Ok…bandsituationen förändrades för itash, och jag fick möjligheten att köpa hans Bass VI. Eftersom det handlar om samma exemplar, fortsätter jag här recensionen utifrån egna upplevelser:
Fender Bass VI
Bass VI var Fenders tredje basmodell efter Precisionmodellen och Jazzbasen. Den introducerades 1961 som ett svar på Danelectros UB-2, som kommit redan 1956. De sexsträngade ”basgitarrerna” (stämda E-E, en oktav lägre än vanliga gitarrer) användes vid denna tid huvudsakligen för tic-tacspel – ett komplement till kontrabasen som i såväl live- som studiosammanhang fortfarande var vanligast.
Genom musiker som Jet Harris tog Bass VI steget från kompinstrument i skymundan till leadinstrument i strålkastarljuset. 60-talshits som ”Besame me mucho” och ”Diamonds” tycktes befästa Bass VI etablering i instrumentparken. Men så blev det inte. Modellen nådde aldrig några stora försäljningsframgångar: Bass Vi tillverkades med små förändringar fram till 1975, då modellen slutligen lades ned. Därefter har VI-modellen återuppstått vid två tillfällen: som japan-reissue 1995 och som Custom Shopmodell 2006.
I musikerkretsar är det främst inom postpunk/new wave som Bass VI rönt uppskattning; Robert Smith i The Cure trakterar sedan många år en sexsträngad ”bas” och Cocteau Twins färgar också ljudbilden med en Bass VI.
2013 satsar Fender stort på VI-modellen; med såväl en CIJ-modell som en Pawn Shopvariant är det nu dags att frälsa massorna.
Fender Pawn Shop Bass VI
Made in Mexico har i mina ögon varit liktydigt med slarvigt hopsatta instrument, vassa bandändar och dassiga lacker. När jag härförleden kom över en Jaguargitarr MIM 2012, kunde jag glädjande nog konstatera att Fender Mexico tycks ha fått ordning på sina kvalitetsproblem. Fender Pawn Shop Bass är en klassprodukt från topp till tå, och särskilt utmärkande är den vackra lacken.
Frågor på det?
Some hard facts:
Kropp: Ask
Hals: Lönn med rosewoodbräda
Mensur: 30”
Halsbredd: 42 mm vid halssadeln
Halsprofil: C
Pickuper: 2 st ”Special Design Hot Single-coil Jaguar”, I stalläge 1 st “JZHB Humbucking”
Humbuckern i stalläge har retat många puritaner. Vill man ha en Bass VI mera trogen originalet, finns CIJ-modellen att tillgå. I mitt tycke bidrar humbuckermicken med ett fylligare – och kanske modernare – sound, vilket är positivt.
Den stora besvikelsen ligger enligt min uppfattning i strängvalet. Original-VI:an var strängad med flats 025-095. Påpassligt(?!) inför återintroduktionen av VI-modellen har Fender slutat tillverka dessa strängar. Istället levereras Pawn Shop VI med D´Addarios Nickel Plated Steel 024-084. DET gör skillnad på ljudet vill jag lova – till det sämre! De musikanter som redan hunnit specialbeställa ett (dyrt) set 025-095 vet för övrigt att berätta att det är först med de tjockare strängarna som en fullvärdig intonering blir möjlig. Hur tänkte ni här, Fender?
Som en ”spin-off” på strängvalet har ett seglivat rykte fått spridning: halsarna är för klena för de tjocka ”originalsträngarna”. Jag har inte kunnat skönja några halsproblem. Sant är i o f s att CIJ-modellen är utrustad med dubbel truss rod, medan MIM har enkel dito - precis som ursprungsmodellen, tillverkad i 14 år utan kommentarer om svaga halsar…
Sammanfattningsvis
Jag tror aldrig jag haft så roligt med ett nytt instrument som med detta.
Faktum är att det tog mig två veckor att ens komma så långt som till att plugga in gynnaren i stärkaren. Två veckor av idogt spelande!
Det händer att jag komponerar en och annan låt, och då gör jag det på bas. Ofta leder detta till att jag som autodidakt musikant i slutänden hamnar i bryderier om vad som skall betraktas som gitarr- respektive basslingor/-arr. Bass VI gör det otroligt mycket lättare att hitta skiljelinjen mellan de båda instrumenten IMO.
Till den som har ett öppet sinne och pengar över rekommenderar jag helhjärtat ett nytillskott i form av en Bass VI. Med strängbyte med i beräkningarna finns det ingen som helst anledning att rygga för den mexikanska Pawn Shopmodellen.
Men…är det då en bas eller gitarr…?
Denna (i mitt tycke akademiska) frågeställning har vållat mycket diskussion på TalkBass. Min personliga mening är att den är varken det eller det andra: lämpligast bör den nyttjas som ett underbart tillskott i ljudbilden. Med detta sagt, måste också envar själv värdera användbarheten i relation till musikstil, sättning etc etc.
(Till nöds kan den såklart användas som bas – med en stringspacing extremt illa anpassad för fingerspel. Till nöds kan den såklart användas som gitarr – youtube är fullt av sekvenser på hur gitarrister misshandlar VI:s med sina power chords. Eller för att uttrycka det mera diplomatiskt:
It sounds good when strummed too but standard chords take on a completely different dynamic, as the harmonic overtones are strangely different to a regular guitar. Even two string chords sound full so it really does have a unique sound.)
________________________________________