Folk fattar inte Beatles, Miles Davis, och andra s.k. tidiga "avant gardister" i heller. Alla deras nya musikstilar sågs initialt med avsky, såväl Rammstein också på 90-talet. Idag säljer Rammstein ut 3 st Ullevi. Mer folk än vad som röstar på vissa partier i Sverige ovanför 4 % spärren. Och så idag, är det ingen som höjer ögonbrynen i heller och fattar inte Miles Davis storhet, eller Beatles, eller whatever. Sätt in vilket namn som helst där... gillar jag Rammstein eller Miles Davis för det? Nej, men jag fattar och accepterar deras att-föra-konstarten-vidare sedan hur mycket som helst.
Vi har på den akustiska gitarrsidan Michael Hedges, som alla andra (de flesta) tyckte gjorde dödstråkig musik på 80-talet med sin New Age stil på Windham Hill records. Idag är det fortfarande många som inte fattar grejen med honom. En hel del andra som kopierat hans spelstil med att låta som 2 gitarrister samtidigt, och en percussionist.
- - - - - - - - - - - - - - - -
Det går ett rykte eller berättelse, om gamle jazzgiganten Pat Metheny, som ung gröngöling fick ett stipendie på Miami Music University i början på 70-talet. Får du ett stipendie i 15 årsåldern kan du inte vara vilken medelmåtta som helst.
Han dök upp där i korridorerna på Campus med sitt pick och pack - mitt i andras lektioner tydligen - och det var tomt sånär som på en långhårig blond spankig ynlging som satt och torrtränade på sin Telecaster, och Metheny tänkte "oh shit...tänk om alla är som han". Han passerad förbi och hejade sådär blygt och fortsatte till sitt dormatory.
Han packade in, och upp sina saker och tänkte "jag går ut och kollar igen". Ute i korridoren satt då en annan yngling, indian-liknande svart hår och torrtränade på sin Fender-bas och Metheny höll på att få en hjärtattack och vände om, och började packa ihop sina saker för han tänkte "Jepp, alla här är som dom". Just då slutade lektionerna för de andra och de kom in i rummet - de visste det skulle komma en ny snubbe - och frågade honom "vart är du på väg", och han förklarade vad han just upplevt och tyckte han inte hörde hemma där. De undrade lite förvånat vem som han hade sett och hört och han förklarade en långhårig blond en och en indianliknande basist, varpå alla asgarvade högt och sa "kom nu och jamma med oss, skall du få höra att alla inte är som Steve Morse och Jaco Pastorius!! De är 2 på miljonen".
Och efter att ha jammat med resten av folket så föll en sten ifrån hans hjärta. Det var bara dom 2 som spelade "ofattbart"...
helt otrolig.