Massa diskant i flatspunna!

[hitman]

Jag minns ännu hur jag som pojkvasker, 17 år och knappt torr bakom öronen, för första gången upptäckte rundspunna strängar. Min Fender P-bas levererades med flats, och när en punkbasist lånat den och lyckats spela av E-strängen (!) så gick jag till Hagströms för att köpa nya.

Visste inte att det fanns olika sorters strängar men nu fick jag ju äntligen det ljud jag längtat efter. Pianoliknande med massor av diskant, nu lät jag (nästan) som Bruce Foxton (the Jam) eller Entwistle. Njöt i någon vecka, tills min handsvett dödat tonen. Förde sedan en kamp i decennier (kokade, dränkte i T-sprit osv) för att försöka hålla liv i strängar till dess jag fick råd köpa nya.

Men ju gubbigare jag blivit desto mindre diskant vill jag ha. Så till slut tog jag ett stort kliv tillbaka i tiden och bytte till flatspunna, Rotosound Jazz bass 77 på min tele-hpd och begagnade Ernie Ball Group II på min P-bas. Och jag har ju fortfarande diskantrikt ljud, nu utan finger-oljud, och med mer kropp i tonen. Låter kanon!

Märkligt! Har jag bara blivit gubbe, eller beror det på att min Reidmar är så mycket bättre än de stärkare Acoustic, fender Bassman, Sound City, Hagström och allt vad det varjag spelade på förr?

[Mr Spock]

Det är flimmerhåren som checkat ut.