PrataBas

Jag har lagt rätt mycket tid på att fylla fulfräsningarna efter en extra mikrofon och ett Badass 1. Det blev ett par tight passande pluggar av hård al som torkat i ett pannrum i 30 år, och ett minimum av spackel.

Halsen är grymt snyggt sliten och har en trevligt nikotinfärgad skalle. Så jag tänker mej att en lätt, hm, relikerad cellulosalack skulle kunna bli bra på kroppen.

Svart nitro med lätt framsliten vit grund skulle ju se bra ut! Låter iden med svart helt galen, med tanke på eventuellt genomslag av reparationen av fräsningen?

Det är en kalasidé tycker jag. Just där lappningarna finns behöver du ju inte slita fram genom den vita grundlacken. Kör en light relic.

Klarlack på den där och så är det klart. Vore skitsnygt med svart plektrumskydd och vita Dimarzio model p

Ett par burkar cellullosa beställda. Jag gick på kroppen med varmluftspistol och skrapa, men det lossnade inte utan lacken fick konsistens av kladdigt smält/bränt socker. Då gick jag över till sandpapper P100 och lång slipkloss. Papperet bet nästan inte i den hårda plastlacken, men efter nån timmas slipande så är allt i alla fall ordentligt nedmattat.

Lacken är inte av den supertjocka varianten, dom verkar ha kört med en tunnare variant på de naturfärgade. Jag tror den är gjord i al, ser inte riktigt ut som min andra askkropp utan är hård och tät utan porer.

Kan cellullosalacken reagera med rester från plastlacken?

RolleHarris skrev:Klarlack på den där och så är det klart. Vore skitsnygt med svart plektrumskydd och vita Dimarzio model p

Man kanske inte vill ha klarlack enbart när man ska försöka dölja de där fula fräsningarna..

4001_cs skrev:
Kan cellullosalacken reagera med rester från plastlacken?

Som jag fattat för funkar det att lacka cellulosa över plastlacker men inte tvärtom.

RolleHarris skrev:Klarlack på den där och så är det klart. Vore skitsnygt med svart plektrumskydd och vita Dimarzio model p

Håller med Rolle här!

En massa timmars slipande senare. Det är ljummet ute i dag, så jag har lagt ett första lager olympiskt vitt som grundfärg.

Jag har maskerat halsfickan, för att spara stämplarna.

Snyggt!

Jag köpte cellulosalacken från gitarrdelar.se. Deras Olympic White ser mycket bra ut, den är rätt ordentligt bruten för att se "åldrad" ut. Är själv inget större fan av omlackade precisionsbasar som ser ut som att dom doppats i supervit perfekt vaniljglass, det skriker refin lång väg. Men den här ska dock bli svart till sist.

Nu har jag lagt ett antal lager Olympic White som grund. Lättsprutad färg, ordentligt med pigment och den rinner inte så lätt alls. Jag har våtslipat med p400 för att ta ner skrovligheter m.m. och "grundfärgen" fyller bra.

I dag fick den två lager svart. Kroppen fick hänga ute och dunsta av sej värsta lösningsmedlet. Tyvärr föll temperaturen och det blev snabbt kallt och fuktigt, så den blev flammig och reparationen blev synlig igen. Fukt som bråkar.


Får se om detta lagt sig till i morgon kväll, annars får jag våtslipa ned det nya. Ingen större katastrof. Ytan härdar relativt snabbt, så jag gjorde en liten inspirerande mockup. Cremefärgad DiMarzio Model P nämndes tidigare i tråden så jag rotade fram en sådan:

Jag sprutade ett nytt lager över det flammiga, då gick det till sig. Nu har den hängt och härdat ett bra tag. Jag har slipat med 800 och 1200 våtslippapper. Sen blev det Sonax bilrubbing, men den skiten började lösa upp lacken på baksidan där jag provade. Det fick torka och sen gick jag över till Autosol. Det var effektivt, och gav rätt lyster. Inte skinande nytt, utan ok. Jag har börjat relikera baskroppen lite lagom för att passa halsen. Jag skyndar långsamt med detta och kollar på mina andra gamla basar för att hålla allt hyffsat realistiskt.

Att lacka basen utomhus är inga problem, det klarar alla som har lite tålamod. Det svåra här är ju ifyllningarna av fräsningarna. Men man förstår ju varför det kostar $$$ med en bra omlackering, det äter timmar.