Det är lite vanskligt med recension och det beror lite på fler saker. Att lira med rörhäck ställer inövat basspel på ända jämfört med transistor. Sen är jag inte helt hundra på om Marshall-låddan är det jag vill ha i framtiden, får testa med lite annat. Iaf med det sagt så är det en sjuhelvetes fin stärk. Ok, den lyfter fram mer stränggnissel, men samtidigt så har den bra attack speciellt när den får svettas lite. Hittills har jag kommit på att bäst låter det när man ställer gain precis när det börjar bryta upp och smågrymta, kanske backa lite. Bas och diskant på full pedal (passiva kontroller), boostarna på "OFF", midrange på 800Hz och lite back på den ratten. Sedan modererar man med volymen. Märkte att min Moody HjärtMüller helt plötsligt låter suveränt, funkade inte alls i trisse-stärk.
Tror inte att jag lär ha ngn större brist på volym, om jag bara har en effektiv lådda, på 100W. Detta är mkt möjligt min sista förstärkare.
Jo just det; kul feature är när man växlar mellan standby och normaldrift. Lysdioden på fronten växlar från rött till grönt. Liten snygg och proper finess. Sen kan nämnas att att knapparna för boost och midrange är lite väl "billiga". De inger inget större stadigt intryck. Får se hur länge de funkar.
Senaste uppställningen:
Jag trodde aldrig att jag skulle gilla en Trace Elliot-topp, men den här är mumma. Med bandlös bas och stereochorus ut i stereo genom TKS-lådorna blir det vääääldigt mycket "Wherever I lay my hat"...
2x500W RMS i 4 ohm, transistortopp på 22 kg(!!!) med inkopplingsbart dist/rörsteg, inkopplingsbar effektloop och diverse andra funktioner på footswitch är den "a breeze to use"...
"Livet är för kort för att dricka dåligt kaffe, dåligt vin, dålig whisky och dålig G&T."
- Roger Hedin