PrataBas

I stort sett uteslutande fingerspel. Då och då dyker det upp nå'n låt som kräver plektrum, men jag gillar ljudet av kött mot strängarna

Det beror väl mycket på musiksmak och vilka förebilder man haft genom åren. Doug Pinnick är nog min enda stora idol som använder plektrum jämt, så därför gör jag det också när jag spelar åttasträngat...

Slap har jag dock svårt för, Mark King skrämde bort mig på 80-talet Dessutom har jag en fullständigt usel teknik, tummen träffar inte alltid där jag vill Flea är i och för sig bra, men det är fortfarande Larry Graham som slappar bäst!

Så, 95% fingerspel, knappt 5% plektrum och en och annan promille tumme (men bara på E-strängen, då träffar jag i alla fall!).

Jag använder både ock, lite grand på beroende av låt, tycker man får lite annat sound med plektrum, men jag har alltid spelat med fingrar så jag har lärt mig de senaste halvåret att lira med plektrum vilket inte var så lätt som jag kunde tro,men nu sitter det.

groovyjr skrev:För min del handlar det om vilket sound jag söker och vilken typ av musik jag lirar.

mycket riktigt.

FreCKo skrev:

maxoges skrev:

FreCKo skrev: Kul att se att jag inte är den enda som spelar av bas-strängar, folk verkar tro att jag har någon sjukdom för att jag knäcker en E-sträng varannan/var tredje månad...

Hehe! Jag har alltid undrat hur ni bär er åt!
Jag har bara haft av en bassträng -När jag skruvade åt fel håll när jag skulle lära mig stämma, en vecka efter jag köpt 1:a basen

pfft, jäkla kvinnor, riktiga män slår av bassträngar på löpande band!

och bara för att vara lite extra manlig måste jag berätta att jag knäckte en .115-sträng igår... Efter TRE VECKORS ANVÄNDANDE! Jag måste fan lämna in basen, det här kan ju inte vara normalt

Frecko! Går strängarna alltid av på samma ställe? I så fall är det ju ett hett tips att kolla efter nån vass vinkel, "grad" på sadel eller stall etc.

dereborn skrev:Frecko! Går strängarna alltid av på samma ställe? I så fall är det ju ett hett tips att kolla efter nån vass vinkel, "grad" på sadel eller stall etc.

Mjo, nere vid stallet... Får fan kolla upp det där, kan ju inte vara bra någonstans

Okej, för er som är intresserade så upptäckte jag vad som var fel på basen... Skårorna där strängarna ligger emot på stallet är lika stora oavsett vilken sträng som träs igenom... Så G-strängen ligger i skåran, men E-strängen är för tjock och ligger liksom PÅ skåran, så nu har jag filat lite och hoppas på det bästa... har dessutom uppgraderat till .130-strängar

Alltid fingerspel eller slapping på elbas. Plektrum ger inte samma känsla och sound, och det brukar alltid gå attt hinna med lika bra med fingrarna som med plektrum. Naturligtvis fingrar på kontra med (stråke myyycket sällan). Däremot får jag inte till slapanslaget på kontra. Vete fan vad jag gör för fel, men nå´n kan säkert berätta för mig hur det ska gå till. Kan vara kul på vissa sorters musik, t ex om man mot förmodan skulle hamna åt rockabillyhållet på nå´t vik.

Jag kör i princip bara finger, både slap och trefingers. Jag kör med en trefingersteknik som är ring, lång, pek om och om igen. Funkar för mig.

Plektrum har jag kört nån gång när det har gått extremt fort. Fast jag är rätt kass på det. Så jag spänner bara armen maximalt och vevar runt och hoppas att jag träffar strängarna. Kör Dunlop 1,5 stenhårda plektrum i dessa situationer.

många fingerspelare här inne..

Jag spelar till 100% med plektrum i band för att (hör och häpna) det är bättre känsla i plektrumspel när det gäller sån musik som jag spelar. Plektrumspelare brukar få lite sneda blickar av nån anledning som jag tycker är fascinerande. I mina ögon har plektrumspel bättre flow och häng. Men jag spelar även med fingrarna. Hemma spelar jag alltid med fingrarna för att det är drygt att leta plektrum, det låter för mycket och man kan inte leka lika mycket. Jag skulle aldrig byta det ena mot det andra utan man måste kunna både och... men tänk själva hur fetfel det ser ut när jag sitter hemma och slappar på thunderbirden..

Jag använder förresten plektrum som är 0.8-0.9 tjocka.. blir dom tjockare försvinner känslan för mig och det är bara när man pumpar ordentligt som känslan finns kvar... men det gör jag ju inte hela tiden.

Gick nyligen ner från dunlop matta .96 till .71
Gillar läget... lite mer känsla/justar ljud på bekostnad av twang! Nöts lite fort kanske...

Slapteknik (sånt där med tummen)... är det bara en grej som lärs ut på musikkurser eller utövas hemma. Tycker mig aldrig se eller höra exempel på sånt längre. 80-tals covers kanske
Ok, nu retas jag lite (har aldrig provat ens)... men visst är det väl ovanligt "in contemporary popular music" numera?;)

Svarte_Jack skrev:Jag kör i princip bara finger, både slap och trefingers. Jag kör med en trefingersteknik som är ring, lång, pek om och om igen. Funkar för mig.

Plektrum har jag kört nån gång när det har gått extremt fort. Fast jag är rätt kass på det. Så jag spänner bara armen maximalt och vevar runt och hoppas att jag träffar strängarna. Kör Dunlop 1,5 stenhårda plektrum i dessa situationer.

Medlem nummer 250 på min ära! Hurra hurra hurra!

Svarte_Jack skrev:Jag kör i princip bara finger, både slap och trefingers. Jag kör med en trefingersteknik som är ring, lång, pek om och om igen. Funkar för mig.

Plektrum har jag kört nån gång när det har gått extremt fort. Fast jag är rätt kass på det. Så jag spänner bara armen maximalt och vevar runt och hoppas att jag träffar strängarna. Kör Dunlop 1,5 stenhårda plektrum i dessa situationer.

Medlem nummer 250 på min ära! Hurra hurra hurra!

Tackar tackar. Schysst med ett forum med likasinnade basfrälsta själar.

Finger, thumbthump, slap eller plektrum är för mej helt o hållet en stil-/genrefråga. Ofta kombinerat med val av round- eller flatwounds. Att plektrumspela sej igenom ett Boppersgig med oslipade strängar och mid-/trebleboostad halvdistad rigg känns ju lite knasigt, liksom att göra ett E-typegig med vintage rörtopp, slipade strängar och fingerspel.

Allt (bas- och strängval, förstärkarval och -inställning, anslagsteknik etc.)beror väl egentligen på vilket groove och vilken energi och känsla man, tillsammans med resten av bandet, vill förmedla/uppnå. (mmmm....filosofiskt. -men sant!)

Dunlop .71 (orangea) gäller för mej. Tjockare plektrum får en klonkigare topp/attack som jag inte gillar.

jösses vilken filosof du är..

undar hur länge jag skulle suttit och funderat innan jag hade skrivit så där..


Apropå plektrum, hur kommer det sig att väldigt många verkar tro att ju tjockare plektrum man har desto bättre ljud, när det gäller bas?

Jag tror ju inte det! Tunnare än .71 funkar dåligt på våra tjocka strängar tycker jag, men tjockare plektrum gör bara attacken olonkig o stum.

/plektrumfilosofen...

Har kört de där Turtle plektrumen...nog 071 det med tror jag.
Gula...är de iaf. Men efter ett gig är hela basen gul av flisor...
och det går 2-3 plektrum per kväll.

Har testat de där gråa Dunlop varianten nu...
Det kanske är den ni menar...de håller betydligt bättre.

http://www.jimdunlop.com/index.php?page ... ucts/picks

det orangea.

oooooppppssss!

Insåg just att det är .060 jag använder...

Jag har kört det gula...0,73 då vad det verkar...
sedan jag gick hem från en Backyard-konsert
med ett med Nicke Borgs porträtt på. Tycker de är grymt sköna...
men det de kallar nylon standard(gråa)...oxå 0,73..
håller som sagt lite längre...och är inte omöjliga att spela med de heller.

Jag upprepar mig, känner jag.

Nu blev det så mycket plektrumsnack, så jag blev alldeles inspirerad! La om basen på en låt som jag höll på o jobbade lite med, och det blev rätt ball med plektrum tycker jag!

Vita gamla P-basen med flatwounds genom MESA:n o rätt in i bordet, som vanligt. Utan dist den här gången...

Låt höra vad ni tycker!

P.S. det är basisten i bandet som sjunger också...både lead o kör (trickinspelning!)

Basisten spelar shakern också... (ett Oban-rör med makaroner i)

http://www.yoursound.se/TheLiberators Låten heter Ramblin' Man

dereborn skrev:Nu blev det så mycket plektrumsnack, så jag blev alldeles inspirerad! La om basen på en låt som jag höll på o jobbade lite med, och det blev rätt ball med plektrum tycker jag!

Vita gamla P-basen med flatwounds genom MESA:n o rätt in i bordet, som vanligt. Utan dist den här gången...

Låt höra vad ni tycker!

P.S. det är basisten i bandet som sjunger också...både lead o kör (trickinspelning!)

Basisten spelar shakern också... (ett Oban-rör med makaroner i)

http://www.yoursound.se/TheLiberators Låten heter Ramblin' Man

Skoj!

Sjunger på dialekt oxå.
Hur många projekt är du inblandad i, egentligen? =)
Själv hittar jag inga musiker öht att lattja med.
Och då bor jag ändå i en stad med en bra bit över 100´000 inv.

Dereborn: Fan du kan ju sjunga också

dereborn skrev:Nu blev det så mycket plektrumsnack, så jag blev alldeles inspirerad! La om basen på en låt som jag höll på o jobbade lite med, och det blev rätt ball med plektrum tycker jag!

Vita gamla P-basen med flatwounds genom MESA:n o rätt in i bordet, som vanligt. Utan dist den här gången...

Låt höra vad ni tycker!

P.S. det är basisten i bandet som sjunger också...både lead o kör (trickinspelning!)

Basisten spelar shakern också... (ett Oban-rör med makaroner i)

http://www.yoursound.se/TheLiberators Låten heter Ramblin' Man

In my humble opinion, så är det skitbra, men...
Jag tycker starten med panoreringssvepet och phasereffekten(?) låter lite nutida schlager, typ... efter det är det som sagt grymt.