PrataBas

43-årig skåning, medioker trummis sedan barnsben, numera aspirerande medioker basist... igen.

Det hela började med att jag i sena tonåren köpte en bas av en kompis pappa. Jag gjorde ett halvhjärtat försök att lära mig spela men kom aldrig någon vart, så basen såldes. Några år senare tyckte en annan kompis att jag skulle ta upp basen igen, så han lånade ut sin bandlösa, jättetunga finbas till mig på obestämd tid. Den stod mest i ett hörn och var snygg och återlämnades relativt ospelad efter ett tag. Ytterligare några år passerade. Bandet jag spelade i vid tidpunkten bestämde sig för att lägga ner, så jag bytte in ett gäng cymbaler mot en bas. Denna gång en Squier Mike Dirnt signaturbas. Vad som hände den gången minns jag inte riktigt, men det blev inte basist av mig då heller. Ytterligare tio år förflöt. Vi är nu framme i februari nådens år 2024, då min bror knackade på dörren och överräckte en Fender akustisk bas med orden "du kan ju testa och se om det är kul". Och det var det. Denna gång har jag lyckats hålla igång övandet någorlunda, jag har lärt mig var tonerna finns på halsen istället för att bara spela efter tabulatur och jag tycker otippat nog att det är kul att öva skalor. Skam den som ger sig.

Nästa steg i "karriären" blir nog att ta några lektioner för att få tips på hur jag utvecklar tekniken, sen får jag väl göra ett försök att hitta ett band att spela med vad det lider.

Hej och välkommen!

Välkommen. Kul att det äntligen verkar har fångat ditt intresse.

Det gäller att se till att sätta sig i situationer där det är ren glädje att spela, så håller det nog i sig.
För mig när jag var ny på basandet fann jag mycket glädje i att försöka hänga med, eller hitta på egna slingor, on the fly till vad som spelades på MTV (på den tiden MTV hade musik).

Och att hitta något slags bandsammanhang är magiskt.
Men det räcker ganska långt att jamma med nån gitarrist - blues är ett skönt förutsägbart och ändå flexibelt format där an bara kan sätta sig och spela utan större förberedelser.

Tack för välkomnande!

fieldflower skrev: ↑tis 23 apr 2024, 09:11 Det gäller att se till att sätta sig i situationer där det är ren glädje att spela, så håller det nog i sig.
För mig när jag var ny på basandet fann jag mycket glädje i att försöka hänga med, eller hitta på egna slingor, on the fly till vad som spelades på MTV (på den tiden MTV hade musik).

Jag förstår vad du menar. Jag brukar leta upp nån trevlig slinga på Youtube att leka till, och försöker få till trevliga förflyttningar från en ton till en annan genom att prova mig fram i skalan så att säga. För mig handlar det mycket om att förstå basal musikteori för tillfället. Gissar hur imponerad jag var av mig själv när jag uppfann treklangen. Sen att det redan fanns är ju en annan sak, men att upptäcka den sortens förhållanden mellan toner är kul. Och att allting sedan är relativt logiskt ur ett matematiskt/fysiskt perspektiv gillar jag också, även om det blandas med "jo, men så har vi alltid gjort i den här delen av världen"

Det jag upplever just nu är att min fingerfärdighet är helt värdelös. Jag gillar punk och vill gärna spela snabbt och hårt, men får nog nöja mig med att mysa med i lite lugnare tempo tills det lossnar i vänsterhanden... för det hoppas jag att det gör med tiden.

Just ja, GAS är en stor hobby i sig, så en liten utrustningslista kanske kan vara på sin plats:

Fender Player P-bas
Ampeg Opto comp
Ampeg Micro VR
Focusrite 2i2
Audio-Technica ATH-M50X

På sikt ska basen få sig en justering och Seymour Duncan SPB-3 Quarter-Pound-pickuper. En SVT-210AV står också på inköpslistan. Och skulle jag råka ramla över en begagnad Ampeg Scrambler kommer nog den få följa med hem också...

Kul!

Jag fick ett basåterfall efter typ 25 år och det blev bra!

Välkommen hit!

En liten bild från replokalen aka hemmakontoret.

Trevlig rigg.