Döstäda...
Postat: sön 28 apr 2019, 16:51
...är ju ett begrepp som fått fäste nyligen. Döstäda!
Nu tänker jag ju inte dö, inte vad jag vet, i alla fall. Men städat har jag. Alla dessa torvor med gamla begagnade "kan-vara-bra-att-ha-utifall-att-reservsträngar" åkte i returen idag.
Min framtid ligger sedan ganska många år bakom mig, den statistiska döden är närmare än studenten, så jag tänker nog inte försöka bli världens bästa basist, utan är ganska nöjd med dagsformen. Ganska. Sen städar jag ju ur mitt basmenageri också, och då behövs inte så mycket strängar.
Jag har ju ägt det mesta utom Rickombacker och Stingray, men insett att Jazzbas faktiskt är min grej. Alltså åker allt "o-Jazz" ut, utom en Super P - Elvis-basen - och en Steinberger, som ligger mig varmt om hjärtat, då jag spelade på en sån under många år.
Pedaler åker ut också. Bara ett fåtal blir kvar förutom Helix, som är en riktig pärla, både ljud- och användarmässigt.
Att åren går fortare märker jag speciellt på morgnarna, då en ovig, stel och knakande lekamen ska rätas ut från märleform till någotsånär upprätt position, samt att mit bra öga drabbats av glaskroppsavlossning, medan det gamla dåliga ögat fortsätter vara just dåligt.
Hur som helst, jag ska inte gnälla; bilen är tvättad, trädgården får sig en omgång, en tjekisk lager slank ned till ägg-och kaviarmackorna. Livet är allt bra ändå, och på tok för kort för att dricka dåligt kaffe...
Skön söndag, BasPratare!
Nu tänker jag ju inte dö, inte vad jag vet, i alla fall. Men städat har jag. Alla dessa torvor med gamla begagnade "kan-vara-bra-att-ha-utifall-att-reservsträngar" åkte i returen idag.
Min framtid ligger sedan ganska många år bakom mig, den statistiska döden är närmare än studenten, så jag tänker nog inte försöka bli världens bästa basist, utan är ganska nöjd med dagsformen. Ganska. Sen städar jag ju ur mitt basmenageri också, och då behövs inte så mycket strängar.
Jag har ju ägt det mesta utom Rickombacker och Stingray, men insett att Jazzbas faktiskt är min grej. Alltså åker allt "o-Jazz" ut, utom en Super P - Elvis-basen - och en Steinberger, som ligger mig varmt om hjärtat, då jag spelade på en sån under många år.
Pedaler åker ut också. Bara ett fåtal blir kvar förutom Helix, som är en riktig pärla, både ljud- och användarmässigt.
Att åren går fortare märker jag speciellt på morgnarna, då en ovig, stel och knakande lekamen ska rätas ut från märleform till någotsånär upprätt position, samt att mit bra öga drabbats av glaskroppsavlossning, medan det gamla dåliga ögat fortsätter vara just dåligt.
Hur som helst, jag ska inte gnälla; bilen är tvättad, trädgården får sig en omgång, en tjekisk lager slank ned till ägg-och kaviarmackorna. Livet är allt bra ändå, och på tok för kort för att dricka dåligt kaffe...
Skön söndag, BasPratare!
