PrataBas

Jag har aldrig haft en bas med en deadspot. Därför är jag fantastiskt nyfiken på detta mystiska fenomen. Hur uppkommer det? Går det att åtgärda? Är det måhända en konspiration som ligger bakom tondöden?

Har varken haft det på nån bas eller gitarr så det får man la va glad över. Polarn har en gitarr där 13,14 och 15e bandet på höga E strängen är helt döda. Jag hade slängt den gitarren i golvet ochköpt en ny.

Mungi skrev:Jag har aldrig haft en bas med en deadspot. Därför är jag fantastiskt nyfiken på detta mystiska fenomen. Hur uppkommer det? Går det att åtgärda? Är det en konspiration som ligger bakom dessa tondödare?

Typiskt Fenderfenomen, ligger ofta runt 5-6e band på g-strängen. hade en bandlös som var totalt död på höga c, inget kul alls.. Har väl att göra med massan och konstruktionen av/i halsen. Tyngre eller lättare stämmisar kan t ex flytta deadspoten. Dagens moderna kolfiberförstärkta halsar tror jag inte har detta bekymmer.

Nu tätnade mystiken för mig. Jag trodde banden hade något med saken att göra, men deadspots på en bandlös tar ju död på den teorin.

Om det har med massan i halsen att göra så borde väl halsen tjocklek vara en variabel. Och träslaget på bräda och hals. Och om stämmisarnas massa flyttar döda punkten så borde väl stallets massa och/eller sadlarnas massa göra detsamma.

Tur att man inte äger nån Fender

Tur att du inte äger en Fender? Nu har du fått allt om bakfoten!

Mungi skrev:Nu tätnade mystiken för mig. Jag trodde banden hade något med saken att göra, men deadspots på en bandlös tar ju död på den teorin.

Om det har med massan i halsen att göra så borde väl halsen tjocklek vara en variabel. Och träslaget på bräda och hals. Och om stämmisarnas massa flyttar döda punkten så borde väl stallets massa och/eller sadlarnas massa göra detsamma.

Tur att man inte äger nån Fender

Tyvärr är det väl så att man märker av det mer på en bandlös.. Bandstaven hjälper väl till en hel del när det gäller att skapa ton???

Det handlar om materialets egenresonans. Om halsen (eller någon annan del för den delen) svänger med i strängens frekvens så kommer strängens svängning att absorberas (det är inte en tekniskt korrekt term) och på så sätt minska, att ätas upp mer eller mindre. Tänk så här: om hela basen svänger med så kommer även pickuperna att svänga med, och rör sig allting tillsammans så blir det ju ingen rörelse (svängning) relativt pickupen. Alltså ingen signal. Rent teoretiskt, alltså.

Jämför med när amatörer spelar gospel och alla ska synkopera av blanka den. Det blir inget sväng. Någon måste ju hålla pulsen. Som Bootsy sa: Sätt ALLTID ettan! (Fast alltid finns inte...)

Alla långhalsade instrument har deadspots. Fenders deadspots brukar ligga i första oktaven, alltså tonen tvärdör. På basar av lite snitsigare konstruktion ligger ofta deadspoten i andra oktaven, dvs att det är en överton som dör. Märks inte lika mycket, förutom kanske längre upp på halsen då den döda tonen inte längre är en överton. Ofta ovanför 12e bandet, där många kanske inte har så ont av den.

Bra frågeställning. Det här har jag också undrat över.

Men jag skall klura lite på det här. Jag håller ibland på med såna här egenresonansberäkningar till vardags och för brödfödan.



Får se om jag kommer på något, det är inte säkert...

Hatt_Johan skrev:Tur att du inte äger en Fender? Nu har du fått allt om bakfoten!

Köpte alldeles precis en Fender så vi får väl se när den kommer hit om ett par dagar.

Mungi skrev:

Hatt_Johan skrev:Tur att du inte äger en Fender? Nu har du fått allt om bakfoten!

Köpte alldeles precis en Fender så vi får väl se när den kommer hit om ett par dagar.

Jag har också precis köpt en Fender, dvs "äkta " vara. Ska bli intressant att se detta...min är hemkommen, men har inte hunnit spela än.

Min gamla Jazz -78 som jag hade i 20 år hittade jag inga deadspots på.

Mungi skrev:Min gamla Jazz -78 som jag hade i 20 år hittade jag inga deadspots på.

Då visste du ju inte vad det var...
Skämt åsido, en J'78 var ofta väldigt tung, eller som i fallet med min: alldeles förbannat tung. Den hade absolut inga dead spots, däremot en HISKLIG briljans. Nu med den nya kroppen är den betydligt mer "manligt mogen" i tonen. Och ett ton lättare...

bassmayhem skrev:

Mungi skrev:Min gamla Jazz -78 som jag hade i 20 år hittade jag inga deadspots på.

Då visste du ju inte vad det var...
Skämt åsido, en J'78 var ofta väldigt tung, eller som i fallet med min: alldeles förbannat tung. Den hade absolut inga dead spots, däremot en HISKLIG briljans. Nu med den nya kroppen är den betydligt mer "manligt mogen" i tonen. Och ett ton lättare...

Ja, min var tung. 4,7 kilogram vill jag minnas.

Är det mindre risk för deadspots med hårdare träslag i hals och bräda, och kanske även kropp?

Bara för att du inte hittar några dead spots betyder det inte att de inte finns där

Det är inte ett typiskt Fenderfenomen heller. De allra flesta basar har en dead spot. Den kan dock vara mer eller mindre utpräglad.

Det finns en tidigare tråd om detta där jag lade upp en länk till en sida som förklarar fysiken bakom fenomenet i detalj.

Kroppens tyngd har väldigt liten inverkan på dead spots. Kroppen är så tung och styv i förhållande till halsen att energiförlusten där knappt märks. Det är även allmänt vedertaget att deadspots följer med halsen när man skiftar hals/kropp.

Sedan finns det ju andra fenomen som ibland kan ge liknande symptom men som inte är "riktiga" dead spots. Ojämna band och dålig kontakt i halsfickan är två sådana.

En deadspot som inte märks borde kanske heta zombiespot istället.

Väldigt intressant detta. Funderar lite på deadspots och Hagströms "resinator"-greppbrädor, vilket vad jag förstår är någon form av kompositmaterial. Och lönn vs rosenträ vs ebenholts förstås.

Mungi skrev:

bassmayhem skrev:

Mungi skrev:Min gamla Jazz -78 som jag hade i 20 år hittade jag inga deadspots på.

Då visste du ju inte vad det var...
Skämt åsido, en J'78 var ofta väldigt tung, eller som i fallet med min: alldeles förbannat tung. Den hade absolut inga dead spots, däremot en HISKLIG briljans. Nu med den nya kroppen är den betydligt mer "manligt mogen" i tonen. Och ett ton lättare...

Ja, min var tung. 4,7 kilogram vill jag minnas.

Är det mindre risk för deadspots med hårdare träslag i hals och bräda, och kanske även kropp?

4,7 kg? Tung? Mitt monster vägde in på 8,5 kg(!!!). Med tre puppor, massiva metallrattar, Badass-stall och de tunga originalstämskruvarna. Jag har originalkroppen i ett skåp i vardagsrummet och tar fram den och skrämmer andra basister med ibland. Halsen är stentung också; man kan slå ihjäl afrikanska bufflar med den. Ju tyngre (=högre densitet) desto högre resonansfrekvens, m.a.o. så flyttar alla problemtoner upp i diskanten där de inte stör för mycket.

bassmayhem skrev:

Mungi skrev:

bassmayhem skrev:

Mungi skrev:Min gamla Jazz -78 som jag hade i 20 år hittade jag inga deadspots på.

Då visste du ju inte vad det var...
Skämt åsido, en J'78 var ofta väldigt tung, eller som i fallet med min: alldeles förbannat tung. Den hade absolut inga dead spots, däremot en HISKLIG briljans. Nu med den nya kroppen är den betydligt mer "manligt mogen" i tonen. Och ett ton lättare...

Ja, min var tung. 4,7 kilogram vill jag minnas.

Är det mindre risk för deadspots med hårdare träslag i hals och bräda, och kanske även kropp?

4,7 kg? Tung? Mitt monster vägde in på 8,5 kg(!!!). Med tre puppor, massiva metallrattar, Badass-stall och de tunga originalstämskruvarna. Jag har originalkroppen i ett skåp i vardagsrummet och tar fram den och skrämmer andra basister med ibland. Halsen är stentung också; man kan slå ihjäl afrikanska bufflar med den. Ju tyngre (=högre densitet) desto högre resonansfrekvens, m.a.o. så flyttar alla problemtoner upp i diskanten där de inte stör för mycket.

Det går ju inte att stå upp med! Jisses! Min Gibson Triumph med tjock mahogny-kropp väger drygt 5 kilo. Det trodde jag var mycket.

bassmayhem skrev:

Mungi skrev:

bassmayhem skrev:

Mungi skrev:Min gamla Jazz -78 som jag hade i 20 år hittade jag inga deadspots på.

Då visste du ju inte vad det var...
Skämt åsido, en J'78 var ofta väldigt tung, eller som i fallet med min: alldeles förbannat tung. Den hade absolut inga dead spots, däremot en HISKLIG briljans. Nu med den nya kroppen är den betydligt mer "manligt mogen" i tonen. Och ett ton lättare...

Ja, min var tung. 4,7 kilogram vill jag minnas.

4,7 kg? Tung? Mitt monster vägde in på 8,5 kg(!!!)

Shit pommes! Min 78 J på 5,6 kg framstår helt plötsligt som en lättviktare!


Skickat från min GT-I9195 med Tapatalk

LowB-ing skrev:Bara för att du inte hittar några dead spots betyder det inte att de inte finns där

Det är inte ett typiskt Fenderfenomen heller. De allra flesta basar har en dead spot. Den kan dock vara mer eller mindre utpräglad.

Det finns en tidigare tråd om detta där jag lade upp en länk till en sida som förklarar fysiken bakom fenomenet i detalj.

I denna tråden: http://pratabas.se/viewtopic.php?f=1&t=56583" onclick="window.open(this.href);return false;

Finns bra info där faktiskt, om man undantar "snillen spekulerar"-inläggen. I korthet kan man väl säga att när man slår an en ton som har samma tonhöjd som halsen resonansfrekvens, så släcker halsen ut strängens vibrationer. Min tes är att halsen vibrerar i motfas. En jämförelse kan vara att om två vågor från motsatt höll möts(ljud, vatten, el) med lika energi, så släcks energin ut(egentligen överförs till något annat, t ex värme). Om halsen är väldigt styv, så kommer halsen att vibrera mindre och därför avge mindre energi = mindre problem med deadspots och vise versa. Så tror jag, någon som inte håller med?

Halsens massa och materialets hårdhet påverkar vilken ton som är halsens resonansfrekvens; liten massa och mjuk = låg resonansfrekvens. Stor massa och hård = hög resonansfrekvens.

Efter att ha läst igenom tråden du länkade till Martin så fattar jag mer vad det handlar om, och inser att jag upplevt fenomenet. Dels på min bandlösa där jag på något ställe upplever ett svirr i tonen och den dör ut snabbare. Nu ligger det ganska högt upp på halsen och på G och D-strängen, vilket förmodligen beror på basens konstruktion (genomgående hals, material med rätt hög densitet och laminering av olika träslag) så jag mår inte illa av det. Sen har jag motsatta effekten på min hpd-strata dör jag får en ökad ljudnivå initialt på C, men där tonen också dör ut snabbare. Sustainen saknas liksom. I det fallet har jag trott att det berott på stratans undermåliga konstruktion (läs svajstall) och har tänkt laborera med fjädrar. På basen har jag alltid trott att det har att göra med greppbrädans utformning kontra fingersättningen, men inser nu att det inte har med dålig kraft i fingrarna att göra

Hur är det då med akustiska instrument? Det borde väl rent teoretiskt vara ett enormt problem eftersom ljudet enbart förstärks av vibrationer i instrumentet.

basmartin skrev:Min tes är att halsen vibrerar i motfas.

Faktiskt mycket enklare än så. Om allting rör sig åt samma håll (svänger) så upplever vi ju ingen rörelse (svängning) och då kan per definition inte strängen röra sig i pickupens magnetfält (eftersom detta också rör sig åt samma håll).

Nu svänger ju inte hela basen med, men om halsen svänger med bara så lite så kommer strängens energi att mattas av med samma "bara så lite".

Tänk så här: Vi sitter på jorden som roterar runt solen som snurrar runt galaxens centrum i en hastighet av 800 000 km per timme, men det märker vi ingenting av eftersom vi inte rör oss (svänger) mot något vi kan relatera till.

Det måste ju vara ett betydligt mycket värre problem på basar än på obasar med deras fjantigt spinkiga strängar.