Inspirerad av...?

[edvin]

brecker brothers, marcus miller, steely dan (!!!!!), yellowjackets

[Gamba]

ok gubben tycker så här
jag är ju uppfödd på "afro-amerikanskt musik"
därmed inte sagt att jag kan lira sånt ,blues,jazz.rock
så där överdjävligt bra men man har ju lyssnat hur mycket som helst
på elvis,small faces,miles davis,deep purple.hendrix.jan johansson,pinkfloyd,jethro tull,charles mingus,grand master flash och nyare musik osv osv i alla dess
former och uttryck genom åren så DET musikaliska idiomet sitter ju
nånstans som ett ankare i hjärnbarken

så när jag vill hitta ANNORLUNDA infallsvinklar på musik
så blir det mycket turk-egyptiskt-iranskt-kleezmer-bulgar
alltså en annan musikaliskt horisont än den afro-amerikanska

jag kan hitta nån "skitenkel" turkisk skala som jag spelar fram o baklänges veckor i sträck (till min frus förbannelser) för att lära mig
ett annorlunda sätt att hantera skalor och förhållanden mellan toner
och sen gå tillbaka och på nåt sätt intergrera det med den musik som
är "min" alltså jag lirar ju oxå i sk coverband blues och jazz
men det ibland kan man införa små element av det där "annorlunda "
i även sån musik även om dom andra i bandet genast vänder sig om och stirrar stint på en när man gör en "turk" och undrar WTF

lyssna bara på Om Kalsoum den här underbara "arabiska" sångerskan
vars storhet var större än Beatles i fans räknat men som faktiskt
"få" känner till i västvärlden

jag kan nog tycka att den musikalika horisonten i våran del av världen är
förvånsvärt låg med tanke på att många andra musikaliska kulturer har
en stor förmåga att suga upp yttre influenser och göra dom till "sin" musik
medans vi har svårare att göra tvärtom ungefär som att vi är oss själva nog och det här kan man ha massa invändningar emot
men det känns som att vi tycker att våra powerackord
och femmor,sjuor 2-5-1 osv är nåt slags musikaliskt grundkoncept
som bara måste finnas för att det ska bli bra musik.

så där rent musikteoretiskt kan jag nog inte gå i polemik
utan det är bara en känsla jag har

själv gillar jag ostinato och droner och entonigt malande
och gärna en låt som So What där många pianister/blåsare
tycker att "vad fan det är ju bara två ackord det går ju inte att göra nåt på det"vilket jag har svårt att förstå

jag kan stå i timmar och hålla på med en dorisk skala för att
vända ut och in på den och tycker fortfarande att en D-moll skala
kan innehålla nya vändningar fast jag har spelat den så länge jag kan minnas


i ett senare inlägg ska jag kanske svara på den egentliga frågan
eftersom jag just nu har blivit väldigt OT antar jag(brukar bli så)

[Gamba]

Jag hämtar mycket inspiration från blues. Blues.
Blues.


Sa jag Blues?

Ja, och Esbjörn Svensson Trio. Deep Purple. Tool. Isis.
I stort sett allt jag lyssnar på dagligen.
Dock är jag mest bluesinfluerad, trots att jag lyssnar på blues väldigt sällan.

Får även mycket inspiration av black metal, konstigt nog.
Och av min rumskompis som är ett jävla musikaliskt underbarn.

John Campbell?
udda blues snubbe tycker jag
har du inte hört det så lyssna

Olu Dara inte heller dåligt

Tinariwen? tuaregblues

eller gnawamusik,nordafrikanskt tunggung

finns ju nån sån där
Desert Blues skiva som Jimmy Page är med på
har jag för mig som är godkänt bra tycker jag

jimmy reed,leadbelly.howlin wolf?

eller vad för slags blues lyssnar du på?

[Tarzan08]

...så DET musikaliska idiomet sitter ju
nånstans som ett ankare i hjärnbarken

så när jag vill hitta ANNORLUNDA infallsvinklar på musik
så blir det mycket turk-egyptiskt-iranskt-kleezmer-bulgar
alltså en annan musikaliskt horisont än den afro-amerikanska

jag kan hitta nån "skitenkel" turkisk skala som jag spelar fram o baklänges veckor i sträck (till min frus förbannelser) för att lära mig
ett annorlunda sätt att hantera skalor och förhållanden mellan toner
och sen gå tillbaka och på nåt sätt intergrera det med den musik som
är "min"

precis vad jag ville få fram, kompis...
jag förstår ju att en basist lyssnar på basister för att få idéer... att vi kollar in jaco och de andra för att bli lika balla...de yngre väljer kanske john myong eller så istället men tanken är ju densamma!
Men vad jag funderade på i början var...förutom basister i våra favoritband...vem/vad får oss att vilja bredda oss?

själv gillar jag ostinato och droner och entonigt malande
och gärna en låt som So What där många pianister/blåsare
tycker att "vad fan det är ju bara två ackord det går ju inte att göra nåt på det"vilket jag har svårt att förstå

på samma sätt som en slagverksensemble kan vara otroligt kittlande...när man får flexa sina rytm-skills istället!

i ett senare inlägg ska jag kanske svara på den egentliga frågan
eftersom jag just nu har blivit väldigt OT antar jag(brukar bli så)

faktiskt mer ON TOPIC än jag ger dig krädde för...
gamba for president!

[Tössberg]

Jag hämtar mycket inspiration från blues. Blues.
Blues.


Sa jag Blues?

Ja, och Esbjörn Svensson Trio. Deep Purple. Tool. Isis.
I stort sett allt jag lyssnar på dagligen.
Dock är jag mest bluesinfluerad, trots att jag lyssnar på blues väldigt sällan.

Får även mycket inspiration av black metal, konstigt nog.
Och av min rumskompis som är ett jävla musikaliskt underbarn.

John Campbell?
udda blues snubbe tycker jag
har du inte hört det så lyssna

Olu Dara inte heller dåligt

Tinariwen? tuaregblues

eller gnawamusik,nordafrikanskt tunggung

finns ju nån sån där
Desert Blues skiva som Jimmy Page är med på
har jag för mig som är godkänt bra tycker jag

jimmy reed,leadbelly.howlin wolf?

eller vad för slags blues lyssnar du på?

Den blues jag hämtar inspiration från för det mesta, är egentligen sån här gammal hederlig tolv-taktsblues typ, G G G G C C G G D7 C G D7.
Hur enkelt som helst, och man kan göra så mycket som man egentligen inte tänker på.
Har ju lirat blues på piano sen jag slutade läsa noter för snart tio år sen, och på den vägen är det. Det är så enkelt att improvisera över, och det är så jävla bra att man behöver inte, om man inte vill, utveckla det.

Sen såg jag att du skrivit nåt om att drona på en ton, eller ett ackord, genom en hel låt.
Hur jävla bra som helst, finns ju OÄNDLIGA möjligheter utifrån det.
From Gagarin's Point of View är ju en orgie i D eolisk skala, och visst kan man lägga till ledtoner och sånt, färga lite, men det behövs så sällan. Man kan istället fokusera på att spela sparsmakat, enkelt och läckert.
Det behövs sällan mer än ett par småsaker som sticker ut för att göra en hyggligt bra låt till en i mina öron, monsterhit.

[Tössberg]

Men vad jag funderade på i början var...förutom basister i våra favoritband...vem/vad får oss att vilja bredda oss?

i mitt fall: min strävan efter att ta mig till nästa nivå i mitt spel, om och om igen.
Varje gång jag upptäcker att "WOW, det här kunde jag aldrig kunnat spela för en vecka sen" känner jag mig stoltare än någonsin. Det är en helt fantastisk känsla som driver mig i den frågan.