Dags att hoppa på PB tåget
Postat: sön 19 maj 2013, 14:06
Bättre sent än aldrig. Har läst PB en tid och blev lite nostalgisk när en tråd om Hagström 210 dök upp. Kunde inte låta bli att kommentera och då måste man ju vara medlem.
Börja närma mig de sextio men tycker fortfarande att bas är det roligaste man kan sysselsätta sig med på fritiden.
Började med bas i slutet på sextiotalet och som uppväxt i frikyrklig miljö så blev det mest den genren.
Efter ett långt uppehåll, familj barn och jobb i eget företag, köptes en Warwick "femma" (bara för att få en utmaning).
Lite bökigt i början, for lite vilse mellan trean och fyrans sträng, men nu funkar det hyfsat.
Får var med kyrkan och lira med yngre förmågor och närma mig den nyare moderna "lovsångsstilen".
Spelar även i ett gubbgäng med inriktning på country influerad southerngospel.
Sålde min gamla Höfner fiolbas för några år sedan och köpte en Warwick Jazzman femma. Det var lite smalt mellan strängarna och blev aldrig riktigt bekväm med den. Fick tag i en Streamer Stageone One 5- string, och den är helt underbar. Tunn hals,perfekt strängspread, fantastiskt ljud, klingar klockrent högt upp på banden och B- strängen vibrerar som den ska. Till det en Warwick ProFet 300 W och deras 4-12. Helt ok för mitt behov.
På en resa till USA köptes hos Strings & Things i Memphis en St Blues P-bas med en J-mick (SD) närmast stallet. En av de sista som tillverkades innan dom köptes upp av det nybildade bolaget. (Det är inte den nya modellen King alltså).
Köpte den bara som ett trevligt minne , men den låter bra och ser bra ut, svart med vita kanter och vitt prektlumskydd.
Bilder kan jag lägga upp senare.
Och så har jag förstås 210:an kvar.
Som många andra drabbas man av syndromet GAS på det är forumet. Skulle sitta fint med en Fender J modell ä.
Hade en vit jazz i mitten av åttiotalet köpt ny hos Förstärkardoktorn i Sthlm. Såldes mot bättre vetande och pengabehov.
Så där, ytterligare en basnörd som krupit fram ur garderoben.
Börja närma mig de sextio men tycker fortfarande att bas är det roligaste man kan sysselsätta sig med på fritiden.
Började med bas i slutet på sextiotalet och som uppväxt i frikyrklig miljö så blev det mest den genren.
Efter ett långt uppehåll, familj barn och jobb i eget företag, köptes en Warwick "femma" (bara för att få en utmaning).
Lite bökigt i början, for lite vilse mellan trean och fyrans sträng, men nu funkar det hyfsat.
Får var med kyrkan och lira med yngre förmågor och närma mig den nyare moderna "lovsångsstilen".
Spelar även i ett gubbgäng med inriktning på country influerad southerngospel.
Sålde min gamla Höfner fiolbas för några år sedan och köpte en Warwick Jazzman femma. Det var lite smalt mellan strängarna och blev aldrig riktigt bekväm med den. Fick tag i en Streamer Stageone One 5- string, och den är helt underbar. Tunn hals,perfekt strängspread, fantastiskt ljud, klingar klockrent högt upp på banden och B- strängen vibrerar som den ska. Till det en Warwick ProFet 300 W och deras 4-12. Helt ok för mitt behov.
På en resa till USA köptes hos Strings & Things i Memphis en St Blues P-bas med en J-mick (SD) närmast stallet. En av de sista som tillverkades innan dom köptes upp av det nybildade bolaget. (Det är inte den nya modellen King alltså).
Köpte den bara som ett trevligt minne , men den låter bra och ser bra ut, svart med vita kanter och vitt prektlumskydd.
Bilder kan jag lägga upp senare.
Och så har jag förstås 210:an kvar.
Som många andra drabbas man av syndromet GAS på det är forumet. Skulle sitta fint med en Fender J modell ä.
Hade en vit jazz i mitten av åttiotalet köpt ny hos Förstärkardoktorn i Sthlm. Såldes mot bättre vetande och pengabehov.
Så där, ytterligare en basnörd som krupit fram ur garderoben.