PrataBas

Ibland så ser man instrument som är extremt dyra ex en Fender Jazz från -70 för 50k. Ett annat exempel, en Hagströmbas som kostar ny ca 9k säljes begagnad för 14K, såklart med många år på nacken.
Men vissa basar som ligger på samma pris nya ca 9k kan man få köpa för ett par tusen även om de är precis lika gamla.
Hur kommer detta sig?

Det är ju väldigt subjektivt.
En Hagströmbas från tex 70-talet är ju inte samma sak som en nytillverkad.
Det är ju, för många, en viss "mojo" i gamla prylar som ökar värdet, sen är ju tex Fenders 60-talare sjukt najs om man gillar den sortens basar. Man hittar ytterst sällan en ny bas med samma känsla.
Har du nåt exempel på en specifik bas du tänker på?

Det är ju egentligen en jättekonstig fråga.

Som Lill-Lasse nämner så är ju en ny, Asientillverkad Hagström inte detsamma som en Hagström tillverkad i Älvdalen på 70-talet.
De må se lika ut, men det är ju inte samma sak.

Det finns såklart många parametrar.
Samlarvärde är en sak.
Precis som med allt annat som är "vintage" så är ju gamla saker värda lite extra bara för att det är gammalt.

En del basar som är gamla är ju ren skit, och har de dessutom aldrig lirats på av någon framstående basist så finns inget intresse i dem.
McCartney och Höfner är väl ett lysande exempel.
En rätt kass bas, som iofs låter bra, men som modellen spelats på av en av världens kändaste basister blir såklart värd lite extra.
Höfner gjorde ju en hel del basar på förr och det är ju i princip bara Fiolbasen som är värd nåt idag. Club-bass börjar väl iofs ticka uppåt lite.

Framus - Starbass kostar pengar, allt annat de gjorde är billigt.

Dock så finns det ju modeller som sticker extra, Fender, Gibson, Rickenbacker osv.
Där har du en kombination av att de är gamla, finns begränsat med exemplar kvar och att det finns MÅNGA som tycker att det är de bästa och coolaste basarna som byggts.



Då tycker jag det är mer intressant i bilvärlden där t.ex. den nya Ford GT:n kostar dubbelt så mycket begagnad än ny pga att det görs så få och de är sjukt attraktiva på marknaden.
Ford har väl tom försökt hindra folk att sälja bilen de första två åren för att de visste att det skulle hända..
Men det gick ju sådär (Lex John Cena)


Utbud och efterfrågan, det sätter priser.
Är nåt bra/fränt/vintage så blir det dyrt.

Nja skulle nog peka på just Hagström som jag har reflekterat över. Såg för nått år sen en Hagström från -64 (om jag minns rätt iaf -60tal) för en spottstyver2-3k. Krackelerad i lacken, nån mick var dålig men i övrigt bra skick. Medans vissa modeller ökar något otroligt i värde.
Men samtidigt när vänder det, en MM Sterling/Stingray från sent 70tal kan vara dyrare än en från -00talet. så är -90 dyrare, -80talet, när slår det över till att bli värt ett högre pris. Allt från -79 och äldre? (om man kan generalisera)

"Höfner gjorde ju en hel del basar på förr och det är ju i princip bara Fiolbasen som är värd nåt idag"

Här är ju ett toppen exempel, gamla basar med dåligt värde! Är kvaliteten på trä, elektronik sämre? Elektroniken åldras väl på samma sätt i dessa basar som på en Fender?

Man kan inte generalisera.

Allt från 79 och äldre är inte dyrare.

Allt blir inte värt hur mycket som helst.
Det finns ju Fendermodeller från 70-talet som fortfarande kostar 10-15k och inte 30 som Jazz/P-basarna.
Det finns ett slags konsesus om vad som är "bra" och därför dyrare, med vissa undantag som t.ex. Fiolbasen, eller Starbass som Bill Wyman lirade på.
Samt att du har fler intressenter på en Jazzbas än en Mustang, då blir det dyrare.

Stingray från 70-talet är ju byggda innan Ernie Ball köpte företaget.
De kommer alltid vara dyrare än de nyare eftersom det bara var 4-5 år som det byggdes "Pre Ernie Ball"-basar.


Så nej, det går inte att generalisera, Hagström gjorde en massa rätt dåliga prylar på 60-talet och de flesta av dem är inte dyra idag.
Sedan så släpps det ju basar varje år som ganska omgående blir dyrare begagnat än nytt.
Liknelsen med Ford ovan går att applicera.
Ta Rickenbackers specialare.
Byggda i typ 25-50 ex, nypriser runt 25-30, begagnade runt 40.

j-groove skrev: ↑fre 19 aug 2022, 11:33 "Höfner gjorde ju en hel del basar på förr och det är ju i princip bara Fiolbasen som är värd nåt idag"

Här är ju ett toppen exempel, gamla basar med dåligt värde! Är kvaliteten på trä, elektronik sämre? Elektroniken åldras väl på samma sätt i dessa basar som på en Fender?

Det finns ju olika kvalitet på elektronik också.
Och då åldras de olika, enkel ok elektronik mot enkel/lite mer komplicerad teknik av sämre kvalitet.
En Jazz/P-bas är ju extremt enkel, men ändå vettig elektronik jämfört med en del från Italien och Asien som hade riktigt kass elektronik.

Själva träbitarna behöver väl inte vara bättre, men jag tror att alla håller med om att en 67:as Fender är bättre på alla punkter från träbitar till elektronik jämfört med något från Italien eller Ryssland från samma tid.
De flesta kvarvarande Gibson/Fender är spelbara, långt ifrån de flesta av Eko, Framus, Höfner är spelbara.
Kvalitet i trä, konstruktion och hantverk gör skillnad.

Parkas har väl täckt in det mesta, även om jag som mycket nöjd ägare av en gammal Eko-tillverkad Shaftesbury 3263 skulle vilja nyansera bilden av italiensk elektronik som per definition dålig. Min är helt knaster- och brumfri efter 50 år, med bra drag i mickarna, grymt sound! Rejäl känsla i pottar och mickväljare. Stallet och särskilt stämskruvarna är skit, däremot!

Vad gäller Hagström så ska man, som redan framhållits, akta sig för att sätta likhetstecken mellan de gamla instrumenten och de nya. I motsats till t.ex. Fender och Gibson finns ingen kontinuitet mellan det ursprungliga Hagström och (det amerikanska är det väl?) företaget som nylanserade varumärket för en femton år sen eller vad det var. De nya instrumenten håller väl generellt en högre lägstanivå, men är ganska charmlösa i jämförelse med originalen. Mojo är, som redan påpekats, en god del av det man betalar för med gamla instrument. I fallet med min ovan nämnda italienska bas gör det också att man står ut med en del skavanker man aldrig hade accepterat hos nyproducerade instrument. Därför är en gammal Hagström ofta dyrare än en ny, även om den senare kanske faktiskt är bättre. I fallet med toppmodellen Super Swede var de ursprungliga instrumenten däremot betydligt finare byggen än de nutida kopiorna, och det hann inte byggas många alls innan företaget gick omkull.