PrataBas

Jag har haft stålsträngar för många år sen, bytte till hybridsträngar (stål/nylon) när jag började slapa mer frekvent. Har sen gått vidare till helsyntetiska och har nu återgått till stålsträngar för att de nylonsträngar jag har inte duger till så mycket mer än slap, bra ljud och fantastiskt lättspelade men murrigt och diffus ton när man spelar fingerspel och försöker "finlira". Jag har nu strängat den med Blast cult low life som ska vara en slap vänlig, mjuk stålsträng problemet är bara att jag blir helt slut efter att slapat ett par låtar! Har jag tappat tekniken eller blivit bortskämt efter flera år med mjuka syntetsträngar? Vad kö ni för strängar? Tips på allround för både slap och fingerspel mottages tacksamt!

Kom just på att jag dryftat detta förr...

http://pratabas.se/viewtopic.php?f=25&t=81066" onclick="window.open(this.href);return false;

Jag har löst problemet med att ha två "doghouses": en med Evah Pirazzi Weich (finkontran) och en med Silver Slaps (fulkontran).

Svårt att tipsa. En sträng som är grym på en bas kan vara stiff på en annan... Men om du slappar ska du nog som grundregel leta bland sena, syntet eller stål/hybrid med extra lågt tryck. För länge sen träffade jag med en kontrafixare som pratade sig varm över att sätta in en träklack nertill vid staklet, för att minska strängvinkeln över stallet, med sänkt strängtryck som effekt.

Dáddario stålsträngar, funkar bra för mig som är en elbasist som fuskar med kontran så fort jag kommer åt. Jag tycker de är väldigt prisvära.

Det kanske får bli två kontror, en renodlad slap kontra och en för "vanligt" spel, inte helt lätt att kombinera detta verkar det som. Det går ju att slap spela på de stålsträngar jag har på nu men man har ju onekligen blivit bortskämd med syntetsträngarna, är liksom inget problem med ett 2 timmars gig..

Jag har ingen som helst erfarenhet av slapspel, men jag undrar, om detta kan vara en idé:

I den klassiska repertoaren spelar man ofta solostycken på speciella strängar i hög stämning, Fiss-H-E-A ("solostämning").
Det ger mer briljans.
Om man har nerstämda solostränger, alltså vanlig E-A-D-G, för slapspel blir det kanske mjukare og snällare mot fingrarna.
Sen kan man stämma upp i solostämning (strängens normala spänning) igen för fingerspelet.

Kanske värd ett försök?

Hur är det med Velvets strängar då? Anima eller Garbo. Dom låter ju grymt till pizz och torde vara någorlunda lättslappade.