Efter två dagars skruvande har jag följande kommentar:
Till att börja med var jag lite vilsen när det gäller hur rattarna samverkar, jag var tvungen att ladda ner manualen för att få grepp om det.
Effecttrampan är helt enkelt en bypasswitch, när den är på aktiveras bas-, mid-, diskant- och volymrattarna samt colorknappen. Den sistnämnda är en EQ-preset som gör att man får ett ganska bra utgångsljud att jobba utifrån. EQ-rattarna är väldigt effektiva, det händer mycket när man vrider på dem.
Distknappen aktiverar gain, blend, trigger och volym plus en gateknapp (trigger kontrollerar tröskelvärdet) för den distade kanalen. Om Effect inte är påslagen händer ingenting, men annars får man tillgång till en bra dist som spänner från lite lätt grynig till riktigt elak. Blendratten avgör hur mycket dist som ska blandas med den rena signalen vilket är en bra idé när det handlar om bas. Det är inte kul om botten går ur när man trampar på disten...
Ljudet är, enkelt uttryckt, bra. Ett ganska naturligt och öppet grundljud, effektiva filter och en mixbar dist att blandas efter behag. Det gör att man har en stor mängd användbra ljud till hands. Nackdelen är att det är svårt att sluta leta efter "det ultimata ljudet"...
Den stora behållningen är annars utgångarna. En obalanserad tele, en balanserad xlr (som också kan fantommatas från ett mixerbord) och en parallell teleutgång för vidarekoppling till stärkare. Man kan alltså använda boxen som DI, distpedal och inspelningspreamp samtidigt!
Det som inte riktigt känns helt hundra är att gaten verkar stjäla volym, det är svårt att balansera bypassat, rent och dista ljud volymmässigt, plus att min Ashdowncombo inte riktigt trivs med outputimpedansen hos MXRen, det blir lite frasigt i kanten på ljudet även i bypassläge.
