Helt rätt, Phear, det kan det naturligtvis vara också. Det är ju som sagt "vinklarna" hos strängen, på ÖMSE SIDOR OM sadeln, som bildar fenomenet eller hur. Det forskas vääääldigt lite om detta fenomen faktist, både inom gitarr och bas, härav alla dessa påfund (mest inom gitarr dock) som Earvana sadlar, TrueTemperament och (jag gör korstecken med fingrarna) Buzz Feiten Tuning system. Det slog mig först efter att ha använt huvudlösa basar efter ett tag med double ball end system. Det är inte för trögt eller spännt att trycka ner första banden, och de går aldrig i heller upp i pitch. Någonsin, oavsett vilken gauge man använder.
Alltså, hur lång och vilken vinkel strängarna har bakom både stall och sadel, spelar visst då roll för själva tension, och hur spännt och "stiff" en sträng känns. Det kan man inte tro i första taget. Ta en vanlig P-bas eller J-bas, sätt en vänster hals på den, och sätt tjocka e-strängen på den stämskruv som ligger längst bort i stället, och känn efter. Man kan stämma upp den på annat sätt men så fort den sätts i svängning så märks skillnaden, när man spelar och fingrar (frettar) på den. Om än väldigt lite. Men klart märkbart för den som spelar. På gitarr är effekten tydligare och märks när man böjer töjer strängarna - de lägsta då bara - och använder svaj. Märk väl, på strängarna "i mitten" spelar detta föga roll eftersom där är avstånden bakom sadeln, och vinkeln någorlunda samma oavsett vänsterhals och högerhals.
Om man sätter en kapo på basen vid första bandet (vem gör det?) på en bas med sadel, och in i en stämapparat, så om man kollar så kan pitchen vara liiiite för hög ett tag. Vänta 10-15 minuter och sedan, läs av stämapparaten igen...
