Jag är tjej, 40+ och bor i Stockholm. Jag har sjungit inför publik sen jag var 9 år, kör, ensemble, band, klassiskt, rock, folkmusik... Musik och sång är således mitt liv.
För några år sedan fick jag en lunginflammation, jag hostade, men kände mig inte dålig, så jag sjöng ett rep och en konsert på det sättet och sen sa rösten tack och adjö. I samma veva dog min mamma och det låste sig totalt i halsen. Jag väntade ut det, tänkte att det var något som måste läka, men det var svårt att inte sjunga, så jag tog upp mitt rätt dåliga gitarrspel igen, men så fick jag för mig att jag skulle lära mig spela bas istället. Gentligen är det tack vare Guitar Hero, där jag spelade bas och när jag följde baslinjerna insåg jag hur fint det lät med baslinjerna och ville göra det "på riktigt".
Jag köpte en billig bas på blocket och "Basboken" och satte igång. Rätt snart insåg jag att om det skulle bli något så behövde jag någon som kunde lära mig rätt från början, så att jag inte lärde in fel teknik. Hittade en student på musikhögskolan som skulle bli baslärare och som drygade ut kassan med "övningselever". Toppenbra för mig.
Sen fortsatte det med en lärare till terminen därpå (i höstas) och vi har även hunnit några lektioner i vår, men han ska ta examen och vill såklart lägga krut på det, så nu har jag fått tips på en tredje lärare. Börjar bli mer och mer självgående, kan ta ut, läsa tabs (kunde noter sedan 10-årsåldern, men har ju alltid varit sopran, så basnoterna är lite trögt med).
Nu börjar jag som sagt växa ur den billiga basen, det kan komma slammer ur den när jag vet att jag gör rätt och dessutom börjar jag söka mer efter ett eget sound, influerat av mina bas-hjältar.
Jag växte upp med grupper som Led Zeppelin, Sabbath, Nazareth och Deep Purple. Sen kom det glada 80-talet med Ozzy, fantastiska Hanoi Rocks, Mötley Crüe och Guns n'Roses och sen min riktigt stora kärlek, grungen. Mother Love Bone, Alice in Chains, Stone Temple Pilots, Soundgarden. Lite Nirvana på ett hörn. Och korsningar som Mad Season, Velvet Revolver med flera. I dag gläds jag åt återföreningar och soloplattor med medlemmar ur dessa grupper.
Givetvis återfinns mina "bashjältar" i de här grupperna också, jag har redan nämnt Mike Starr från AIC och Duff McKaghan. Sami Yaffa är också härlig. Soundgarden har en riktigt bra basist och Baker Saunders från Mad Season samt John Paul Jones ska också med. Klart underskattad är nog Kirst Novocelic (stavn?) från Nirvana. Och utan att vara en stor basist smög sig ju Nikki Sixx in i gänget, mer tack vare attityd än spelskicklighet, fast han har väl lärt sig med åren han också. Det finns givetvis fler, men det här är de jag kommer på just nu.
Ja, och sen kom rösten faktiskt tillbaka. Jag hittade en riktigt bra sångpedagog som förstod sig på rock och pop och kunde hjälpa till och tack vare henne sjunger jag igen. Men jag kommer inte sluta spela bas för det, basen har kommit för att stanna.
