PrataBas

Jahapp, då har man inhandlat ännu en 5:a. skillnaden den här gången är att jag faktiskt tror att den blir långlivad. första 5:an över 7 papp om man säger så. Riktigt schysst & första gången jag fått en B-sträng med ordentlig sustain. En Sandberg JM5 för de som undrar.

Så. Jag vill ha historier & inspiration från erfarna femsträngare. Hur dämpar ni? Flyttar ni tummen vartefter ni går upp & ner? Låg eller hög stränghöjd? Hur/när kom ni över G-strängens längre avstånd från fingrarna?

Nu pratar jag, i stort, om att lira fort men alla tips & tankeställare är välkommna.




bas

Dämpar med allt utom tummarna, avståndet till G-strängen vänjer man sig vid.

Håller inte fast tummen på något när jag kör 5-strängat utan låter den ligga över de tjockare strängar jag inte spelar på. Därför blir ju avståndet till G-strängen mindre när jag spelar 5-strängat.
Konstigt förklarat kanske... Flytande tumme kallas det?

Jan Brodin skrev:Håller inte fast tummen på något när jag kör 5-strängat utan låter den ligga över de tjockare strängar jag inte spelar på. Därför blir ju avståndet till G-strängen mindre när jag spelar 5-strängat.
Konstigt förklarat kanske... Flytande tumme kallas det?

Inte alls. Det var det jag menade med "flytta tummen". Är det nåt du bara började göra, eller medvetet tränat in? Jag har prövat lite då & då (Jo jag vet... Gör det oftare.... tålamod....) men det känns "fel", jag gillar att ankra tummen nåt enormt....





bas

I högsta grad medvetet tränat in. Började spela 5-strängat för inte så många år sen och märkte förstås att strängarna ringde med och väsnades på ett helt annat sätt än på 4-strängat. Kollade in någon instruktionsvideo för att få lite tips (tror det var Gary Willis) och övade sedan som en tokig ett tag för att få in flytande tummen. Nu går det per automatik gudskelov.

bt skrev:Jahapp, då har man inhandlat ännu en 5:a. skillnaden den här gången är att jag faktiskt tror att den blir långlivad. första 5:an över 7 papp om man säger så. Riktigt schysst & första gången jag fått en B-sträng med ordentlig sustain. En Sandberg JM5 för de som undrar.

Så. Jag vill ha historier & inspiration från erfarna femsträngare. Hur dämpar ni? Flyttar ni tummen vartefter ni går upp & ner? Låg eller hög stränghöjd? Hur/när kom ni över G-strängens längre avstånd från fingrarna?

Nu pratar jag, i stort, om att lira fort men alla tips & tankeställare är välkommna.



bas

Jag spelar oftast utan att använda tummen som stöd för att hålla anslagshanden i en viss position. Jag dämpar med tummen när jag spelar med t ex pek, lång och ringfinger. När tummen är med i anslagen och jag behöver dämpa,så dämpar jag med handloven(ungefär som vid dämpat plektrumspel). Sen är jag ju lyckligt lottad som har en bas med grafithals som inte alls är lika känslig som en trähals för "smittad" självsvängning.

Jan Brodin skrev:I högsta grad medvetet tränat in. Nu går det per automatik gudskelov.

Skönt att höra Ibland får man för sig att man är totalt talanglös. Bara att jobba på.

Bastappe skrev:Sen är jag ju lyckligt lottad som har en bas med grafithals som inte alls är lika känslig som en trähals för "smittad" självsvängning.

Intressant. Det har jag aldrig hört nämnas om grafithalsar förr.




bas

Hade inga problem att gå från 4 till 5 strängar egentligen.
Det satt som en smäck efter en liten stund.
Kan iofs bero på att jag suktat efter 5:or långt innan vanliga "dödliga" hade råd med dylika.
Hade turen att jag inte nämnvärt behövde ändra tekniken, det var bara att hänga upp tummen på micken och dundra på.
Det var emellertid lite värre när det blev en sjätte sträng, men det var bara öva på som gällde.
Jag hade kanske det hyfsat bra förspänt då jag labbat en del med olika stämmning på basen, så det fanns sig naturligt att den femte strängen ramlade in.
Lycka till med basandet!

Klopper skrev:Hade inga problem att gå från 4 till 5 strängar egentligen.
Det satt som en smäck efter en liten stund.
Kan iofs bero på att jag suktat efter 5:or långt innan vanliga "dödliga" hade råd med dylika.
Hade turen att jag inte nämnvärt behövde ändra tekniken, det var bara att hänga upp tummen på micken och dundra på.
Det var emellertid lite värre när det blev en sjätte sträng, men det var bara öva på som gällde.
Jag hade kanske det hyfsat bra förspänt då jag labbat en del med olika stämmning på basen, så det fanns sig naturligt att den femte strängen ramlade in.
Lycka till med basandet!

När jag var ny på 5:an och spelade live så råkade sångaren och tillika gitarrsist i bandet spela en låt i annan tonart än vad vi hade repat in.
Det tog ett tag att hitta rätt, jag var ju inte direkt van att transponera om på 5:an.

Bastappe skrev:

Klopper skrev:Hade inga problem att gå från 4 till 5 strängar egentligen.
Det satt som en smäck efter en liten stund.
Kan iofs bero på att jag suktat efter 5:or långt innan vanliga "dödliga" hade råd med dylika.
Hade turen att jag inte nämnvärt behövde ändra tekniken, det var bara att hänga upp tummen på micken och dundra på.
Det var emellertid lite värre när det blev en sjätte sträng, men det var bara öva på som gällde.
Jag hade kanske det hyfsat bra förspänt då jag labbat en del med olika stämmning på basen, så det fanns sig naturligt att den femte strängen ramlade in.
Lycka till med basandet!

När jag var ny på 5:an och spelade live så råkade sångaren och tillika gitarrsist i bandet spela en låt i annan tonart än vad vi hade repat in.
Det tog ett tag att hitta rätt, jag var ju inte direkt van att transponera om på 5:an.

Hade en gitarrist gjort så i min närvaro hade han fått en spark på ett känsligt ställe och en uppmaning att nyktra till!
Skämt åsido.
Jag har haft turen att ha spelat med musiker som uppmuntrat till utsvävningar/utveckling gällande antal strängar, men det hindrar ju inte att jag fortfarande efter drygt 30 års spelande ibland känner mig som en kratta!

Klopper skrev:

Bastappe skrev:

Klopper skrev:Hade inga problem att gå från 4 till 5 strängar egentligen.
Det satt som en smäck efter en liten stund.
Kan iofs bero på att jag suktat efter 5:or långt innan vanliga "dödliga" hade råd med dylika.
Hade turen att jag inte nämnvärt behövde ändra tekniken, det var bara att hänga upp tummen på micken och dundra på.
Det var emellertid lite värre när det blev en sjätte sträng, men det var bara öva på som gällde.
Jag hade kanske det hyfsat bra förspänt då jag labbat en del med olika stämmning på basen, så det fanns sig naturligt att den femte strängen ramlade in.
Lycka till med basandet!

När jag var ny på 5:an och spelade live så råkade sångaren och tillika gitarrsist i bandet spela en låt i annan tonart än vad vi hade repat in.
Det tog ett tag att hitta rätt, jag var ju inte direkt van att transponera om på 5:an.

Hade en gitarrist gjort så i min närvaro hade han fått en spark på ett känsligt ställe och en uppmaning att nyktra till!
Skämt åsido.
Jag har haft turen att ha spelat med musiker som uppmuntrat till utsvävningar/utveckling gällande antal strängar, men det hindrar ju inte att jag fortfarande efter drygt 30 års spelande ibland känner mig som en kratta!

Ännu värre var det när han började i fel tonart på ett åttalåtars potpurri. Fast det var ett antal år senare och vi hade lärt oss att kommunicera på scenen, så det gick bra till slut.