Ibanez Musician MC900 - 1979
Beskrivning: Den här basen är kanske Ibanez mest berömda bas. Den användes under 80-talet bland annat av Sting (Police), Adam Clayton (U2) och Alex Blake (Manhattan Transfer). John McVie (Fleetwood Mac) kan ses spela på den åttasträngade varianten. Den jag har är en lite ovanligare färg MC900-NT (natural). De flesta som man hittar begagnat är MC900-DS (dark stain) där kroppen färgats. Jag gillade aldrig hur DS basarna såg ut, så jag vart riktigt glad när jag fick tag på denna, från England.
MC900 är en aktiv bas med två single coil mikrofoner, volym, boost, trebands EQ, mikswitch (hals/båda/stall) och aktiv/passiv switch. Kroppen är en ask/mahogny sandwich med en genomgående valnöt/lönn hals, 34 tum, med 22 band. Halsen har stålstänger under greppbrädan som skall ta bort döda punkter på halsen och mycket bra stämskruvar. Basen väger 600g mer än den passiva varianten och landar på 5.1 kg.
Den har batteriet sittande under en lucka med sju (7) skruvar, så det är kanske inte så konstigt att man lade till en aktiv/passiv switch. Om batteriet tar slut mitt i en konsert så kan man i alla fall fortsätta utan att behöva byta batteri. Nivån ut är dock lägre, så det gäller att ha någon volymknapp som inte är maxad i signalkedjan då. På senare modeller av Musician basar så finns det en separat batterilucka.
Ljud: MC900:an är kanske mest känd för sin mångsidighet i att kunna forma ljudet med den trebandiga EQn och boost. Det är den första basen som jag har provat där jag kunnat överstyra preampen i basen. Om man skruvar upp extra bas på EQn och vrider på boosten så distar den, inte helt fel heller.
Trots att det är en aktiv bas, så surrar den märkbart i aktivt läge. Jag har en dimmer på en 300W lampa i det rummet där jag testade, så det kan vara den som spökar. Det kan också vara att elektroniken börjar bli gammal. Annars så är den riktigt go. Den genomgående halsen ger bra sustain och det finns mycket gott att hämta I tonväg från denna bas.
Känsla: Som de andra Ibanez basarna från den här tiden så har den en väldigt skön hals att spela på. 43 mm vid första bandet, och 22 mm tjock (21 mm vid andra bandet, den tjocknar lite mot huvudet). Halsen är lackad, som det var på sjuttio- och åttiotalet.
Slutligen: En jäkligt bra bas, skön att spela på, med god variation i tonmöjligheterna. Det är inte förvånande att den kanske är Ibanez mest berömda bas. Den skulle nog inte sälja lika bra idag ny, då alla är vana vid lättare basar och smalare halsar. Men jämfört med en Soundgear bas så är det här något annat. En riktig guldklimp tycker jag. Den enda reservationen är kanske åldern på elektroniken.