PrataBas

Hejsan!
Jag har lyssnat en hel del på Brad Mehldau Trio's version av Oasis "Wonderwall" från skivan "Live":
http://www.youtube.com/watch?v=zJb46qdcoEY
Jag gillar generellt sett inte att gå in på för teoretiska aspekter av låtar/musik men den här låten blir jag verkligen inte klok på, säkerligen för att jag tänkt för mycket och för länge istället för att känna efter.
Såhär säger Brad själv om låten:
"Finally I came up with this bass line that Larry just nails, and Jeff found this dry, scrtatchy groove to go along with it. The idea was to take out a note from the end of Larry’s bassline pattern, so that it is too short for the normal meter. In that way, he overlaps with Jeff and I in a different place every time he repeats that figure he plays."
Så långt är man ju med, men jag blir inte riktigt klok på exakt hur de har tänkt och hur de har känt låten, för tänkt, det har de ju. Piano och trummor sitter ju ihop väldigt logiskt, men helheten?
Vad är det egentligen för riff Larry spelar, var ligger ettan (börjar han på synkop, osv?) och spelar han verkligen exakt likadant hela tiden?
Egentligen så önskar jag bara att jag kunde låta det vara, men det kan jag inte.

KORT SAGT:
Vad händer!?

Tack på förhand.

Man kan dela upp det så här, om man antar att den första tonen är ettan: 4/8 + 7/16 + 4/8 + 2/8.

basmartin skrev:Man kan dela upp det så här, om man antar att den första tonen är ettan: 4/8 + 7/16 + 4/8 + 2/8.

=1.6875

4/4 + 11/16 sen 4/4 + 10/16

då från 1.51.

Gamba skrev:

basmartin skrev:Man kan dela upp det så här, om man antar att den första tonen är ettan: 4/8 + 7/16 + 4/8 + 2/8.

=1.6875

Ha ha ha, my kind of humor

Gamba skrev:

basmartin skrev:Man kan dela upp det så här, om man antar att den första tonen är ettan: 4/8 + 7/16 + 4/8 + 2/8.

=1.6875

Nej, +80

grenadier spelar vamp på en sextondel mindre (15/16) än de andra som spelar 4/4. så det går runt efter femton gånger.

edvin skrev:grenadier spelar vamp på en sextondel mindre (15/16) än de andra som spelar 4/4. så det går runt efter femton gånger.

15/16 + 11/16 snarare. Min förra uträkning stämde inte riktigt, men å andra sidan så spelar inte Larry (enligt vad jag hör) exakt lika varje gång. Reservation för fel, som vanligt. Nu räknade jag så här: 1 2 3 4 5 6 7 å så 1 2 3 4 5 å så. "å så" är 16-delar. Stämmer inte varje gång, men oftast...

kändes som jag fick ihop det med 1 2 3 4 1 2 (fjärdedelar) - 1 2 3 (sextondelar) sen 1 2 3 4 1 2 (fjärdedelar) - 1 2(sextondelar)

alltså "4/4 + 11/16 sen 4/4 + 10/16"


Började från 1.51 i låten, vad säger du basmartin? är jag helt ute och cyklar :p

bjorlin1 skrev:kändes som jag fick ihop det med 1 2 3 4 1 2 (fjärdedelar) - 1 2 3 (sextondelar) sen 1 2 3 4 1 2 (fjärdedelar) - 1 2(sextondelar)

alltså "4/4 + 11/16 sen 4/4 + 10/16"


Började från 1.51 i låten, vad säger du basmartin? är jag helt ute och cyklar :p

Fjärdedelarna vet jag inte hur du får in, antar att du menar åttondelar?

Delar man in det han spelar i två sektioner: E E, G E och D E E D E, E A Bb B, så är det sista alltid 11/16. Däremot den första biten verkar det som han varierar mellan 4/4, 7/8 och 15/16, enligt vad jag hör. Jag får inte det ena, andra eller tredje alternativet att stämma varje gång, nämligen. Grafen, eller någon annan som är grymmare än vad jag är på ojämna taktarter kan kanske flika in?

Hjärna är så klart bra, men hjärta är ännu bättre, och raka fyror är allra bäst.

basmartin skrev:

bjorlin1 skrev:kändes som jag fick ihop det med 1 2 3 4 1 2 (fjärdedelar) - 1 2 3 (sextondelar) sen 1 2 3 4 1 2 (fjärdedelar) - 1 2(sextondelar)

alltså "4/4 + 11/16 sen 4/4 + 10/16"


Började från 1.51 i låten, vad säger du basmartin? är jag helt ute och cyklar :p

Fjärdedelarna vet jag inte hur du får in, antar att du menar åttondelar?

Delar man in det han spelar i två sektioner: E E, G E och D E E D E, E A Bb B, så är det sista alltid 11/16. Däremot den första biten verkar det som han varierar mellan 4/4, 7/8 och 15/16, enligt vad jag hör. Jag får inte det ena, andra eller tredje alternativet att stämma varje gång, nämligen. Grafen, eller någon annan som är grymmare än vad jag är på ojämna taktarter kan kanske flika in?

Nej jag menar ärligt fjärdedelar 1.51 till 2.01

från 1.51 till 1.56 kan du räkna 4/4 11/16 sen hamnar han på E i sin nästa fras räkna ettan där 4/4 10/16 sen från början..?

skulle va kul om nån fick tag på facit låten skulle va fet att lira i trio

bjorlin1 skrev:

basmartin skrev:

bjorlin1 skrev:kändes som jag fick ihop det med 1 2 3 4 1 2 (fjärdedelar) - 1 2 3 (sextondelar) sen 1 2 3 4 1 2 (fjärdedelar) - 1 2(sextondelar)

alltså "4/4 + 11/16 sen 4/4 + 10/16"


Började från 1.51 i låten, vad säger du basmartin? är jag helt ute och cyklar :p

Fjärdedelarna vet jag inte hur du får in, antar att du menar åttondelar?

Delar man in det han spelar i två sektioner: E E, G E och D E E D E, E A Bb B, så är det sista alltid 11/16. Däremot den första biten verkar det som han varierar mellan 4/4, 7/8 och 15/16, enligt vad jag hör. Jag får inte det ena, andra eller tredje alternativet att stämma varje gång, nämligen. Grafen, eller någon annan som är grymmare än vad jag är på ojämna taktarter kan kanske flika in?

Nej jag menar ärligt fjärdedelar 1.51 till 2.01

från 1.51 till 1.56 kan du räkna 4/4 11/16 sen hamnar han på E i sin nästa fras räkna ettan där 4/4 10/16 sen från början..?

Fast där är det ju en goof, den den takten vid 1.51 är längre än alla andra gånger. I nästa fras är han ur synk med trummisen, de har inte riktigt samma 16-delsunderdelning, Larry ligger en liten aning före. Spännande! Är ju nästan som haverikommissionen detta.

du räknar fortfarande med basen under detta sen kommer du "i synk" med trummorna sista 4? takterna innan pianot kommer in igen sen kör han på samma baktakt tills ett lick vid 2.29 - 2.34 (var ju jävligt schysst för övrigt), efter det licket börjar han på en 4/4 ala grenadier till 7:56 då dom åter tar temat.

lyssna och diskutera rätt fel...?

att det skulle vara en 4/4 antar jag för han spelar väldigt annorlunda hela tiden och landar dom flesta ettor(trummisen och pianistens ettor), ser inget mönster på baktakt eller udda taktart under perioden 2:34-7:56, gör ni?

basmartin skrev:

edvin skrev:grenadier spelar vamp på en sextondel mindre (15/16) än de andra som spelar 4/4. så det går runt efter femton gånger.

15/16 + 11/16 snarare. Min förra uträkning stämde inte riktigt, men å andra sidan så spelar inte Larry (enligt vad jag hör) exakt lika varje gång. Reservation för fel, som vanligt. Nu räknade jag så här: 1 2 3 4 5 6 7 å så 1 2 3 4 5 å så. "å så" är 16-delar. Stämmer inte varje gång, men oftast...

för mig går det ihop kring det jag säger, plus att han själv förtäljer det i en intervju:

"On what’s going rhythmically in the Brad Mehldau Trio’s arrangement of Wonderwall:

Ballard: If we tell you, you’ll have to be killed.

Grenadier: I think it’s, I”m playing in 15. it’s minus a beat, but they stay in four, but eventually we hook up. It’s a long time… stay focused, and play against it… They’re playing in four and I’m not, eventually, there’s a common 1. I played loose… if you write it out, it eventually lines up… we haven’t played it so long."

KÄLLA-EDIT: http://blogs.ottawacitizen.com/2010/05/ ... f-ballard/

edvin skrev:

basmartin skrev:

edvin skrev:grenadier spelar vamp på en sextondel mindre (15/16) än de andra som spelar 4/4. så det går runt efter femton gånger.

15/16 + 11/16 snarare. Min förra uträkning stämde inte riktigt, men å andra sidan så spelar inte Larry (enligt vad jag hör) exakt lika varje gång. Reservation för fel, som vanligt. Nu räknade jag så här: 1 2 3 4 5 6 7 å så 1 2 3 4 5 å så. "å så" är 16-delar. Stämmer inte varje gång, men oftast...

för mig går det ihop kring det jag säger, plus att han själv förtäljer det i en intervju:

"On what’s going rhythmically in the Brad Mehldau Trio’s arrangement of Wonderwall:

Ballard: If we tell you, you’ll have to be killed.

Grenadier: I think it’s, I”m playing in 15. it’s minus a beat, but they stay in four, but eventually we hook up. It’s a long time… stay focused, and play against it… They’re playing in four and I’m not, eventually, there’s a common 1. I played loose… if you write it out, it eventually lines up… we haven’t played it so long."

KÄLLA-EDIT: http://blogs.ottawacitizen.com/2010/05/ ... f-ballard/

Ok

Här är mitt förslag 15/16 + 11/16 http://dl.dropbox.com/u/17394803/Wonder ... 1%3A16.mp3

Här är 15/16 http://dl.dropbox.com/u/17394803/Wonder ... 5%3A16.mp3

Om du undrar över dubbeltonen i slutet av andra klippet, så är det för att alla toner riffet spelar inte går in i en 15/16-takt.

Brad Mehldau Trio är en av den nutida jazzens mest avancerade konstellationer. Nyskapande är underdriften med stort N. Det är en intressant diskussion på ett sätt och på ett annat sätt inte alls – tycker jag.

Jag är en gehörsmusiker som saknar teoretisk musikutbildning på det plan som ligger i de rytmiskt mest avancerade områdena med udda taktarter.

När man börjar räknar taktslag uppdelat i 16-delar för att få ihop helheten till bättre förståelse så är jag rädd att man missar hela poängen med Mehldau och hans musik. Det är ju kul att resonera kring men för egen del får jag inte ut värst mycket.

Just den här låten gillar jag inte alls. Men väldigt många andra låtar som; Knives Out, 50 Ways To Leave Your Lover, Day Is Done, Granada etc, som Brad Mehldau plockat upp från popvärlden tycker jag håller enormt hög klass. Känslan för vad han försöker gestalta och ge publiken går för lätt förlorad när man teoretiserar under mikroskåp.

Musik är ju någonting mycket speciellt på det viset att den faktiskt ALDRIG, vill jag påstå, även om en titel varslar om något speciellt, föreställer ett bestämt skeende eller avbildar någonting med sådan säkerhet att när man hör en ny okänd låt genast utbrister; Hör! Den bästa beskrivningen av Rom i toner. Musik är ju inte på det sättet. Musik är i allra högsta grad abstrakt känsla och när den är som bäst upphöjd sådan.

Jag kommer mycket längre i min förståelse för Brad Mehldau och hans tankevärld om jag – BARA - lyssnar och - KÄNNER IN - helheten. Det finns en magi i de udda taktarterna som Mehldau är så mästerlig på att utöva. Det var Jorge Rossy, första trummise på Art OF The Trio-inspelningarna, som peppade Mehldau att börja spela exempelvis 7-takt på befintliga låtar. Rossy var redan sedan länge på plats och hade full kontroll. Men Mehldau jobbade länge på att få in de udda rytmerna i ryggraden för att bli fri att göra vad han ville, i allt övrigt, på klaviaturen. Han har i en intervju sagt att det tog honom ett år att erövra ett otvunget flyt i exempelvis 7/8, 7/4 etc. Att spela 5/4 är inte lika komplicerat men blir det lika fullt när man hör att han spelar den indelningen på standardlåten I Didn´t Know What Time It Was på Art Of The Trio Volume 1.

Vad jag menar med att känna in är följande;
på en platta med piansten Dave Grusin, som spelar en egen komposition Sun Song i 5/4, så hade jag haft problem att spela med genom räkningsövning: 1, 2, 3 + 1, 2, etc. Vad jag istället gjorde var att lyssna, om och om igen, tills låtens väsen, dess karaktär, sjönk in. När jag kom dit så blev det inga problem att spela 5/4 utan att jag ens behövde tänka på vad eller hur jag gjorde för att medverka.

Vet inte om ni håller med mig men att lyssna på exempelvis originalkompositione Unrequited, som Mehldau spelar på Volume 3 i Art Of The Trio-serien, så är det en väldigt komplicerad låt. Om man släpper strukturen och bara låter musiken flöda in så är det, enligt min uppfattning, en av de bästa jazzlåtar som skrivits. Jag har ingen aning om hur dom delar in den men en upplevelse är det att lyssna på låtens fina meloditema och otroliga pianoimprovisationer.
.

Det kan ju vara kul att veta vad det är också.

Vill inte vara spydig, men jag tycker att man ka göra skillnad på musik och analys!

Absolut kan man analysera också. Kan vara av stort intresse för många.

Jag ville bara ge min syn på saken och hur jag ser på musik.

En intressant historia från verkliga livet är denna; John Coltrane hade av en snubbe fått en notutskrift plankad från grammofon på ett solo som Scott LaFaro hade spelat in. Coltrane tog notbladet och frågade Scott om han kunde spela upp notbilden för honom. Scott blängde till på pappret och svarade: Är du inte klok!

Det är en helt annan sak att spela direkt ur sinnet än att läsa en ytterst komplicerad utskrift. Den verkliga musiken uppstår ju i händerna utan hjälp av noter.
.

Han håller 4/4 + 11/16 under hela introt plus A-delen, när han kommer in i A-delen igen vid solot återgår han till 4/4 + 11/16 fram t.o.m 2.18 där han spelar en 4/4 + 5/8 och sen gradvis övergår till att spela fritt. Första tonen i introt är inte en etta utan andra sextondelen i takten.

Han spelar inte riffet exakt likadant varje gång men metern är konstant.

Grafen skrev:Han håller 4/4 + 11/16 under hela introt plus A-delen, när han kommer in i A-delen igen vid solot återgår han till 4/4 + 11/16 fram t.o.m 2.18 där han spelar en 4/4 + 5/8 och sen gradvis övergår till att spela fritt. Första tonen i introt är inte en etta utan andra sextondelen i takten.

Han spelar inte riffet exakt likadant varje gång men metern är konstant.

Ah, utgick från att han började på ettan. Tack för att du flikade in!

http://www.slicklick.com/

Detta är vad som händer.

Det där gillade jag. Orkar aldrig räkna, men kände hur räkorna funkade efter något varv. Så länge man inte försöker räkna sig fram till hur det funkar tycker jag inte det är så mycket svårare att hänga med i än Pink Floyds Money...

fieldflower skrev:Det där gillade jag. Orkar aldrig räkna, men kände hur räkorna funkade efter något varv. Så länge man inte försöker räkna sig fram till hur det funkar tycker jag inte det är så mycket svårare att hänga med i än Pink Floyds Money...

orkar inte räkna ?
finns ju miniräknare

KontraKurt skrev:Brad Mehldau Trio är en av den nutida jazzens mest avancerade konstellationer. Nyskapande är underdriften med stort N. Det är en intressant diskussion på ett sätt och på ett annat sätt inte alls – tycker jag.

Jag är en gehörsmusiker som saknar teoretisk musikutbildning på det plan som ligger i de rytmiskt mest avancerade områdena med udda taktarter.

När man börjar räknar taktslag uppdelat i 16-delar för att få ihop helheten till bättre förståelse så är jag rädd att man missar hela poängen med Mehldau och hans musik. Det är ju kul att resonera kring men för egen del får jag inte ut värst mycket.

Just den här låten gillar jag inte alls. Men väldigt många andra låtar som; Knives Out, 50 Ways To Leave Your Lover, Day Is Done, Granada etc, som Brad Mehldau plockat upp från popvärlden tycker jag håller enormt hög klass. Känslan för vad han försöker gestalta och ge publiken går för lätt förlorad när man teoretiserar under mikroskåp.

Musik är ju någonting mycket speciellt på det viset att den faktiskt ALDRIG, vill jag påstå, även om en titel varslar om något speciellt, föreställer ett bestämt skeende eller avbildar någonting med sådan säkerhet att när man hör en ny okänd låt genast utbrister; Hör! Den bästa beskrivningen av Rom i toner. Musik är ju inte på det sättet. Musik är i allra högsta grad abstrakt känsla och när den är som bäst upphöjd sådan.

Jag kommer mycket längre i min förståelse för Brad Mehldau och hans tankevärld om jag – BARA - lyssnar och - KÄNNER IN - helheten. Det finns en magi i de udda taktarterna som Mehldau är så mästerlig på att utöva. Det var Jorge Rossy, första trummise på Art OF The Trio-inspelningarna, som peppade Mehldau att börja spela exempelvis 7-takt på befintliga låtar. Rossy var redan sedan länge på plats och hade full kontroll. Men Mehldau jobbade länge på att få in de udda rytmerna i ryggraden för att bli fri att göra vad han ville, i allt övrigt, på klaviaturen. Han har i en intervju sagt att det tog honom ett år att erövra ett otvunget flyt i exempelvis 7/8, 7/4 etc. Att spela 5/4 är inte lika komplicerat men blir det lika fullt när man hör att han spelar den indelningen på standardlåten I Didn´t Know What Time It Was på Art Of The Trio Volume 1.

Vad jag menar med att känna in är följande;
på en platta med piansten Dave Grusin, som spelar en egen komposition Sun Song i 5/4, så hade jag haft problem att spela med genom räkningsövning: 1, 2, 3 + 1, 2, etc. Vad jag istället gjorde var att lyssna, om och om igen, tills låtens väsen, dess karaktär, sjönk in. När jag kom dit så blev det inga problem att spela 5/4 utan att jag ens behövde tänka på vad eller hur jag gjorde för att medverka.

Vet inte om ni håller med mig men att lyssna på exempelvis originalkompositione Unrequited, som Mehldau spelar på Volume 3 i Art Of The Trio-serien, så är det en väldigt komplicerad låt. Om man släpper strukturen och bara låter musiken flöda in så är det, enligt min uppfattning, en av de bästa jazzlåtar som skrivits. Jag har ingen aning om hur dom delar in den men en upplevelse är det att lyssna på låtens fina meloditema och otroliga pianoimprovisationer.
.

Kan bara instämma i ovanstående, helt och fullt