Geddy_Lee skrev:Apropå ingenting....mer än tråden...
1985 så hölls ANC-galan på Hovet. Det blev en TV-sänd gala och en dubbel-platta, som jag senare köpte.
Det finns många minnen från den konserten, tex Robban Broberg med sin gula bandspelare.
Kee Marcellos solo när han ensam kompade Rickfors i "Amazing Grace"
Ronanders "En hederlig man" där han levererar gitarrsolot på en ostämd Strata, men så underbart out of tune att håret reser sig på armarna.
Pella Alsing och Åke Sundqvist som dubbeltrummisar på ett nummer jag inte ens minns vems det var.
Lasse Lindbom, Per Gessle och en långhårig Marie Fredriksson i en Beatles-cover året innan Roxette släpper sin första platta.
Men, och det jag skulle komma till, Teddy Walther kompandes Tommy Körberg i "Som en bro över mörka vatten"
Villen jäkla snubbe!! Aldrig hört honom (mig veterligt) vare sig före eller efter detta.
Vart tog han vägen?
*Kul att man svarar på ett inlägg ett halvår senare...*
Jag kommer ihåg ANC galan. Nog för att jag inte var helt nykter då, men jag minns att jag var i Scandinavium..
"Oh my god it's the funkys**t!"
Fender Precision-79, Fender JV-83, Fender CS P-59, Mesa http://davidsodergrenshotfive.se/" onclick="window.open(this.href);return false;
Då jag kom igång med mitt basspelande(sommaren innan gymnasiet typ..?) var det VÄLDIGT mycket Iron Maiden som spisades.. således blev Steve Harris högerhandsflimmer och rockackordsspel någonting jag plankade rakt av. Att jag sen spelade P-bas gjorde ju inte saken bättre/sämre
Egentligen höll jag fast vid Steve större delen av gymnasiet, och han ledde till att jag upptäckte John Entwistle, John Myung och Billy Sheehan.
Jag tyckte dock att det var sjukt omanligt att spela med plektrum, fram tills dess att jag hörde Nightwish's platta Once och Marco Hietalas baslir! Jag föll pladask och drog upp disten till 11!
Numera kör jag en blandning av plektrumspel och fingerspel - mycket beroende på vad det är för en låt som spelas
Fick min spelstil från min bror. Han hade köpt stilen "second hand" av en klasskamrats äldre syster. Jag har inte haft råd att köpa en ny stil, så den har fått hänga med över åren. Spelstilen är inte helt komplett och ibland försvinner toner helt plötsligt när jag spelar. Det är dags för en uppgradering kanske.
Min spelstil är helt självframtagen för vad jag spelar och tycker funkar bra. Har aldrig studerat någon basist och tagit efter riktigt, iallafall inte för mitt spelande med pek- och långfinger, dock har jag kollat lite olika metoder för 3 fingerspel, inräknat ringfingret.
Min spelstil är väl att beteckna som ett koagulat av diverse basister, som t.ex. Dee Murray, Dennis Dunaway, Stanley Clarke, Jaco, Ian Hampton, Steve Priest, Anthony Jackson, ett otal mer eller mindre kända Gbg-basister mfl.
En j.vla röra med andra ord.
"Hade han varit dubbelt så intelligent hade han varit halvidiot." Okänd tänkare.
"Jag kommer nog inte att använda allt plank, men de bräderna som håller ihop planket ska nog vara med." Tack Chriller!
Medlem av PrataBas gubbklubb 40+..
Lyssnade ihjäl mig på Simple Minds & Japan, så mitt svar måste bli Derek Forbes & Mick Karn... Finns inte en not på de tidigare skivorna som jag inte plockat... De var väl inga utpräglade slap-bassister, men ett & annat pop gick igenom & de tog jag tillvara. Utvecklade väl en hyfsat egen slap-stil som jag körde ett tag. Blev helt begeistrad när jag fick höra Flea första gången...
Mitt spelsätt är ett rakt plagiat av Jokkmokksjockes basist.
http://www.myspace.com/stefanmarkebo" onclick="window.open(this.href);return false;
Medlem av PrataBas gubbklubb 40+ (till och med 50+)
smarkebo på Skype
Enda anledningen till att jag spelar bas är att jag ruttnade totalt på keyboard.....
Tänkte att bas verkar kul och det var det ju.
Spelstil.....hmmmm...vette faen, är i stort sett helt självlärd, visst kollar man in lite bassister men de e mest såna sjuka grejer som inte ska gå att göra på bas typ
Spelar ju i ett Metal band så jag var tvungen att lära mig plektrum spel för dom snabbaste låtarna, kör med Fender Jazz III, annars är det fingrar som gäller tills krampen och blåsorna blir outhärdliga....
För att knyta an på Tedde Walter och Sam Bengtsson,
Tedde Walter har jag för mig lirade med Schaffer på tidigt 80 tal. Christian Weltman var där också. Sam Bengtsson dök upp först med Rickfors (b svenska genombrottet kring -80 )men hade sedan nästan alla tv jobb efter Stefan Brolund och Sam Nilsson.
Kommer ihåg när Hylands Hörna återupptogs i början på -80talet och Pelle Lindvall, Sam B och någon gitarrist jag missat "duellerade" med Hylands gamla pianister ( 2 på en gång ) Hyland agerade domare och Pelle L såg ut att sjunka genom jorden.
Sam Bengtsson sågs senast på Tv i dansbandskampen ( två månader sedan )då han spelade med Goodtimers. Han är fortfarande en lysande basist!
Sam Nilsson som jag nämnde ovan vet jag inget om men han var HUR BRA SOM HELST och han spelade med nästan överallt i slutet av 70 och början av 80.
Egna influenser var från tidiga tonår o uppåt:
Rutger Gunnarsson ABBA. Tycker fortfarande att han spelade bättre än nästan allt under den tiden!
Pastorius
Louis Johnsson
Abe Laboriel
Stanley Clark
Paul Mccartney.
Jamies Jamersson
Och den störste av dom all:
Niels Henning Örsted Pedersen.
Gå ut på youyube och slå på pass pedersen donna Lee!
Oj oj oj! Att sedan har tyngsta svänget tillsammans med Oscar Petersen gör mig mållös!
Fick nog min plektrumskramlar-teknik från Rex Brown men Jason Newsted var den som inspirerade mig till att börja med plastbit då han hade sååå grymt ljud.
Sen fingertekniken är från början självlärd och sedan grovt förfinad av min nuvarande baslärare
Rickenbacker 4003 -13, Hagström HIIB -68, Boosey & Hawkes "Golden Strad" kontra från Ungern ca. 60-tal
Gallien Krueger MB150S, Kustom DE300 + Ashdown 4x10
Om jag ska namedroppa så kan jag ju nämna Lemmy(när han var basist i Hawkwind och inte kompgitarrist i Motorhead). Dennis Dunaway (Alice Cooper) och Roger Waters (Pink Floyd). Geezer Butler har också inspirerat mig, men det hörs nog inte så mycket eftersom jag mest lirar med plektrum nu.
olabola skrev:Smälljud som låter skit är väl "slap" ?
Chriller skrev:Mest är det självlärt. Och snott såklart.
Tidigare tittade jag mycket på olika rätt expressiva gossar - Cliff Burton och Les Claypool och Jens Lodén, makalös basist i funkkollektivet Agurk Players på 90-talet - och snodde och försökte och inspirerades och så vidare.
Men några lektioner har jag överhuvudtaget inte tagit. Synd egentligen för vissa saker gör man ju "fel" antagligen.
Nu när jag spelar - och lyssnar på - mycket mer basic musik (dessutom uteslutande med plektrum) blir det mer sällan jag inspireras av det rent spelmässiga utan sound, instrument och utrustning fångar blicken och örat istället.
Men fortfarande kan man ju bli fascinerad när någon spelar lite udda. Hur kan till exempel John Levén i Europe (råkade se dem för nåt år sen) ha så otroligt kort anslag, han rör högerhanden max en cm upp och ner vid anslaget? Ser inte hårdrock ut alls ju!
Ha ha brukar också reta mej på sådant! Kolla även basisten i The Haunted, han måste ha det softaste anslaget i metalvärlden. Ser ut som han sover sej igenom låtarna, inget ont i det han har väl bara förstått det där med att inte behöva ge allt hela tiden.
Började med Steve Harris eftersom "The Clairvoyant" var den första "riktiga" låten jag lärde mig och han är fortfarande inspiration nummer 1 när det gäller fingerspel. Det hela fortsatte sedan med Mike Dirnt från Green Day, nu hatar jag honom. Hans ljud i början av Green Day's karriär var väl det som jag suktade efter Ampeg+Gibson G3.
Nu är det Duff McKagan, Dennis Dunaway och Kenny Håkansson för plektrum och Geezer Butler börjar trotsa Steve Harris på finger-fronten.
BassiLow skrev:När jag hade börjat lira bas, fick jag tag i tio lektioner med Ulf Widlund och idag kan jag allt om baslir
Inget ont om mr. Widlund, men jag var 16 bast och helt gä...a grön och kunde absolut ingenting. Ulf lärde mej väldigt mycket samtidigt som jag kämpade som få för att nå alla banden.
Jag är självlärd med hjälp av tabs och instuktionsvideos.
Min plektrum teknik har jag lärt mig mestadels av att pröva mig fram men Dave Ellefsons instruktions dvder var väldigt matnyttiga för att lära sig spela med plektrum också.
blackparkas skrev:Jag är fantastiskt fantasilös när jag pumpar rock med pelktrum...
Har inga som helst influenser som jag kan namnge, det har blivit som det blivit liksom....
Nu när filmen är borta så kan det vara läge för en förklaring. Jag tittade aldrig på hur andra gjorde så det blev bara så att jag slog an strängarna med i första hand tummen och då och då med pekfingret. De som spelade bas på skivorna jag mest lyssnade på var Alan Lancaster och Dusty Hill.
hade en jätte dålig bas som var banan och en jätte liten gitarrförstärkare när jag började i mitt första band så jag fick ta i som fan för att höras och jag kommer på mig själv att jag fortfarande gör så...när jag spelar med plektrum har jag ingen som helst teknik utan bara vevar på så gått det går men jag får sån jävla kramp direkt så jag undviker att spela med plektrum
