Anton Ewald
Postat: mån 08 jul 2013, 17:28
Tjena! 
Anton Ewald heter jag och jag är en man i mina bästa år som klinkat på många olika stränginstrument som gitarr (både el och akustisk), och bas, men även fiol, cello och kontrabas. Jag började med akustisk gitarr och bas i 6 års åldern, jag började med el gitarr, fiol och lite kontrabas i 10 års åldern. I tonåren så började jag spela lite cello.
Det käraste jag hade var en liten mus jag fick av min faster (som bor på östkusten). Den hette Ostron och blev 4 år. Han hjälpe mig genom en svår period i livet, men nu svävar han i mushimmelriket.
Ostron var liten och grå och diggade med i mina gitarr riff. Han liksom viftade på öronen om han tyckte att det hade ett skönt beat. Fast han gillade lite mer YOLO-musik än mig. Han dog av en tragisk tarmvridning och en kväll när jag kommit hem från musikkrogen på södern i Stockholm låg han livlös i sin bur. På den tiden bodde jag med min mamma och lillbror Patrick. Patrick hatade min musik och hela min stil så han slängde Ostron i soporna, så kom sopbilen och tog honom. Det var rätt taskigt gjort, tycker jag.
Nu är jag 65+ och njuter av livet och musiken i en etta på Östermalm i Stockholm.
Btw, jag blev lite chockad när jag såg den där grabben i rutan som hette samma sak som jag. Men jag hoppas att ni inte bryr er om det. Men hans låt var rätt fräsig.
Det var allt för mig!
Hejdå!!!!!
Med vänlig hälsning Anton.
Anton Ewald heter jag och jag är en man i mina bästa år som klinkat på många olika stränginstrument som gitarr (både el och akustisk), och bas, men även fiol, cello och kontrabas. Jag började med akustisk gitarr och bas i 6 års åldern, jag började med el gitarr, fiol och lite kontrabas i 10 års åldern. I tonåren så började jag spela lite cello.
Det käraste jag hade var en liten mus jag fick av min faster (som bor på östkusten). Den hette Ostron och blev 4 år. Han hjälpe mig genom en svår period i livet, men nu svävar han i mushimmelriket.
Ostron var liten och grå och diggade med i mina gitarr riff. Han liksom viftade på öronen om han tyckte att det hade ett skönt beat. Fast han gillade lite mer YOLO-musik än mig. Han dog av en tragisk tarmvridning och en kväll när jag kommit hem från musikkrogen på södern i Stockholm låg han livlös i sin bur. På den tiden bodde jag med min mamma och lillbror Patrick. Patrick hatade min musik och hela min stil så han slängde Ostron i soporna, så kom sopbilen och tog honom. Det var rätt taskigt gjort, tycker jag.
Nu är jag 65+ och njuter av livet och musiken i en etta på Östermalm i Stockholm.
Btw, jag blev lite chockad när jag såg den där grabben i rutan som hette samma sak som jag. Men jag hoppas att ni inte bryr er om det. Men hans låt var rätt fräsig.
Det var allt för mig!
Hejdå!!!!!
Med vänlig hälsning Anton.
