Är du vintage?!

[Svensson]

Ja, alla vet nog ungefär hur det är med det ena och det andra. Hoppas bara att någon fått ut något. Jag har det i alla fall.

[Simon Andersson]

Men tänk gärna på vad du skriver. Du har ingen som helst aning om hur mitt liv ser ut. Tänk om jag skulle vara en rullstolsbunden med CP-skada som därför inte har några relationer? Hur skulle det kännas då tror du?

fråga johannes. han tycker ju alla som inte kan tolka hans ironiska inlägg för autister. ironi eller inte, det är väl nervärderande om nåt...

Ååååååh, jag vill vara med och käfta!

här är jag =)

[blackparkas]

Jo, det jag tänkte var ju att jämföra hur en t.ex. 64:a ser ut idag och hur en sproilans ser ut om 35-40 år.
Hur lacken ser ut är väl inte så väsentligt tycker jag men övriga aspekter.


Ja, jag har testat Squier... någon gång för mycket...

[Svensson]

Jag ser fram emot när vi alla är 60+ och sitter här och käbblar om huruvida man kan klassa 2000-tals basar som vintage.

[blackparkas]

Men pollen säger det mesta ändå måse jag säga...

[MALA]

Fast det blev inte mycket Hagström diskuterat

[Geddan]

Snyggt eller inte snyggt har väl knappt varit en issue.
Vad som är en issue är väl att om tex den här basen vore till salu:

så skulle den kosta, om vi bortser vem som ägt den, säkerligen mellan 75 och 100 lakan.
Är det värt det?

[blackparkas]

Är inte det där en relic-yxa?

Om det är värt det beror väl på. Men... nja, jag måste säga att när det gäller att tjacka instrument som ska gå att spela på osv, då drar jag nog min gräns runt 40lök. Se´n skulle jag inte våga ha med mig den någonstans och knappt ha den hemma så då får det vara.
Det måste gå att använda grejerna.

EDIT: MEN skulle jag haft obegränsat med resurser, då skulle jag absolut tycka det är värt det, och jag skulle använda den.

[Makten]

Jo, det jag tänkte var ju att jämföra hur en t.ex. 64:a ser ut idag och hur en sproilans ser ut om 35-40 år.
Hur lacken ser ut är väl inte så väsentligt tycker jag men övriga aspekter.

Vilka aspekter? Det jag menade var just att en modern bas kommer att vara betydligt mindre sliten om 35-40 år än vad en 64:a är idag, eftersom plastlacken är enormt mycket slitstarkare. Antagligen använder man oftare krom än nickel också, vilket knappt åldras heller.
Personligen tycker jag att cellulosalack åldras och slits på ett trevligare sätt, men ibland blir det lite väl... Som Stings bas där t ex. Den är närmare vrak än bas i mina ögon.

Ja, jag har testat Squier... någon gång för mycket...

Var det länge sen så förstår jag dig. Eller om det var en "Affinity". Men de nya ur standardserien är riktigt skapliga.

[bootsy]

Snyggt eller inte snyggt har väl knappt varit en issue.
Vad som är en issue är väl att om tex den här basen vore till salu:
så skulle den kosta, om vi bortser vem som ägt den, säkerligen mellan 75 och 100 lakan.
Är det värt det?

Nja, jag tror faktiskt inte att den skulle bli riktigt så dyr (om inte Sting ägt den vill säga). Det där är en sen SCPB-modell, 56-a om jag inte missminner mig. De är inte HELT ovanliga och betingar faktiskt oftast ett något lägre pris än 57-60 års P-basar. Den är rejält sliten, dessutom tror jag inte att den är helt original, vilket lär bidra till ett mer "lagom" prisläge. Men 50-60 lax skulle det nog bli.
De riktigt rubbade priserna inträffar med tidiga jazzbasar i udda färger, t ex en '61:a i Shell Pink med matching headstock. Då får man lätta rejält på det berömda lädret...

[Geddan]

Jo, det jag tänkte var ju att jämföra hur en t.ex. 64:a ser ut idag och hur en sproilans ser ut om 35-40 år.
Hur lacken ser ut är väl inte så väsentligt tycker jag men övriga aspekter.

Vilka aspekter? Det jag menade var just att en modern bas kommer att vara betydligt mindre sliten om 35-40 år än vad en 64:a är idag, eftersom plastlacken är enormt mycket slitstarkare. Antagligen använder man oftare krom än nickel också, vilket knappt åldras heller.
Personligen tycker jag att cellulosalack åldras och slits på ett trevligare sätt, men ibland blir det lite väl... Som Stings bas där t ex. Den är närmare vrak än bas i mina ögon.

Ja, jag har testat Squier... någon gång för mycket...

Var det länge sen så förstår jag dig. Eller om det var en "Affinity". Men de nya ur standardserien är riktigt skapliga.

Som jag skrev i en annan tråd om att jag testade ett antal "Fendrar" i en butik med idel väljusterade basar; Det jag skulle tjackat där var en P-bas och en Jazz Made in Mexico, i konurrens med USA Fendrar i prisklassar runt 20-30´000.
Så för mig är bollen defenitivt hemma, men för flertalet här inne är det viktigaste vad som står på huvudet.
Kanske en kontroversielll åsikt, men erkänn att det är så!

Edit: Jag trodde Stings P-bas var en orginal 51:a.
Jag har bara hört det ryktesvägen så jag utgick ifrån det.

[blackparkas]

Jo, det jag tänkte var ju att jämföra hur en t.ex. 64:a ser ut idag och hur en sproilans ser ut om 35-40 år.
Hur lacken ser ut är väl inte så väsentligt tycker jag men övriga aspekter.

Vilka aspekter? Det jag menade var just att en modern bas kommer att vara betydligt mindre sliten om 35-40 år än vad en 64:a är idag, eftersom plastlacken är enormt mycket slitstarkare. Antagligen använder man oftare krom än nickel också, vilket knappt åldras heller.
Personligen tycker jag att cellulosalack åldras och slits på ett trevligare sätt, men ibland blir det lite väl... Som Stings bas där t ex. Den är närmare vrak än bas i mina ögon.

Ja, jag har testat Squier... någon gång för mycket...

Var det länge sen så förstår jag dig. Eller om det var en "Affinity". Men de nya ur standardserien är riktigt skapliga.

Som jag skrev i en annan tråd om att jag testade ett antal "Fendrar" i en butik med idel väljusterade basar; Det jag skulle tjackat där var en P-bas och en Jazz Made in Mexico, i konurrens med USA Fendrar i prisklassar runt 20-30´000.
Så för mig är bollen defenitivt hemma, men för flertalet här inne är det viktigaste vad som står på huvudet.
Kanske en kontroversielll åsikt, men erkänn att det är så!

Edit: Jag trodde Stings P-bas var en orginal 51:a.
Jag har bara hört det ryktesvägen så jag utgick ifrån det.

Nu tycker jag du börjar låta som Makten Gäddan.
Men visst har jag träffat på MIM-basar som har känts som om de blivit nedsänkta från himlen. DOCK så har jag träffat på fler USA-Fendrar som varit trevliga än MEX dito.

Men jag tycker inte om att du börjar låta som Makten. Att din insikt är den sanna vägen. Som jag tyckt Makten kanske inte medvetet låtit, men dock.


BTW: Är det du som tagit bilden Gäddan?

[Geddan]

Nu tycker jag du börjar låta som Makten Gäddan.
Men visst har jag träffat på MIM-basar som har känts som om de blivit nedsänkta från himlen. DOCK så har jag träffat på fler USA-Fendrar som varit trevliga än MEX dito.

Men jag tycker inte om att du börjar låta som Makten. Att din insikt är den sanna vägen. Som jag tyckt Makten kanske inte medvetet låtit, men dock.


BTW: Är det du som tagit bilden Gäddan?

Jag vill inte hävda att jag sitter inne med sanningen.
Men jag vill hävda att flertalet basister, inklusive dig själv, hellre handlar utifrån vad märket säger än hur basen låter/känns.
Har jag fel?

Nee.. Jag hade inte så bra platser.
Märk att jag fick biljetter på onsdagens konsert, innan extrakonserten annonserats.

Expressens bild, som täckte ett helt uppslag i torsdags, är riktigt maffig!!
Gillar den http://www.expressen.se/noje/1.819142/t ... ce-ar-less

Stewart är CHEEEEF!
Fy fasen va grym har e!
Han var behållningen med stort B.
Vilken närvaro! Vilket fokus och vilket spel.
Hans spelstil är minst sagt avig och väldigt kul att se.

[Makten]

Men jag tycker inte om att du börjar låta som Makten. Att din insikt är den sanna vägen. Som jag tyckt Makten kanske inte medvetet låtit, men dock.

Det finns ingen sann väg, men man måste ju få ha en annorlunda åsikt och stå för den.

[MALA]

Jodå, Sannvägen ligger i Tvååker om man Googlar

[fieldflower]

Jodå, Sannvägen ligger i Tvååker om man Googlar

Pyttsan, inte ens där kunde de tydligen bestämma sig för ena eller andra åkern...

/Ff

[MALA]

Jodå, Sannvägen ligger i Tvååker om man Googlar

Pyttsan, inte ens där kunde de tydligen bestämma sig för ena eller andra åkern...

/Ff

Jodå, man beslöt sig för att båda var lika bra och slöt fred. Nog om detta, nu ska jag ut och dricka pilsner med polarna. Gooood natt

[fieldflower]

Jodå, Sannvägen ligger i Tvååker om man Googlar

Pyttsan, inte ens där kunde de tydligen bestämma sig för ena eller andra åkern...

/Ff

Jodå, man beslöt sig för att båda var lika bra och slöt fred. Nog om detta, nu ska jag ut och dricka pilsner med polarna. Gooood natt

Tänkte skriva nåt bitande tillbaka om obeslutsamhet e.dyl, men det blir ju så vackert om man ser det så att den sanna vägen är att se varandras åsikter som fullvärdiga sina egna och inse att den sanna vägen är bred, inte rak...

Fast vintage är kul...

/Ff

[Svensson]

Men djävlar vad fin den är!

[Geddan]

Men djävlar vad fin den är!

Håller defenitivt med!
Om det var Sting-basen vi pratar om?!

Jag skulle kunna tänka mig att ge en 10´000 för den.
Om budgivningen hamnar högre släpper jag den.

[Svensson]

Men djävlar vad fin den är!

Håller defenitivt med!
Om det var Sting-basen vi pratar om?!

Jag skulle kunna tänka mig att ge en 10´000 för den.

Ja, det var den jag menade!

[BBQV]

Jag trodde Stings P-bas var en orginal 51:a.
Jag har bara hört det ryktesvägen så jag utgick ifrån det.

Jag vet inte om det där är förlagan till Fenders Stingsignature eller om det är en nytillverkad stand in, men om den är The real deal så är det en -54 eller senare eftersom avfasningen för högerarmen inte fanns tidigare...

Och, bara för att lägga mig i vintagediskussionen, min P -65:a känns och låter bättre än alla nytillverkade basar jag provat. Om den är bättre byggd vet jag inte, men den är fullt spelbar efter dryga 40 år vilket ger en hint om att den iallafall inte är dåligt byggd...

MEN, och det är ett stort men, om den är prisvärd är en helt annan diskussion. Den är irreversibelt moddad (en fräsning under stallet) och omlackad (t.o.m. på greppbrädan!), så det är inget för samlarna, dessutom är den tillverkad fyra månader efter försäljningen till CBS vilket ytterligare sänker värdet. I en livesituation skulle jag inte heller kunna höra skillnad mellan den och en Squier eller en mexare.

Är det då motiverat att lägga upp 25 000 kr för den? Enligt mig så är svaret självklart ja, jag har ju redan gjort det. Och helt frivilligt dessutom! För mig är den alltså prisvärd eftersom jag värderar känslan och historien (eller Mojon) så högt. Om man ser till vad den används till och hur ofta etc. så är det inte försvarbart, men jag känner inte att jag behöver försvara min ståndpunkt eftersom det är en grej mellan mig och min plånbok...

Jag förstår Maktens ståndpunkt till fullo även om jag inte håller med honom. Jag har bara en bas som jag inte byggt själv och den är raka motpolen till dem. Jag tycker inte att nå'n av dem är ett dåligt instrument (då skruvar jag isär dem igen), men de är inte lika fulla av mojo. De låter och känns bra, men är inte lika inspelade och sköna att spela på. Jag gillar dem också, men det finns en dimension som bara tid kan åstadkomma. Den dimensionen får man antingen betala för eller åstadkomma själv.

Den dimensionen är på nå't sätt kärnan i vintagebegreppet för mig och det är det man har att ta ställning till, betala eller skapa själv. Det finns inget generellt rätt eller fel, det är ett personligt ställningstagande av samma dignitet som Finns Gud?, Är rött snyggt?, Är det rätt att äta kött eller Finns det aliens?

[Geddan]

Jag trodde Stings P-bas var en orginal 51:a.
Jag har bara hört det ryktesvägen så jag utgick ifrån det.

Jag vet inte om det där är förlagan till Fenders Stingsignature eller om det är en nytillverkad stand in, men om den är The real deal så är det en -54 eller senare eftersom avfasningen för högerarmen inte fanns tidigare...

Och, bara för att lägga mig i vintagediskussionen, min P -65:a känns och låter bättre än alla nytillverkade basar jag provat. Om den är bättre byggd vet jag inte, men den är fullt spelbar efter dryga 40 år vilket ger en hint om att den iallafall inte är dåligt byggd...

MEN, och det är ett stort men, om den är prisvärd är en helt annan diskussion. Den är irreversibelt moddad (en fräsning under stallet) och omlackad (t.o.m. på greppbrädan!), så det är inget för samlarna, dessutom är den tillverkad fyra månader efter försäljningen till CBS vilket ytterligare sänker värdet. I en livesituation skulle jag inte heller kunna höra skillnad mellan den och en Squier eller en mexare.

Är det då motiverat att lägga upp 25 000 kr för den? Enligt mig så är svaret självklart ja, jag har ju redan gjort det. Och helt frivilligt dessutom! För mig är den alltså prisvärd eftersom jag värderar känslan och historien (eller Mojon) så högt. Om man ser till vad den används till och hur ofta etc. så är det inte försvarbart, men jag känner inte att jag behöver försvara min ståndpunkt eftersom det är en grej mellan mig och min plånbok...

Jag förstår Maktens ståndpunkt till fullo även om jag inte håller med honom. Jag har bara en bas som jag inte byggt själv och den är raka motpolen till dem. Jag tycker inte att nå'n av dem är ett dåligt instrument (då skruvar jag isär dem igen), men de är inte lika fulla av mojo. De låter och känns bra, men är inte lika inspelade och sköna att spela på. Jag gillar dem också, men det finns en dimension som bara tid kan åstadkomma. Den dimensionen får man antingen betala för eller åstadkomma själv.

Den dimensionen är på nå't sätt kärnan i vintagebegreppet för mig och det är det man har att ta ställning till, betala eller skapa själv. Det finns inget generellt rätt eller fel, det är ett personligt ställningstagande av samma dignitet som Finns Gud?, Är rött snyggt?, Är det rätt att äta kött eller Finns det aliens?

Ja, va säger man?
Kan man annat än respektera en sådan åsikt till 100 %?!

[blackparkas]

Amen Broder BBQ!

Gäddan: Visst är jag aningens märkesfixerad, men jag tycker jag bättrat mig!
OCH jag skulle aldrig köpa en "riktig" Fender som inte kändes bra. Iofs så köpte jag ju Illerns P-bas osedd och otestad, men det var en chansning och den är ev. till salu snart igen.

Lite anledningen till att jag inte vill ha just Squier är ju att det kanppt är någon prisskillnad mellan en Squier och en mex-Fender.
Och jag anser mig ha råd med de få pengar som skiljer. Varför köpa en låtsas när man kan köpa en "riktig?"
+ Att de flesta Mex-basar, trots justeringsbrist har känts, i mina händer, som att de varit bättre än de flesta Squier jag testat.

[Makten]

Ja, va säger man?
Kan man annat än respektera en sådan åsikt till 100 %?!

+1

När den uttrycks på det viset så har jag all förståelse. Det borde jag väl ha även när det skrivs på andra sätt (eftersom jag själv inte skulle uttrycka mig lika ödmjukt antagligen), men det är svårt.

Lite anledningen till att jag inte vill ha just Squier är ju att det kanppt är någon prisskillnad mellan en Squier och en mex-Fender.

Heh? Halva priset ungefär. Den absoluta prisskillnaden är förstås inte så faslig, men den relativa är det. Sånt räknas för mig.

Och jag anser mig ha råd med de få pengar som skiljer. Varför köpa en låtsas när man kan köpa en "riktig?"

Jag förstår inte riktigt varför en MIM Fender är mer "riktig" faktiskt. Det står Fender på den, och den är aningen exklusivare. Men om vintage nu är originalet så är ju allt annat "på låtsas" ändå.