lego skrev:
...basen låter inte som en dröm - och är rätt hopplös när man pluggar den till en bra stärkare och verkligen hör den. Jag gillar iof fortfarande hals och spelbarheten men köpte denna EB-0a i måndags och funderar redan på om jag inte kastade lite slantar i sjön. Köpte som sagt short scale för att det skulle vara smidigt hemma slappandes i soffan...
...Sen har vi det där med placeringen av axelbandsknoppen, rent värdelöst att spela ståendes med fabriksplaceringen av knoppen. Provade det faktiskt först idag... Hela basen lutar snett framåt och det blir rätt obekvämt och konstigt. Har googlat lite och sett alternativa placeringar av knoppen...
Eftersom jag impulsköpt både en och två shortscales och snabbt fått erfara liknande begränsningar, är det väl lika bra att lyfta fram denna dimension av "kortskaligt soffbasande". Shortscalebasarna utgör någon slags "felande länk" mellan lek och allvar - gitarr och bas. Redan i tillverkarnas beskrivningar framkommer detta i formuleringar som "instegsmodell" (dvs billig och enkel i konstruktionen), "perfekt för gitarrister" (hur fan man tänker när man skriver så, undandrar sig min bedömning) osv.
När inte ens de stora tillverkarna vet vilken målgrupp (och användningsområde) det handlar om, blir utbudet därefter. Det är helt enkelt inte lätt att hitta en bra kortskalig bas, och det vill till att man funderat igenom de egna behoven innan köp.
Vill man ha ett mångsidigt och högkvalitativt instrument direkt ur kartongen, är Fender Mustang ett säkert kort I M H O. Modellen är dock det höga priset till trots väldigt basic i utförandet, och för egen del kändes det aldrig riktigt "prisvärt" under den tid jag trakterade en Mustang...dock funkar den som såväl soff- som studiobas, och det är ju naturligtvis värt något i sig.
Om man de facto vill ha just en soffbas - i min bok betyder detta bra, billig, lätthanterad - skulle jag rekommendera Epiphone Allen Woody. Denna signaturmodell är till skillnad från det övriga Epi-utbudet ingen billig look-alike, utan en unik Epimodell. Kvalitet och detaljarbete imponerar, basen har en smal och angenäm hals. Vill man spela förstärkt, bjuder den på ett ganska traditionellt hollowbody/old school-sound, som dock inte är lika begränsat som EB-0 (den kommentaren gäller för både Gibson- och Epimodellerna). 2600 hos Tysken är ett kanonpris.
"Både och", dvs något att ha hemma oförstärkt men även kunna använda för att rocka röven av menigheten, bjuder t ex Squier Jaguar SS på. Den lider något av det klassiska "lågbudgetproblemet" hos shortscales; detaljarbetet är inte helt hundraprocentigt, vikten varierar stort mellan enskilda exemplar och jazzmicken har för klen output för att matcha P-micken - ändå är den gedigen och "ärlig" (dvs den levererar- till skillnad från exempelvis Epi EB-0 - vad den lovar).
Så kanske är det inte fel att överväga instrumentbyte allaredan. Dock skulle jag uppmuntra en ny shortie, före en jazzbas. Men det är ju jag, det.
) och köpte en EB-0 i måndags och känner att jag skulle vilja byta ut strängarna som inte riktigt faller mig i smaken (micken lämnar även den lite att önska men för hemmabuk, ok.) Nu är bara frågan vad jag ska ha. Har förstått (googlat) att EB-0 kommer med .45 .65 .80 .105 och vill ha samma dimension eller så nära som möjligt. 
