarna samtidigt med mickar (eller instrument) kopplade till de två inbyggda ingångarna får man visserligen fyra kanaler inspelade, men det är på två stereospår. Den interna stereomicken går inte att dela upp i två (eller jo, kanske, men det kräver extern utrustning), så då återstår bara tre spår. De två externa ingångarna spelar in på det andra stereospåret, men, och här kommer det luriga: De har gemensam nivåreglering.
Det går säkert att trixa en del med mickplacering. Vill man efterbehandla och mixa kan man ju också dela upp filen i två monospår i datorn efteråt. Problemet blir om man exempelvis har en bas kopplad direkt in i en ingång och en sångmick i den andra. Skillnaden i känslighet för linade instrument och mickar är nämligen rätt stor. Nivån går från 0 till 100 och för en extern sångmick har jag legat någonstans mellan 55 och 80, beroende på placering i rummet. Nivån för en linad elgitarr funkar bäst i området under 25 (även under 10 i vissa fall). Så om man tror att man ska kunna micka/lina fyra instrument samtidigt så funkar det knappast utan lite trix och eventuell extern utrustning. Och då försvinner mycket av idén med H4n.
Sedan är effekterna och förstärkarmodellerna inte top notch kanske. Jag använder mycket hellre de inbyggda effekterna i Garageband när jag lägger över till datorn. Men som skisser på demos i portaläget duger Zoomens effekter väldigt bra, åtminstone för mig.
Sedan har Zoomen möjlighet att spela in med upp till 24 bitar och 96 kHz i det vanliga läget och ”4Channel”. I portastudioläget och som ljudkort är det begränsat till 16 bitar och 48 kHz. Jag har svårt att höra skillnaden. Jag tror inte heller att skillnaden betyder alltför mycket för de flesta hemanvändare.
Men, detta är trots allt gnäll i marginalen! För även som ljudkort funkar Zoomen över all förväntan för mig. Jag pluggade in USB-sladden i min jobb-Mac, den hittade enheten utan problem och allt var klart att köra. Ska prova på att köra den i hemma-PC:n också, men jag räknar inte med problem. Man får också Cubase LE med, samt en hel del annat: Puffskydd för utomhustagningar, minneskort (spelar in på SD-kort) på 1 GB, USB-kabel, AC-adapter samt en liten mikrofonbom, som går att skruva fast i apparaten och sedan fästa i en mikrofonklyka på ett stativ.
Sammanfattningsvis: Vill du ha något att spela in med hemma, och framförallt om du spelar in mycket akustiskt med mick, och inte har krav på att du ska kunna spela in många spår samtidigt, så tror jag det är svårt att hitta något som låter lika bra och är lika lättanvänt och flexibelt för de pengar jag betalat (2.995 kronor).
Kort om min bakgrund på området (så ni vet vad ni kan förvänta er av det här): Som familjefar, husägare och glad amatör har jag vare sig för mycket tid eller pengar att lägga ner på inspelningsgrejerna. Jag är också rätt kass på datorer. I andra vågskålen ligger att jag jobbat som radioreporter för cirka 15 år sedan. Jag är verkligen ingen tekniker, men jag vet hur något ska låta när det låter bra. Utan att för den sakens skulle alltid veta exakt hur jag tar mig dit.
Började därför spela in på dator för två år sedan med hjälp av ett Behringer-kit med ljudkort, mixer och stormembrans kondensatormick. Överraskande bra grejer för pengarna, förutom micken som brusade högre än Björn J:son Lindhs lilla å. Det löstes med att låna mickar, men det kändes ändå alltid krångligt att alltid sätta ihop grejerna och koppla in i datorn när barnen lagt sig för att försöka vara lite kreativ. Jag ville ha en enklare lösning som lät bättre!
Så jag kollade in Zoom H4n, som egentligen är tre maskiner i en: En fältinspelare med inbyggda stereomickar (och där man också kan koppla in externa mickar, även med fantommatning) i kombinerade XLR/Tele-ingångar), en fyrkanalig porta med inbyggda effekter samt ett USB-ljudkort. Det kan tyckas att de försöker greppa över mycket, men jag tycker att H4n lyckas bra för oss hemanvändare i all tre kategorierna! Ljudet från de inbyggda mickarna är minst lika bra som de Sony stereomickar jag använde på Sveriges Radio ihop med en bärbar DAT-bandare i mitten av 90-talet. Rent, snyggt och ger en väldigt ärlig ljudbild av rummet. Har testat till både akustisk gitarr, piano och sång hemma och resultat blir fantastiskt (ja, ljudåtergivningen alltså …). Spelas in på WAV-filer eller MP3-filer, som kan ställas in i en mängd format.
Det är lätt att hitta i menysystemet, skärmen är stor och rejäl, till och med portastudiofunktionen med fyra kanaler som visas samtidigt är smidig att använda i sammanhanget. Visst, det blir en del knapptryckande, men det är enkelt och logiskt ordnat i menyerna. Framförallt är det skönt att bara sätta sig, slå på maskinen som startar på fem sekunder, placera H4n, ställa nivån och sedan bara köra.
Några minus då? Ja, Zoom marknadsför H4n med argumentet att man kan spela in fyra kanaler samtidigt. Det är en sanning med modifikation. Det går bara i ett speciellt läge, som heter ”4Channel”. Och om man använder de interna mickarna samtidigt med mickar (eller instrument) kopplade till de två inbyggda ingångarna får man visserligen fyra kanaler inspelade, men det är på två stereospår. Den interna stereomicken går inte att dela upp i två (eller jo, kanske, men det kräver extern utrustning), så då återstår bara tre spår. De två externa ingångarna spelar in på det andra stereospåret, men, och här kommer det luriga: De har gemensam nivåreglering.
Det går säkert att trixa en del med mickplacering. Vill man efterbehandla och mixa kan man ju också dela upp filen i två monospår i datorn efteråt. Problemet blir om man exempelvis har en bas kopplad direkt in i en ingång och en sångmick i den andra. Skillnaden i känslighet för linade instrument och mickar är nämligen rätt stor. Nivån går från 0 till 100 och för en extern sångmick har jag legat någonstans mellan 55 och 80, beroende på placering i rummet. Nivån för en linad elgitarr funkar bäst i området under 25 (även under 10 i vissa fall). Så om man tror att man ska kunna micka/lina fyra instrument samtidigt så funkar det knappast utan lite trix och eventuell extern utrustning. Och då försvinner mycket av idén med H4n.
Sedan är effekterna och förstärkarmodellerna inte top notch kanske. Jag använder mycket hellre de inbyggda effekterna i Garageband när jag lägger över till datorn. Men som skisser på demos i portaläget duger Zoomens effekter väldigt bra, åtminstone för mig.
Sedan har Zoomen möjlighet att spela in med upp till 24 bitar och 96 kHz i det vanliga läget och ”4Channel”. I portastudioläget och som ljudkort är det begränsat till 16 bitar och 48 kHz. Jag har svårt att höra skillnaden. Jag tror inte heller att skillnaden betyder alltför mycket för de flesta hemanvändare.
Men, detta är trots allt gnäll i marginalen! För även som ljudkort funkar Zoomen över all förväntan för mig. Jag pluggade in USB-sladden i min jobb-Mac, den hittade enheten utan problem och allt var klart att köra. Ska prova på att köra den i hemma-PC:n också, men jag räknar inte med problem. Man får också Cubase LE med, samt en hel del annat: Puffskydd för utomhustagningar, minneskort (spelar in på SD-kort) på 1 GB, USB-kabel, AC-adapter samt en liten mikrofonbom, som går att skruva fast i apparaten och sedan fästa i en mikrofonklyka på ett stativ.
Sammanfattningsvis: Vill du ha något att spela in med hemma, och framförallt om du spelar in mycket akustiskt med mick, och inte har krav på att du ska kunna spela in många spår samtidigt, så tror jag det är svårt att hitta något som låter lika bra och är lika lättanvänt och flexibelt för de pengar jag betalat (2.995 kronor).