Jag har inte läst hela tråden så jag vet inte hur det gick med Geddans 500 kilosutmaning.Geddan skrev: Vi är många som går och bär på lite kilon som vi gärna skulle slippa.
Därför tycker jag att vi tar tag i situationen!
Kan Califen gå ner 37 pannor så ska väl jag kunna bli av med några kilo?!
Jag utmanar er!!
Kan PrataBas bli ett halvt ton lättare?
Ingen aning....men jag frågar.
Jag ska iaf bli 10 kilo lättare!
Det vore roligt om vi kunde hjälpa till att sporra varandra.
Min tanke är att vi inte ska ha nåt bullshit i den här tråden.
Det du säger att du ska gå ner står du för. Inget önsketänkande, utan realistiska mål.
Det kostar också!!
För varje kilo du går ner betalar du 20 spänn.
Pengarna vi får ihop donerar vi till välgörande ändamål.
Jag tycker Barncancerfonden är är ett bra alternativ.
Går vi ner 500 kilo så skänker vi 10´000 kr.
Det är inte kattskit!
Vad sägs?
Jag skall iaf. gå ner en del nu, det är absolut nödvändigt. Jag gjorde en invägning första arbetsdagen efter julledigheten och har som mål att minska 15kg innan midsommar. Jag kör någon typ av viktväktartänk, dock utan att räkna points samt promenader. Oavsett om jag klarar midsommarmålet eller ej kommer jag att redovisa nedgången i kilo, och kronor till barncanserfonden.
Perfekta blodsockervärden. Man kan göra en hel del genom att äta rätt, sova lagom, stressa mindre och röra lite på sig. Egentligen det som ALLA ska göra! Den allmänna uppfattningen från läkarhåll är att alla borde äta som en diabetiker. Det har ju bara gått några veckor sedan jag fick reda på detta och under den här korta tiden och med lite mer kunskap än jag hade tidigare så har jag redan kunnat fimpa insulinet. Och, faktiskt, jag ser det här nästan som någonting bra. För nu MÅSTE jag skärpa mig! Det känns lite som kroppens sätt att säga ifrån: -"Skärp dig eller så stänger jag ner verksamheten". Mina matvanor, framförallt NÄR jag ätit, har varit helt uppåt väggarna! Det har hänt att jag inte ätit någonting alls under hela dagar för att jag har jobbat oavbrutet. Jag har helt enkelt varit dum i huvudet. Nu måste jag lära mig att säga Nej och framförallt sätta gränser. Åter igen, någonting som dom flesta ser som självklart. Inget bra att köra slut på sig. Jag tänker se till att jag har tillräckligt med tid på mig oavsett vad det handlar om. Stress handlar ofta om att man planerat fel. Slut med det. Jag tänker äta på rätt tider, sova tillräckligt och få bort så mycket stress som möjligt. Så det blir nog bra. OCH utvecklingen går framåt. Typ 2 är inte lika komplicerat som typ 1 men även där går forskningen framåt. Det senaste är att man inom en ganska snar framtid ska kunna transplantera celler i bukspottkörteln som producerar insulin och som "lär" andra celler att göra detsamma. Vilket innebär att man kommer kunna i stort göra diabetiker med typ 1 helt friska. Och detta ligger tydligen inte mer än några år framåt i tid. Så det händer prylar. Och jag hoppas på att kunna styra blodsockret med födointag och att röra på mig. Det har funkat strålande hittills och igår slutade jag med långtidsverkande insulin. Och några tabletter om dagen är inga problem känns det som. Tabletterna gör att kroppen lättare tar upp insulinet. Vilket egentligen är vad typ 2 handlar om. Typ 1, kroppen producerar inte insulin. Typ 2, kroppen producerar (mindre) insulin men har svårt att ta upp insulinet.... Det här låter konstigt men jag tycker att det här är väldigt intressant. 
