Har aldrig blivit dumpad, däremot fick bandet jag då spelade med ett ultimatum av gitarristen, att kicka mig eller bli dumpade av honom. Vi redde ut det lite halvdant, men jag valde sedan att gå frivilligt ändå. Det blev lite märklig stämning i bandet, tyckte jag.
Annars så har jag slutat i ett par band tidigare. Det har dock varit utan hard feelings eller konflikter, utan berott på tidsbrist, flytt till annan stad och helt enkelt bristande intresse.
Har blivit dumpad en gång, de slutade höra av sig om att repa under sommaren och sen såg jag att de skaffat facebook-sida och en ny basist. Blev en hink Ben & Jerrys efter det. Fast så här i efterhand tycker jag att jag borde sett det komma.
Fluktbas skrev:Någon som blivit dumpad på grund av fel sorts bas? En Thunderbird till Andliga sånger i församlingshemmet eller något dylikt?
Lustigt att du tar upp detta med - "Thunderbird till Andliga sånger".
Jag spelar med kantorn lite då och då. Det kan vara julmusikaler, påskkonserter, eller andra evenemang när han vill förstärka kompet med gitarr, bas, blås, stråkar mm.
Vid dessa tillfällen tar jag jazzbasen, den känns mer ok. än T-birden som är favoriten och mitt naturliga förstahandsval i rocksammanhang.
Bachbarian skrev:Har blivit dumpad en gång, de slutade höra av sig om att repa under sommaren och sen såg jag att de skaffat facebook-sida och en ny basist. Blev en hink Ben & Jerrys efter det. Fast så här i efterhand tycker jag att jag borde sett det komma.
Vilket jävla lågt sätt att göra det på! Att folk ska vara så fega.
Förstår att det gick åt en del glass efter det.
Att bli petad då man vill vara med måste ju svida lite grand, fast att få stanna kvar "på nåder" är ju inte heller någonting man vill råka ut för.
För många år sedan sökte jag jobb i ett dansband men blev nekad efter att ha träffat kappisen. Förklaringen jag fick kändes helt OK och jag rotade inte i om det stämde eller inte. (Dansbandsgiget hade givit mig problem, tror jag: allt fanns inspelat på hårddisk, t o m sången! Om någon var lite opasslig så var det bara att köra in ljudspåret i PA:t istället för instrumentet. Yrkesheder????).
Jag har lämnat själv några gånger. En gång fick jag det skitjobbiga uppdraget att tala om för två sökande att de inte höll måttet (vi drog lott om vem som skulle framföra det), det var inte lätt!
Jag har hoppat av band otaliga band mest pga olika åsikter om mål,reptider mm . Några gånger har jag fått ultimatum och då har jag dragit . Jag är för gammal för att kompromissa om det jag tycker är viktigt !
"I'm too old for this shit"
HPD P bas, 2 st Roland Bass Cube, HPD fretless , EBS Microbass 2,
ART TubePac QSC USA400 , Fearful 15/6 .
Medlem av PrataBas gubbklubb 50++
Har hoppat av band ett flertal gånger och har fått sparken två gånger. Både gångerna då jag fick foten existerade inte banden några veckor senare. Är även fast medlem i flera band som inte spelat ihop på många (!!) år! Vi finns men absolut ingen verkstad. Dom gånger jag hoppat av har det nästan alltid handlat om att jag och andra i bandet haft olika uppfattning om att dricka alkohol eller nyttjat andra droger på rep och konserter. Och jag har inte varit den som supit eller rökt på.
Jodå, blev dumpad nu i sommar via ett SMS som jag fick vid sju-tiden på morgonen. Vi repade väldigt sällan med bandet och ofta ställdes repen in av den ena eller andra orsaken. För några av medlemmarna sågs allt som oftast repen som ett tillfälle att supa vilket jag anser är väldigt oseriöst. Jag (som dåvarande sångare) tappade jävligt mycket på dessa långa rep-uppehåll. Måttet var rågat då vi skulle repa en helg o lördagsrepet fokuserades på bas & trummor o jag sjöng ca 1/4 låt på en repdag.
Anledningen till detta berodde på att de andra, på lördagsförmiddagen, bokade studiotid för att lägga grunder på söndagen. Jag som familjefar var tvungen att planera o kompromissa inför repen. Svika ungarna genom att jag var tvungen att repa istället för att gå på deras eventuella aktiviteter. Så när den helgen förstördes skrev jag vad jag tyckte o tänkte på vår fb-sida. Jag skrev även att jag skulle höra av mig när jag kände för att dra igång igen eftersom jag mer eller mindre tröttnat på skiten.
Några dagar senare fick jag då sms:et där de talade om att de inte var intresserade av att jobba mer med mig. Att de skulle ha lokalen (som stod på mig) o att jag skulle få min del av kostnaden för Pa:t när de fått nyckeln. Hela sommarn har gått, jag vet att de fått nyckeln o jag har inte fått mina pengar än...
O till råga på allt ansåg jag att gitarristen var min närmaste vän...
...men det är klart, polare (keyboardisten) som dricker med en är väl bättre när man har alkoholproblem än nån som ber en att ge fan i att dricka...
hellride skrev:Jodå, blev dumpad nu i sommar via ett SMS som jag fick vid sju-tiden på morgonen. Vi repade väldigt sällan med bandet och ofta ställdes repen in av den ena eller andra orsaken. För några av medlemmarna sågs allt som oftast repen som ett tillfälle att supa vilket jag anser är väldigt oseriöst. Jag (som dåvarande sångare) tappade jävligt mycket på dessa långa rep-uppehåll. Måttet var rågat då vi skulle repa en helg o lördagsrepet fokuserades på bas & trummor o jag sjöng ca 1/4 låt på en repdag.
Anledningen till detta berodde på att de andra, på lördagsförmiddagen, bokade studiotid för att lägga grunder på söndagen. Jag som familjefar var tvungen att planera o kompromissa inför repen. Svika ungarna genom att jag var tvungen att repa istället för att gå på deras eventuella aktiviteter. Så när den helgen förstördes skrev jag vad jag tyckte o tänkte på vår fb-sida. Jag skrev även att jag skulle höra av mig när jag kände för att dra igång igen eftersom jag mer eller mindre tröttnat på skiten.
Några dagar senare fick jag då sms:et där de talade om att de inte var intresserade av att jobba mer med mig. Att de skulle ha lokalen (som stod på mig) o att jag skulle få min del av kostnaden för Pa:t när de fått nyckeln. Hela sommarn har gått, jag vet att de fått nyckeln o jag har inte fått mina pengar än...
O till råga på allt ansåg jag att gitarristen var min närmaste vän...
...men det är klart, polare (keyboardisten) som dricker med en är väl bättre när man har alkoholproblem än nån som ber en att ge fan i att dricka...
Ouch! Inget snack om att du har rent mjöl i påsen dock, se det som en lättnad att du blev av med dem och att du är en erfarenhet rikare. Synd att du gav dem nyckeln innan du fick pengarna dock, på pappret hade de ju inget rätt att vara där egentligen....
Detta är nog livets stora och eviga mysterium, att försöka förstå hur folk är funtade. Man blir ju mörkrädd av vissas historier och upplevelser, och ändå tycker man att musiker brukar vara rätt trevligt folk överlag.
Det enda jag har lärt mig är att det finns alla sorter
"I'm too old for this shit"
HPD P bas, 2 st Roland Bass Cube, HPD fretless , EBS Microbass 2,
ART TubePac QSC USA400 , Fearful 15/6 .
Medlem av PrataBas gubbklubb 50++
hellride skrev:Jodå, blev dumpad nu i sommar via ett SMS som jag fick vid sju-tiden på morgonen. Vi repade väldigt sällan med bandet och ofta ställdes repen in av den ena eller andra orsaken. För några av medlemmarna sågs allt som oftast repen som ett tillfälle att supa vilket jag anser är väldigt oseriöst. Jag (som dåvarande sångare) tappade jävligt mycket på dessa långa rep-uppehåll. Måttet var rågat då vi skulle repa en helg o lördagsrepet fokuserades på bas & trummor o jag sjöng ca 1/4 låt på en repdag.
Anledningen till detta berodde på att de andra, på lördagsförmiddagen, bokade studiotid för att lägga grunder på söndagen. Jag som familjefar var tvungen att planera o kompromissa inför repen. Svika ungarna genom att jag var tvungen att repa istället för att gå på deras eventuella aktiviteter. Så när den helgen förstördes skrev jag vad jag tyckte o tänkte på vår fb-sida. Jag skrev även att jag skulle höra av mig när jag kände för att dra igång igen eftersom jag mer eller mindre tröttnat på skiten.
Några dagar senare fick jag då sms:et där de talade om att de inte var intresserade av att jobba mer med mig. Att de skulle ha lokalen (som stod på mig) o att jag skulle få min del av kostnaden för Pa:t när de fått nyckeln. Hela sommarn har gått, jag vet att de fått nyckeln o jag har inte fått mina pengar än...
O till råga på allt ansåg jag att gitarristen var min närmaste vän...
...men det är klart, polare (keyboardisten) som dricker med en är väl bättre när man har alkoholproblem än nån som ber en att ge fan i att dricka...
Ouch! Inget snack om att du har rent mjöl i påsen dock, se det som en lättnad att du blev av med dem och att du är en erfarenhet rikare. Synd att du gav dem nyckeln innan du fick pengarna dock, på pappret hade de ju inget rätt att vara där egentligen....
Detta är nog livets stora och eviga mysterium, att försöka förstå hur folk är funtade. Man blir ju mörkrädd av vissas historier och upplevelser, och ändå tycker man att musiker brukar vara rätt trevligt folk överlag.
Håller med Bullen. Har ju också "förmånen" att veta vilka du pratar om. Raka besked kanske inte är deras starka sida
Jag har fått kicken ur ett band när skivkontrakt var påskrivet (detta var på den tiden de betydde någonting) och resa för utlandslansering var bokad. Jag tackade nej till förfrågan från ett annat, rätt så framgångsrikt band och flera andra jobb för att hänga med på detta.
Bandet jag sparkades från var väldigt dysfunktionellt och det var skönt att slippa dramat, men jag kan inte sticka under stol med att det sved en hel del med tanke på de andra engagemang jag släppte för deras skull. Jag behöll min del av förskottet utan att skämmas det minsta.
hellride skrev:Jodå, blev dumpad nu i sommar via ett SMS som jag fick vid sju-tiden på morgonen. Vi repade väldigt sällan med bandet och ofta ställdes repen in av den ena eller andra orsaken. För några av medlemmarna sågs allt som oftast repen som ett tillfälle att supa vilket jag anser är väldigt oseriöst. Jag (som dåvarande sångare) tappade jävligt mycket på dessa långa rep-uppehåll. Måttet var rågat då vi skulle repa en helg o lördagsrepet fokuserades på bas & trummor o jag sjöng ca 1/4 låt på en repdag.
Anledningen till detta berodde på att de andra, på lördagsförmiddagen, bokade studiotid för att lägga grunder på söndagen. Jag som familjefar var tvungen att planera o kompromissa inför repen. Svika ungarna genom att jag var tvungen att repa istället för att gå på deras eventuella aktiviteter. Så när den helgen förstördes skrev jag vad jag tyckte o tänkte på vår fb-sida. Jag skrev även att jag skulle höra av mig när jag kände för att dra igång igen eftersom jag mer eller mindre tröttnat på skiten.
Några dagar senare fick jag då sms:et där de talade om att de inte var intresserade av att jobba mer med mig. Att de skulle ha lokalen (som stod på mig) o att jag skulle få min del av kostnaden för Pa:t när de fått nyckeln. Hela sommarn har gått, jag vet att de fått nyckeln o jag har inte fått mina pengar än...
O till råga på allt ansåg jag att gitarristen var min närmaste vän...
...men det är klart, polare (keyboardisten) som dricker med en är väl bättre när man har alkoholproblem än nån som ber en att ge fan i att dricka...
Ouch! Inget snack om att du har rent mjöl i påsen dock, se det som en lättnad att du blev av med dem och att du är en erfarenhet rikare. Synd att du gav dem nyckeln innan du fick pengarna dock, på pappret hade de ju inget rätt att vara där egentligen....
Detta är nog livets stora och eviga mysterium, att försöka förstå hur folk är funtade. Man blir ju mörkrädd av vissas historier och upplevelser, och ändå tycker man att musiker brukar vara rätt trevligt folk överlag.
Håller med Bullen. Har ju också "förmånen" att veta vilka du pratar om. Raka besked kanske inte är deras starka sida
Peace
Nej de har ju lyckats sjabbla bort det mesta de gjort. Både originalband o cover/tributband. Synd egentligen för de är ju duktiga musiker. Men det är klart, det funkar inte att leka rockstjärna på amatörnivå. Verkligheten kommer ikapp o biter hårt. Kan man då inte lära sig av livet så...
Jag går vidare o söker nya band. Antingen som sångare eller basist
Jag lirar ju i ett coverband. Vi har hela tiden varit väldigt tydliga med vad vi vill och hur vi ska nå målen. Det har varit ganska enkelt. Vi brukar säga att det är roddandet, resorna och väntan vi tar betalt för. Inte själva spelningen.
Så kom vi till en punkt där två av boysen började tycka olika. Eftersom de är rätt envisa båda två så blev det liksom ingen lösning på problemet. Snarare tvärtom. Hela situationen blev infekterad och smittade av sig på stämningen. Först "bara" i repan...senare även i bilen på väg till gig och till slut även på scen. Så kan inte jag jobba.
Jag kan ju inte ta betalt av människor som vill se ett ROLIGT gäng på scen och låta dem mötas av grinkukar.
Jag berättade var jag stod i hela situationen och jag tror att alla förstod.
Till slut var jag tvungen att be keyboardisten att ta en paus från bandet. Hans attityd mot gitarristen hade smittat av sig åt alla håll. Jag är fortfarande polare med allihop, men vi ska inte spela tillsammans.
Vi plockade in en ny keyboardist rätt omgående, så publiken märkte knappt av det korta uppehållet.
Lirar på engelen nästa vecka, om ni vill kolla på nya keyboardisten...
Snyggt hanterat Tarzan!
Ditt exempel visar ju verkligen hur viktigt det är att man pratar ärligt med varandra och att man är överens vad man vill med bandet.
Har själv blivit jättefrustrerad i band där man har haft helt olika ambitionsnivå tex och inte rett ut det tillsammans. Sånt blir aldrig bra.
eeakga skrev:Snyggt hanterat Tarzan!
Ditt exempel visar ju verkligen hur viktigt det är att man pratar ärligt med varandra och att man är överens vad man vill med bandet.
Har själv blivit jättefrustrerad i band där man har haft helt olika ambitionsnivå tex och inte rett ut det tillsammans. Sånt blir aldrig bra.
Det var/är absolut inte keyboardistens fel... tvärtom. Däremot var det han som sänkte stämningen då han inte kunde hantera gitarristens nycker och infall. Då blev det dåligt. Nu är det bättre.
eeakga skrev:Snyggt hanterat Tarzan!
Ditt exempel visar ju verkligen hur viktigt det är att man pratar ärligt med varandra och att man är överens vad man vill med bandet.
Har själv blivit jättefrustrerad i band där man har haft helt olika ambitionsnivå tex och inte rett ut det tillsammans. Sånt blir aldrig bra.
Det var/är absolut inte keyboardistens fel... tvärtom. Däremot var det han som sänkte stämningen då han inte kunde hantera gitarristens nycker och infall. Då blev det dåligt. Nu är det bättre.
it takes two to tango och allt det där...
Riktigt bra lösning ändå, viktigt att styra saker på rätt håll och se saker objektivt i såna situationer. Lätt att låta saker rinna ut i tiden och plötsligt står man utan ett band och kan inte sätta fingret på vad som gick snett. Bra jobbat
Jag fick foten från mitt första turnerande band. Det var "gitarrock", både egen och (mest) covers.
Jag var 27, gitarristerna 20 körtjejerna 19 och trummisen 15.
Jag ägde turnébussen och PAt, fungerade som manager, designer, bokare, ljudtekniker och bussförare. Och basist.
Gitarristerna var bandets skapare och de bestämde att jag var för avvikande med min ålder. Dessutom ville de gärna ha en bättre basist. Jag låg ju bara på deras egen nivå.
Ett litet leende tror jag nog kom över mitt ansikte när de efter nån månad lade ner verksamheten eftersom ingenting fungerade.
Skickas från min iPad via Tapatalk
http://www.myspace.com/stefanmarkebo" onclick="window.open(this.href);return false;
Medlem av PrataBas gubbklubb 40+ (till och med 50+)
smarkebo på Skype
Dom gånger jag hoppat av har det nästan alltid handlat om att jag och andra i bandet haft olika uppfattning om att dricka alkohol eller nyttjat andra droger på rep och konserter. Och jag har inte varit den som supit eller rökt på.
