PrataBas

Nu har jag bytt från tunga till lätta stall på två basar, och jag föredrar både ljudet och spelkänslan med de lättare stallen. De lättare stallen är dessutom superbilliga Wilkinson by Sung-il vintage fendertyp med sadlar i mässing (rea på GMF).

Störst skillnad blev det på den bas som hade det tyngsta stallet, en G&L L-2000 som är moddad till p-basmick (Fender original 60s någonting). Den har verkligen inte låtit p-bas utan haft en ilsken metallisk klang. Nu låter den nästan rätt med ett fylligare, träigare och mindre metalliskt klonkande. Vad som fattas är mellanregistret från en kropp i al, då den har en kropp av swampash. Originalstallet väger 320 g vilket är nästan 10% av basens vikt 3,4 kg utan stall. Wilkinson väger 100 g.

Den andra är en HPD jazz med kropp i al från American Deluxe och hals helt i lönn från en 80-tals Ibanez. Stallet väger 230 g och strängarna går genom kroppen. Vikt utan stall 3,7 kg. Mickarna är Lundgren vintage jazz. Skillnaden blir densamma här med ett träigare och mindre aggressivt vintageliknande ljud och en mjukare spelkänsla.

Vad som är bra beror nog på vad man är ute efter - pianoliknande övertonsrik sustain eller fylligare och mjukare ljud. Har någon gjort samma erfarenhet eller bytt från vintage till tungt eftermarknadsstall, och vad är era erfarenheter? Har ni provat att byta bara stallsadlarna från zinklegering till mässing eller tvärt om?

Akustiskt låter ett enkelt lätt stall ofta bättre, men när man kör gm förstärkaren så är skillnaden mycket mindre i min erfarenhet.
Så mycket annat som spelar in, trä i kropp och hals, strängar, spelteknik, så jag tror inte det finns något facit.

Fråga om G&Len, döljer den nya stallen hålet som stallet är infällt i kroppen?
En grej med G&Ls stall att man låser stadlarna efter justering/intonering, men man kan låta bli att låsa om man vill ha den mindre stumt.
Andra basar med stringthru kan man prova att stänga dem utan att gå gm kroppen kan också göra skillnad.

Trial&error detta tyvärr. Har en Tokai med superlätt Hipshot Vintage, en G&L med deras SaddleLock bridge och en Fender Jazz med original himass bridge och string thru, alla låter bra IMHO.

Så här skrev jag i en äldre tråd i ämnet, http://www.pratabas.se/viewtopic.php?f=1&t=83714

bassace skrev:Jag har testat både Badass II, Gotoh 201 och Fenders Modern Player high-mass stall på mina P-basar men alltid bytt tillbaka till det klassiska tunna stallet av bockad plåt.

Tycker high-mass stallen ger mindre levande ton, mindre dynamik och sämre spelkänsla. På någon av basarna har jag upplevt längre sustain men på bekostnad av betydligt livlösare och i något fall lite nasal ton.

Har även haft ett bockad-plåt stall med mässingsrullar, när jag bytte till stålrullar blev det betydligt bättre ton i basen.

Föredrar det klassiska Fender plåtstallet alla dagar i veckan, faktiskt.

Jag hör ingen skillnad och blir som så många gånger förr lite avundsjuk på er som har mer sofistikerade öron.

På 1980-talet var det ju inne med tunga stall, helst i mässing, för det skulle ge en så oerhörd skillnad i sustain. Man skulle helst byta även sadeln mot en i mässing.

Jag gick på detta och ruinerade mig på ett BadAss-stall. Som jag har kvar än idag eftersom jag tycker det är snyggt Men jag tycker jag har samma ljud och sustain i min P51-bas som knappt har något stall, två sadlar och strängarna genom kroppen.

Jag märker ingen skillnad i sustain eller så med bad ass, bara den skillnaden att de är stora och fula och gör det omöjligt att få låg stränghöjd samt verkar ge ett metalliskt ljud som vanliga fenderstall inte har. Nån som vill köpa ett bad ass 2 by the way?

RolleHarris skrev:Jag märker ingen skillnad i sustain eller så med bad ass, bara den skillnaden att de är stora och fula och gör det omöjligt att få låg stränghöjd samt verkar ge ett metalliskt ljud som vanliga fenderstall inte har. Nån som vill köpa ett bad ass 2 by the way?

Fula..?

Nu när du säger det, jag har varit tvungen att lägga in shims i halsfickan för att få ner stränghöjden. Nå´n som vill köpa TVÅ BAsAss-stall..?

Vintagetypstallet täcker de fyra mittersta hålen men inte de två yttersta. Det är inte särskilt iögonfallande.

Om man nu inte hör eller känner någon skillnad är det ju rena vansinnet att ha ett tungt stall på basen.

Av någon anledning verkar Badass inte låta lika aggressivt som G&L-stallet. Det kanske beror på att metallen är mjukare.

Jag har svårt att tro att man kan höra skillnad på olika stall när man spelar med ett band med trummis, kanske två gitarrer och sångare.

Kurisawa skrev:Jag har svårt att tro att man kan höra skillnad på olika stall när man spelar med ett band med trummis, kanske två gitarrer och sångare.

Det kanske inte hörs för dem som lyssnar, men för mig som spelar känns det definitivt bättre. Och känns det bättre för mig när jag spelar, så spelar nog jag bättre -- och då känns nog bättre även för dem som lyssnar.

Win-win alltså

NelsonVandal skrev:Vintagetypstallet täcker de fyra mittersta hålen men inte de två yttersta. Det är inte särskilt iögonfallande.

Om man nu inte hör eller känner någon skillnad är det ju rena vansinnet att ha ett tungt stall på basen.

Av någon anledning verkar Badass inte låta lika aggressivt som G&L-stallet. Det kanske beror på att metallen är mjukare.

G&L-stallet har en klump som är försänkt i kroppen, vilket ger betydligt mer massa än ett gammalt Badass. Sen en liten reflektion på rubriken "Bra (tunga) stall låter inte alltid bra?"...

Vad är bra? The beauty is in the eye of the beholder. Eller i detta fallet: öronen och känslan i händerna. Ett glappt plåtstall där saker inte sitter fast och "står still" kan ALDRIG ge kopplingen till kroppen på instrumentet på samma sätt som et väl tillverkat stall där saker sitter tight emot varandra. Må det sen vara plåt eller fräst. Sen har vi den andra saken som ställer till det: kantiga och vassa stall med utstickande skruvar är ett skit att spela på, oavsett om det är bockad plåt eller en fräst kloss.

Mitt favorit-retrofit-stall till basar av Fender-typ är Hipshots vintage-variant, som är i bockad plåt av grövre dimensioner, där saker och ting sitter FAST och inte rör sig.

Därefter Hipshots andra modeller och ett Badass med kapade sadelskruvar så man slipper få handen uppäten.

Fenders moderna high-mass-stall är tyvärr bara klumpiga.

Deras föregångare som är mer likt de gamla bockade plåtarna, men betydligt kraftigare, var att föredra. Plåtskräpet dissar jag helt av samma anledning som jag inte kör Volvo PV.

Det finns bättre saker att använda...

Att sen den bockade plåten skulle "tillåta mer kroppsljud" i basen är bara nys, enligt mig. En sån glapp konstruktion kan aldrig få den kopplingen till kroppen som du får med ett bra fungerande stall. Att det sen är det historiskt korrekta må väl vara sant, att Leo, guden, använde bockad plåt var säkert mest av produktionstekniska och ekonomiska skäl.