PrataBas

Synpunkter på sk. dead strings, och då menar jag roundwound som inte bytts på lääänge och spelats myyyyycke. Jag tycks gilla dem men vet inte riktigt varför. Särskilt Sadowsky Modern 5 med emg låter coolt.

Gillar egentligen inspelade strängar, men om jag märker att basen stämmer ur sig när jag spelar så är det dags att byta. Annars brukar jag byta inför gig. Eftersom jag inte har gig så ofta så funkar det för mig.
I mars hade jag 3 gig på två helger och bytte strängar en vecka innan första giget. Dessa strängar har suttit kvar fram till några dagar innan senaste giget som var i i onsdags. Då var det dags för nytt strängbyte. Anledningen var just att basen inte höll sig stämd.
Nästa planerade byte blir inför studion efter jul.

Gillar döda strängar, byter först om de börjar stämma om sej eller så. Brukar ha dom ett par år. Har ett par flats på en bas som hängt med i sådär en 15 år, kanonljud!
Men så föredrar jag också ett middigt ljud.

Tänkte precis göra en tråd om detta

Jag älskar när strängarna har stabiliserat sig/dött. De blir förutsägbara och jag känner att en viss "mojo" infinner sig. Billigt blir det också. Jag använder dr high-beams och brukar använda dem flitigt drygt ett halvår innan jag byter ut dem.
Jag spelar en hel del flageoletter och en del slap och strängarna behåller tillräckligt med "skärpa" för att det ska funka.
Ibland undrar jag om jag skulle prova flats på huvud-basen för att slippa in-nötningen

Sedan möter man folk som byter strängar varje kvart som förkastar inspelade strängar men det måste ju bli väldigt dyrt att hålla strängarna förutsägbara genom att byta dem så ofta? Är det värt det?

Sedan vill man ju inte att strängarna blir smutsiga och äckliga. Det är ju bara vidrigt och det påverkar spelbarheten negativt.

Zombie-strängar for the win!

Det beror väl på ljudideal? Jag gillar inte zinget och fnisseldiskanten hos nya stålsträngar, mina favoriter är ordentligt inspelade nickelsträngar.