Det finns TVÅ beundransvärda damer i min sociala krets som har höns. Nu undrar du förstås om jag beundrar damerna eller hönsen? Jo, damerna förstås! Jag känner just nu att jag borde ta upp denna något ovanliga fjäderfähobby i akt och mening att göra intryck. Jag är dock ganska tveksam till om damerna faller för en dos av mitt gitarrspelande. Måhända om jag istället specialiserar mig på tupp-uppfödning kanske någon av dem faller för det inte-så-värst dolda budskapet. Dessutom utan att jag behöver sjunga. Wyandotte resp. Blommehöns töra vara de mest intressanta raserna.Body&Soul skrev: En gång hade jag höns av bättre sort. Plymouth Rock och Gul Orpington. Dessa gick sommartid fritt och åt av markens goda och värpte stora bruna ägg. Alltsammans under överinseende av tuppen Carl Bildt. Dessa dagsfärska ägg gjorde underverk i mat och bak, inte minst beträffande äggakaka.
Om dessa fågelfän finns en del intressanta anekdoter för övrigt. Fortsättning följer...
Tre kvarter öster om den plats där detta skrives låg ända tills nyligen en av Skånes fåtaliga hantverksmässiga spettkaksbagerier. Tyvärr har verksamheten nu avslutats, förmodligen pga konkurrens från fabriksframställda potatismjölskagor - om jag får spetta till det.Per skrev: Dessvärre har du numera rätt. Merparten av dagens spiddekagor rymmer åt H-e för mycket potatismjöl och beklämmande lite ägg. Smaken blir naturligtvis därefter, men affärerna kan ändå gå lysande, så länge det finns folk som inte kan minnas hur det borde smaka.
Hur sedan de flesta skär dem, ska vi av barmhärtighetsskäl inte gå in på.
Men i morgon skall jag köpa hallon!